Alternativ.nu
Djur => Arbetshundar => Arbetshundar: Uppfostran, utbildning & träning => Ämnet startat av: vallhunden skrivet 23 apr-16 kl 19:24
-
Finns det behov av en sådan tråd? Jag har redan gjort två försök innan med träningstrådar och de trådarna om hundarna gav inte så mycket. Jill var alldeles för lätt-tränad och Joy tände aldrig till i arbetet.... så mycket fanns det inte att lära av en halvtänd hund. >:D
Om ni vill så kan jag skriva om Lill-Puppisen (Random Nikk, Nikki kallad) och hennes träning. Kanske att vi kan diskutera träningen också i tråden?!
-
ja, 44 stycken har tittat på inlägget och ingen ser behov av en sådan tråd?? ::) ??? ???
-
ja, 44 stycken har tittat på inlägget och ingen ser behov av en sådan tråd?? ::) ??? ???
Har ingen hund längre men brukar ändå följa dina trådar om hundarnas (och fårens) träning och liv som du berättar om. Tycker du ska fortsätta skriva, det är jättetrevlig läsning :D
-
Har nu bytt Nikki mot hennes syster Paeg.l (Fråga mig inte hur det gick till. Men de är kullsyskon).
Paeg är mycket mer tänd på fåren, men går med tänderna före. Hennes förra matte fick inte stop på henne, varvid jag fick ta över. Vi har vallat några gånger, i början var det bara för att lära känna varandra. Men sen har vi gått vidare och hon har kört över mig totalt. Jag tror att jag har kommit på grejen, att inte köra henne mer än ett kvarts varv runt fåren!! Om jag gör det så gasar hon och kommer in och tar fram tänderna.
Hoppas att detta blir hunden som kan ta över på gården - bara jag lär mig att hålla oss i schack!!!
-
Idag gick Paeg riktigt bra. Dvs hon fick inte tag i något får med tänderna :o Sista passet var hon riktigt i hand. Det gäller bara att trycka till henne ordentligt innan vi går in till fåren och under tiden vi vallar, innan jag skickar henne runt djuren. Detta lyckades jag med idag - lycka!!! :) :) :) :)
-
Jag har problem eftersom fåren jag vallar på inte står still.... Jag har dom framför mig och skickar runt hunden - då gasar fåren (och hunden >:D). Därför så kör Paeg fullt ös mellan kl 10 och 14. Vilket gör att fåren springer ännu fortare, vilket gör att hon gasar ännu mer... Är lite sugen på att släppa henne på mina får här hemma, men markerna är inte optimala för unghundsträning - mycket stenrösen och stenmurar. Vet inte hur jag ska lösa detta!!! ??? ???
Jag behöver lägga mer tryck på henne mellan kl 10 och 14, men det är då hon springer för fullt. Allt jag säger bara ökar farten på henne... Tack gode gud, tar hon fortfarande ett ligg, kl 12. Men gud vet hur länge det håller???!!! :-[
-
Hög igenkänningsfaktor ... :-[ ;D 8) :o :o Det där med ett kvarts varv tycker jag verkar som en bra idé. Kanske ännu kortare, så att hon hinner höra dig innan hon hinner få upp farten.
Om jag vore får, skulle jag också försöka komma bort ifrån en sådan vildhund! :o
Och ja, den här tråden tänker jag läsa! :)
-
Han nu varit hos en kompis och analyserat vad det är som händer: Paeg börjar gå inåt vid kl 10 och kl 14, beroende på i vilket varv hon går. Jag är seg i huvudet och gör inget åt det förrrän hon har börjat att öka farten (på grund av att hon stöter fåren, som börjar springa och Paeg ökar då farten). När jag då säger till henne, så har det som effekt att det skyndar på henne istället för att köra bort henne :-[ :o
Känns problemet igen?!
Vi åtgärdade genom att ta upp fåren i en hörna och lärde in ett "gåbort"-kommando. Sen var jag lite mer på hugget när hon gick på cirkeln och sa gåbort så fort som hon började snika in. Voa´la! Hunden håller sin cirkel runt fåren och fårkräken står då still...
