Alternativ.nu
Djur => Höns => Höns: Sjukdomar och skador => Ämnet startat av: Emmatuva skrivet 14 jul-15 kl 15:24
-
Har en fundering , tror ni att blandrashöns är friskare än renrasiga ?
Så kan det ju vara med ex.hundraser, blandisar är inte så utsatta för sjukdomar och skador som populära renrasiga som avlas hårt.
Vad tror ni? Någon som har erfarenhet av både renrasiga och blandisar ?
-
Snävar man in på genetiken får man problem, inavel är ett sådant. Men utökar man genetiken med mera gener får man positiva effekter. Detta är ett faktum inom vetenskapen idag.
Så byrackor, korsningar, mm kan mycket väl te sig friskare/mera livskraft och motståndskraftigare mot t ex virussjukdomar.
Man ser det tydligt på djur med korta livscykel som t ex bin.
-
Det beror väl på vad det är för ras. Lantrashöns har troligen en större genetisk bredd än t ex utställnings- eller värpraser. Värphybridhönsen värper en förgjordad massa ägg de första 1½ åren av sitt liv, får de sedan leva vidare blir de lätt sjuka i äggledarinflammationer och annat plågsamt elände. Stackars djur!
De äldsta höns jag själv haft blev båda minst 9 år (vet ej om de var mer än 1 år gamla när jag köpte dem), båda var grönvärparkorsningar. Sedan har jag ett par 9-åriga islandshöns som fortfarande lever, så vi får se hur länge :) ! Har några 8-åriga hönsrackor också (=blandras).
-
Vi har dvärgkochin och på ett år har vi haft en höna med kloakprolaps, en som vi tror fick en ögontumör och en som var död på morgonen.
Eftersom de var köpta vid olika tillfällen och på olika ställen kan man ju börja undra...
Har vi bara haft otur?
Därför började jag fundera på blandrashöns.
Men gillar ju dvärgkochin på alla vis ☺
-
Emmatuva det är gammal skrock att blandrashundar är friskare. Tänk på att det får genetiska fel i arv ju fler raser som är inblandade.
Så det borde nog vara samma med höns och andra djur.
-
Emmatuva det är gammal skrock att blandrashundar är friskare. Tänk på att det får genetiska fel i arv ju fler raser som är inblandade.
Så det borde nog vara samma med höns och andra djur.
Ingen rasuppfödare vill väl höra talas om heterosiseffekten, men den finns trots allt...
Vi har dvärgkochin och på ett år har vi haft en höna med kloakprolaps, en som vi tror fick en ögontumör och en som var död på morgonen.
Eftersom de var köpta vid olika tillfällen och på olika ställen kan man ju börja undra...
Har vi bara haft otur?
Därför började jag fundera på blandrashöns.
Men gillar ju dvärgkochin på alla vis ☺
Har man höns får man lära sej att leva med att några faller ifrån. Jag upplever att höns har ett mycket kortare avstånd mellan frisk och död än tex. hundar.
Oavsett om du har renras eller korsning ska du bara avla på helt friska djur. Ta bort alla med olika svagheter som kalkben och annat, så får du friskare djur för varje generation.
Om du i stället håller på att behandla olika problem med diverse medikamenter och samtidigt avlar på djuren så blir det en ond cirkel som fortsätter och fortsätter...
-
Moell, jar har haft både blandras, och renrasig, och jag har då inte märkt någon skillnad, att blandraser skall vara friskare mm.
-
Emmatuva det är gammal skrock att blandrashundar är friskare. Tänk på att det får genetiska fel i arv ju fler raser som är inblandade.
Så det borde nog vara samma med höns och andra djur.
Jag kan rekommendera en grundkurs i genetik!
Just när det gäller hundar så finns det dessutom bra statistik och jämförelser:
doi: 10.2460/javma.242.11.1549
DOI 10.1186/s40575-015-0014-9
doi:10.1371/journal.pone.009050
-
Jag tror inte att blandras är någon garanti mot sjukdomar. En släkting till mig har fått ta bort flera blandrashundar i förtid, pga tumörer och andra sjukdomar. Sånt rår man inte på. Däremot kan man kanske undvika rena inavelsdefekter som anatomiska defekter genom att blanda ut med något annat blod.