-
Om problemet känns igen? OMMM!! ;D ;D :o :o 8) Jag skriker för full hals STANNAAAA!!!! och hunden hör, klart och tydligt: Spring fortare och skäll högre, för Farao!!!
Hur gjorde ni för att diagnosticera problemet? Iakttagare? Film?
-
Min kompis är en erfaren SVaK-instruktör (instruktör i Svenska Vallhundsklubben) med nästan 30 års erfarenhet. Hon gav sin analys av problemet och jag höll med!!!
-
Får väl tillägga att jag har varit vallhundsinstruktör i över 20 år :-[ - så med våra ca 50 års erfarenhet av hundträning, så blev vi snabbt eniga om var problemet låg!!! 8)
-
Det kanske blir lite utanför den här trådens ämne, men vad skulle du rekommendera för oss som inte är så erfarna? Är film en bra metod?
-
Tag kontakt med närmaste lokalklubb inom Svenska Vallhundsklubben, svak.se. (Klicka er vidare i övre listen till Vallreg, där finns alla lokalklubbar listade, med kontaktuppgifter!). De har alltid kurser inom sitt område och djur som är lämpliga att hålla kurs på!! Att lära sin hund att arbeta med djuren innebär så mycket. Man måste kunna analysera allt som händer mellan får, hund och förare. Alla tre faktorerna påverkar varandra. För att åtgärda ett problem så måste man se var det startar. Hos fåren, hunden eller föraren!
Det är ungefär som all lära sig dansa. Man kan ha fotsteg klistrade på golvet för att veta vart/hur man ska gå. Men sen sätter man på musiken och då blir det något helt annat
:o ;D
-
Nu har Puppisen (Bortbytingen, som Kite kallar henne) börjat vallhundskurs. Första gången var igår och det gick hyfsat bra. 50% av tiden är hon avslappnad och går på rätt avstånd, medans andra halvan av tiden ligger hon för nära och race-ar. Vi behöver bygga lugnet. Jag är dålig på att berömma, vilket jag fått bakläxa på! Om man lägger tryck på hunden, så måste man släppa det trycket också, annars blir det en explosion, när hunden ska släppa på trycket.
-
I helgen anordnade vår klubb vallhundstävling och jag var med och hjälpte till med Kite. På lördag morgon var vi lite sena och skulle ställa ut den första fårflocken till de tävlande, så det var bara att parkera bilen, slänga upp bakdörren och flänga iväg nerför fältet med Kite. Paeg satt kvar i hundburen. På eftermiddagen upplyste en kompis till mig att Paeg hade agerat "Bildrake" hela förmiddagen. Dvs gjort utfall mot alla som passerade bilen. Inte bra. Parkerade på annat sätt dag två.
Men, Paeg gör utfall mot de flesta hundar hon möter/som passerar. Jag tror att det faktiskt bottnar i osäkerhet!!! Jag har nu tillbringat två eftermiddagar att lära Paeg att det inte är hon som är ute och går med mig, utan tvärt om - man drar inte i kopplet, utan har koll på mig, vart vi ska. Jag tycker att det funkade bättre och bättre, och ju bättre hon gick i kopplet, desto bättre blev hon med att ignorera de andra hundarna.
Varför skriver jag om detta?! Jo, det handlar om ledarskap. Hunden kollar in sin ägare för att få veta vad som ska hända och vad som förväntas av hunden! Likadant ska det vara i vallningen! Lyhördhet på mina önskemål.
Vi får väl se imorgon kväll på kursen om helgens övningar ger något resultat i vallningen!!!
-
Lite gammaldags "cirkuskonster" kanske? För att få in det där med att du är den mest jättespännande matte (morsa?) som finns!
-
Jag har nu tillbringat två eftermiddagar att lära Paeg att det inte är hon som är ute och går med mig, utan tvärt om - man drar inte i kopplet, utan har koll på mig, vart vi ska.
Har du några bra tips :)? Jag har inte vallhund men koppelträning är ju likadan för de flesta raser.
-
Lite gammaldags "cirkuskonster" kanske? För att få in det där med att du är den mest jättespännande matte (morsa?) som finns!
Är inte alla border collies cirkushundar? Vår bc kunde uppträda hur mycket som helst, han behövde bara lite handledning så han fick struktur på framställningarna och eftersom han inte var så glad för godis och mat så var uppmärksamheten och berömmet det han traktade efter och fick energi av :D
-
Jo, de flesta vallhundar kan lära sig många skojiga småkonster. Det jag var ute efter denna gång var själva konceptet "Matte hittar på många kul grejor, så att jag får använda min hjärna. Matte är således en mycket stor flockledare!" Problemet brukar vara att min hjärna blir utmattad långt före valpens ... 8) :-[ :o
Beträffande koppelträning kan jag bara tipsa om leken "Den bortsprungna matten". När valpen lufsar iväg efter någon intressant doft, passar Matte på att försvinna bakom ett träd, senare på svårare ställen. En normal valp blir då först ängslig, ensam i stora världen, och vid återföreningen blir det stor ömsesidig glädje.
-
Min koppelträning består av det gamla tjatiga "Här" (betydet gå vid min sida) "Bra" (när det funkar) "Nej" och jag stannar så inte hunden kommer vidare framåt, utan måste fästa sin uppmärksamhet på mig, ev backa. Nytt "Här", upprepa. Man kommer inte långt i början, alls ;D ;D
Dvs jag talar om för hunden vad jag vill att den ska göra. Jag berömmer när den gör rätt och säger nej när den gör fel och talar om vad det är jag vill, berömmer när den gör rätt etc.
Jag använder inte godis, tycker att det bara blir trams av det, när hunden tycker att det finns viktigare saker att göra än att längta efter godis. Göra utfall mot andra hundar t ex.
-
Beträffande koppelträning kan jag bara tipsa om leken "Den bortsprungna matten". När valpen lufsar iväg efter någon intressant doft, passar Matte på att försvinna bakom ett träd, senare på svårare ställen. En normal valp blir då först ängslig, ensam i stora världen, och vid återföreningen blir det stor ömsesidig glädje.
Javisst, Trollmor , är det en trevlig lek då valpen är lös. Leken passar bra vid övning av inkallning eller som "sök matte" :).
-
Ok, vallhunden, då använder vi samma "gamla tjatiga" modell för koppelträning :) Men den får modifieras litet för en 15-veckors valp. Jag använder ibland litet godis som förstärkning i början och fasar sedan ut det.
-
"Ge aldrig godis med eller utan beröm. Ge alltid beröm med eller utan godis!" De flesta vallhundar är ännu mer angelägna att vara föraren till lags än vanliga hundar - och det vill inte säga lite! En gång fick jag tipset att "du behöver nog bara se nöjd ut, så får valpen sin belöning!" Och det funkade faktiskt. På den valpen.
Och man kommer inte särskilt långt på de första promenaderna, nej ... ;D ;D
-
Jag har lagt ner leken "Bortsprungna Matten" Detta sen flera valpar drabbats av panik och börjat springa okontrollerat bort från mig. Eller så har de totalt skitit i att jag har varit borta och fortsatt med det som intresserar dom...
Litar hellre på inkallning med krav på liten yta.
-
...
Jag använder inte godis, tycker att det bara blir trams av det, när hunden tycker att det finns viktigare saker att göra än att längta efter godis. Göra utfall mot andra hundar t ex.
Om hunden får till (inövad) uppgift att bära nåt i munnen tex en hoprullad tidning är det svårare/tar längre tid för den att göra utfall och det kan vara något lättare att stävja ev tilltag?
-
Apportörer bär gärna i munnen, men vallhundar brukar inte gilla den övningen.
Men oj, valp med panik, då var leken för svår! Stackars valp, den inlärningen gick nog inte så bra... Hade du tränat inkallning på nära håll först?
Krav kan man inte börja med på små valpar. SussiloIIs valp är t ex för liten - än så länge! ;)
För min del tränar jag koppel först när inkallningen på friland fungerar. Jag är allergisk mot hundar som drar i kopplet! Om det inte hjälper att förrädiskt släppa efter på kopplet så att hunden mister balansen, så börjar jag från början med Fot utan koppel, och sedan med koppel.