Jag har både renrasiga och blandade hönor och jag märker ingen skillnad. Jag strävar alltid efter snälla djur efter att ha haft en elak tupp. Har inga avkommor efter honom.
-
De tåligaste hönsen borde som Skräptanten skriver vara lantrashönsen, de har ju "avlats" för att klara det lite sträva livet som hönor på landsbygden kan leva. Så fort det blir fråga om t ex speciella utseenderaser så är det ju andra val som är viktiga i aveln, och då hamnar överlevnad längre ner på listan. Att ta blandrashöns från två olika, men på utseendet hårt avlade sorter, ger förmodligen friskare djur jämfört med de båda renrasiga men inte jämfört med en lantrasstam.
-
Jag tror inte att blandras är någon garanti mot sjukdomar. En släkting till mig har fått ta bort flera blandrashundar i förtid, pga tumörer och andra sjukdomar. Sånt rår man inte på. Däremot kan man kanske undvika rena inavelsdefekter som anatomiska defekter genom att blanda ut med något annat blod.
Jag har både renrasiga och blandade hönor och jag märker ingen skillnad. Jag strävar alltid efter snälla djur efter att ha haft en elak tupp. Har inga avkommor efter honom.
Moell, jar har haft både blandras, och renrasig, och jag har då inte märkt någon skillnad, att blandraser skall vara friskare mm.
Genetisk forskning går inte till så att varje forskare studerar sina egna djur och drar bestämda slutsatser utifrån vad som händer dem, utan det är betydligt mer komplicerat än så.
För den som är intresserad finns det väldigt mycket fakta att ta del av.
-
Moell , håller helt med dig.
Vi behåller endast friska djur, annars får man ingen livskraftig flock.
Just nu ruvar vår ena höna så vi hoppas på nya härliga individer snart.
Och endast Dvärgkochin blir det även i fortsättningen.
Tack till er alla för era åsikter ☺
-
De tåligaste hönsen borde som Skräptanten skriver vara lantrashönsen, de har ju "avlats" för att klara det lite sträva livet
fast vissa lantrasstammar kommer väl från en flock på en eller ett par gårdar där de under lång tid "avlat" på just de hönsen de har... (tex Bjurholmshönan som varit en isolerad flock på en gård sedan 1880-talet)... och de torde vara väldigt "inavlade" efter så många generationers avel på ett fåtal höns utan att ta in några som helst nya gener...?
så det torde tyda på att "inavel" inte är något som är en stor risk för höns, utan att det är viktigare att välja rätt individer än att det är blandisar eller rasrena... och Bjurholmshönan om någon borde visa att om man har bra friska höns så måste man inte slänga in nytt blod/nya gener bara för att ... utan man kan lungt fortsätta avla på sin egen flock
-
Inavel behöver ju inte vara dåligt om det är djur med bra gener man startar med. Har de inga genetiska defekter så slipper ju den stammen de problemen.
Men för att klara all världens motgångar så är det förmodligen bättre med större bredd i genmaterialet.
-
Sverige har ju Västerbottensjukan, Ryssland har liknande problem i landsbygden. För nära släktskap klarar till slut inte av t ex virus som ständigt muterar sig och förändras men inte människan pga "nästan" inavel.
Genetiken fungerar på samma sätt på djur. Få Genbanker som köper/säljer/byter frekvent med varandra blir till slut samma gener och ingen större divergens.
Säldöden för ett antal år sedan berodde på virus på sälstammar som var isolerade och levde i en egen liten sfär. Alla dog som tur inte, vänsterprassel kan ibland löna sig.
Enda lösningen är 100-tals Genbanker med genetik i centrum i stället för idag några få som bara vill käna lite slantar på genbanksintyg. De vill inte att marknaden ökas, då minskar och försvårar det för Genbanker att kunna ta betalt på grund av t ex konkurrens om priset och genetik.
Men det vore det bästa för genetiken hos våra lantraser.
-
Det bästa när det gäller rashöns vore att de fanns hos så många avlare att inavel inte alls skulle behövas. I stället för att hålla på och "importera" diverse nya märkvärdigheter, kunde man jobba för fina, livskraftiga och produktiva raser av dem som redan finns väl etablerade.
-
Jag kan rekommendera en grundkurs i genetik!