Men det är ju jag, det. Jag har nästan bara haft vallhundar, och de MÅSTE lyda utan koppel! ;D
-
Apportörer bär gärna i munnen, men vallhundar brukar inte gilla den övningen.
...
Nej, det gör de nog inte, men det är en bra övning för dem, liksom att lägga nåt litet tex godis på den långa nosen, hunden ska sitta rakt med nosen, ha munnen stängd och sitta still tills den får signal att det är ok att ta godiset.
-
Jajamän, en trevlig "cirkuskonst", som stärker ledarskapet! Det finns massor av trevliga cirkuskonster, min favorit är Leta Nycklar - eftersom jag ideligen förlägger mina! Men detta är för hundar som genom träning har lärt sig konceptet "Människan säger något/ger ett tecken => Hunden utför en handling => Belöning inträffar i någon form"
Valpar får man börja med att träna på själva detta koncept! SussiloIIs valp kan säkert lära sig detta koncept, och man brukar börja med "Sitt", eftersom de flesta valpar sätter sig självmant när de inte genast får godiset som föraren håller fram.
Lill-Puppisen är nog av annat virke. Här kan man kanske vänta sig en kamp om bestämmanderätten, iaf i somliga lägen. Och sånt är lättare förebyggt än behandlat i efterhand!!! :o
Jag har för övrigt träffat en stackars hund, som (oavsiktligt, får man förmoda) tränats till "Människan säger något/ger ett tecken => Hunden förstår inte => Bestraffning inträffar i någon form" Den hunden kunde inte lära sig något alls enligt de vanliga metoderna. :'(
-
Har haft olika raser genom livet men aldrig att någon ras har kunnat förstå så många ord och kommandon som en bc. Ibland baxnade en när en förstod att hunden förstod hela meningar, minns en gång särskilt när jag sa åt dottern att gå upp och väcka pappa, dottern hann inte ens uppfatta meningen förrän hunden var på väg uppför trappan och kastade sig över husse. (hunden fick aldrig ligga i våra sängar så det var ett ypperligt tillfälle att åtminstone få stå med framkroppen i sängen 8)).
-
;D ;D Jag tror att det finns många liknande historier här på forumet. En tråd om bara sånt?
-
konceptet "Människan säger något/ger ett tecken => Hunden utför en handling => Belöning inträffar i någon form"
Valpar får man börja med att träna på själva detta koncept! SussiloIIs valp kan säkert lära sig detta koncept, och man brukar börja med "Sitt", eftersom de flesta valpar sätter sig självmant när de inte genast får godiset som föraren håller fram.
Lill-Puppisen är nog av annat virke. Här kan man kanske vänta sig en kamp om bestämmanderätten, iaf i somliga lägen.
Konceptet har valpen klart för sig och verkar tycka är kul. "Sitt" och "kom" funkar hjälpligt men som kan förväntas så slirar det ofta på "kom". Harar, fågel och andra människor är ännu för svåra störningar.
Det vete 17 vilket virke denna valp är av, för kamp om bestämmanderätten har vi varje dag ;D!
-
Ojdå, två viljestarka valpar i samma tråd, plats för envisa mattar!! Men du får väl försöka hitta någon lugnare plats för de närmaste "Kom"-övningarna, utan så mycket störningar. Inne förstås, men det har du väl redan gjort, antar jag. I många bostadsområden finns hagar för hundar, där man kan släppa sin hund inom staket. Det är inte alltid andra hundar där.
Fast valpen måste ju vara färdigvaccinerad förstås. Men ute på landet, där det inte finns lika många hundar och människor åtminstone?
-
Jo, jag har kanske spårat ur vallhundens tråd som ju handlar om Lill-Puppisens vallträning och det är mycket intressant läsning. Jag får kanske öpnna en ny tråd :).
-
Nej, det behöver du inte!!! :)
-
Ok, tack! :)
-
Jag har inte vågat valla med Paeg mellan kurstillfällena.... Detta för att jag är rädd att "tappa" henne. Har nu fått stränga order från min instruktör att jag måste träna mellan kurstillfällena..