Skattar gott åt roliga (självpåhittade) påståenden och kan bara hålla med dig! Själv har jag läst lite genetik på högskola.
-
Vi har dvärgkochin och på ett år har vi haft en höna med kloakprolaps, en som vi tror fick en ögontumör och en som var död på morgonen.
Eftersom de var köpta vid olika tillfällen och på olika ställen kan man ju börja undra...
Har vi bara haft otur?
Därför började jag fundera på blandrashöns.
Men gillar ju dvärgkochin på alla vis ☺
Det verkar som att du, efter att ha gjort vissa negativa erfarenheter med rasen dvärgkochin, överväger om det kan vara så att alla raser är dåliga. Ditt sätt att ställa upp hypoteser förefaller något diskutabelt. Jag undrar om det inte ligger närmare till hands att fråga om det finns vissa problem med rasen dvärgkochin, just din flock eller möjligen din skötsel av den.
-
Anders, jag kan lova dig att min skötsel är bra! Jag slängde ut en fundering och förväntade mig verkligen inte ett sådant personangrepp. Dålig stil!
Jag tror absolut inte att alla raser är dåliga.
Trodde detta var ett forum för alla...
Tack till er andra!
-
Det är väl som med hundar o andra djur, blandraser ligger precis i mitten i statistiken, har du otur så får du problem från båda eller fler raser, har du tur slipper du.
-
Anders, jag kan lova dig att min skötsel är bra! Jag slängde ut en fundering och förväntade mig verkligen inte ett sådant personangrepp. Dålig stil!
Jag tror absolut inte att alla raser är dåliga.
Trodde detta var ett forum för alla...
Tack till er andra!
Du har tolkat mig alldeles för personligt. Det är inte alls något personangrepp. Jag förmodar att du inte förstått vad jag skrivit, så jag får försöka förklara mig lite mer.
Jag nämnde de alternativ som jag på rent allmänna logiska/metodologiska grunder tyckte var de mest närliggande utifrån de fakta du presenterade. Det betyder att jag tycker det verkar ganska troligt att minst en av dessa är bristfällig. Bristfällig skötsel är en av dem. Det behöver inte innebära att du slarvat eller så. Du kanske gör så bra som möjligt utifrån befintlig kunskap, men det kan finnas brister i den befintliga kunskapen. Om du nu ändå (efter sakligt övervägande) är övertygad att din skötsel inte brister så återstår för dig att överväga de andra två alternativen, rasen och besättningen. Besättningen har du kanske inte byggt upp under så många generationer att du själv kan ansvara för den. Det är dessutom omöjligt att se in i alla genetiska defekter som kan dölja sig i en flocks arvsmassa. Även här gäller alltså att det behöver inte vara du personligen som brister. Slutligen kan du överväga om ditt val av ras är lyckat. Jag vet inget om rasen, men jag vet att det finns deltagare här på forumet som anser den mindre lämpad för självhushåll.
Det kan även finnas andra tänkbara förklaringar än de tre jag nämnde - jag är ingen hönsexpert. Dessutom är det förmodligen minst lika troligt att det bara är slumpen, d.v.s. rena tillfälligheter, som ligger bakom dina missöden. I alla händelser är det utifrån dina ganska få iakttagelser av en ras långsökt att tänka att eller fråga om alla rena raser är mer eller mindre dåliga jämfört med bland"raser". Alla kan vi råka tänka fel, men jag tycker trådens deltagare borde ha upplyst dig om detta på ett tidigare stadium.
För övrigt är det välkänt att det finns bra (rena) raser, som du blivit upplyst om här. Jag tror också att man kan bygga upp en bra blandras om man är duktig på att välja ut lämpliga fåglar.
-
Anders, tack för din förklaring.
Är fortfarande övertygad om att min skötsel är bra, hönsen hade jag inte haft så länge när de blev dåliga och vet ju inget om deras tidigare liv men tror nog att vi faktiskt bara haft otur.
Men jag tycker inte att min fråga var varken långsökt eller dum, det var bara en allmän fundering och jag tycker inga frågor är för dumma för att ställas.
Jag kan inte mycket om olika hönsraser men jag vet att vi inte kommer att byta ras pga våra erfarenheter.
Vi gillar dom ☺
Ha det gott alla och njut av en förhoppningsvis skön sensommar och höst.