Paeg är en mycket intensiv hund, som inte har något eget lugn ihop med djuren. Jag har lätt för att gå upp i varv och bli högljuddare och högljuddare. Men vi ska träna med "lina-på" i veckan så får vi se om det ger resultat. Suck, hoppas att det funkar...
-
Verkar som om du behöver all din mentala kraft till det ... :P Någon har sagt att "hunden strävar efter att komma i samma grad av upphetsning som du. Om du vill ha hunden lugn, måste du alltså vara en filbunke själv."
Vilket inte alltid är så lätt. Tro mig, jag vet!
-
Ja, träna själv, ja >:D Det gjorde jag idag
Men Paeg bär sig så illa åt mot fåren, jag får hjärnblödning, bara. Till slut tog jag in henne i en liten 9-grindars fålla med 6-7 får i. Jag vågade aldrig släppa kopplet!!
Min kompis och Paegs förra ägare (som lämnade bort henne för att hon inte rådde på henne) menade att jag inte fullföljde när jag skällde på henne. Hon tog in Paeg i fållan och dumt nog så släppte hon kopplet. Paeg satte sig fast som en kardborre i ett av fåren. När hon höll på att bli infångad så släppte hon taget om det fåret och tog ett nytt får, i halsen denna gången >:D >:D (:) Jag svär hundjäveln försökte både att morra och skälla samtidigt med det gick dåligt eftersom hon hade munnen full av ull och hon hade ju riskerat att tappa taget oxå!!!
Två pers för att fånga henne inne i 9-grindarsfållan!!
Då fick jag se vad kompisen menade med att fullfölja utskällningen. De var 2 pers som låg ovanpå henne och skällde och väntade på att hon skulle ge sig (slappna av och ge upp).
Behöver jag säga att de inte heller lyckades till 100%?!
Nu blir semesterns projekt att få ordning på hundrackarn, för jag tror mitt i allt detta att hon har en stor potensial :-[ :-[
-
Lill-Puppisen var omöjlig att påverka "privat", hon bad aldrig om ursäkt för någonting hon gjort, inte ens när hon låg på byrån och sov!!! Däremot var hon alltför känslig med fåren, tog illa vid sig och slutade att valla om hon fick en för skarp tillrättavisning (som var befogad).
Paeg är tvärt om, hon ber om ursäkt privat, men skiter fullkomligt i tillrättavisningar runt fåren... Suck. Jag vill trots allt ha en vallande hund så jag satsar på Paeg. :o
Jag upplever att Paeg samlar "rabatt-stämplar", ni vet sådana där rabattkort, stämplar som gör att 6.e biltvätten är gratis...
Varje gång jag inte går på henne tillräckligt mycket för en dålig vinkel, eller en slarvig start, eller ett segt ligg, så får hon en stämpel. När hon anser att kortet är fullt så löser hon in det i ett "lång-häng" i fåren.
-
Jag har sett Paegs släkt genom åren... Hennes mormor var förjävlig på att bita. Mamman likaså + hennes halvsyster. Men de har alla blivit riktigt bra hundar!!!!
Hon ska fan inte få vinna över mig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
-
Lill-Puppisen var omöjlig att påverka "privat", (...) Paeg är tvärt om, hon ber om ursäkt privat, men skiter fullkomligt i tillrättavisningar runt fåren...
Jag hänger inte med, är inte Paeg densamma som Lill-Puppisen?
Jag hörde en gång en domare på ett lokalprov säga till en förare att "Jag beundrar er som orkar hålla på med en sådan här hund!" Det kan nog sägas om dig också! *Applåd!!* Själv skulle jag ha letat efter en annan hund med detsamma!
-
Nej, jag bytte bort Lill-Puppisen mot hennes helsyster - Paeg. Lill-Puppisen hette Nikki. Jag tyckte inte att det var någon idé att starta en ny tråd bara för att jag hade en annan hund. De var ju i allafall helsyskon.
Nikki höll på att ta livet av mig i det privata - Paeg tar livet av mig i vallningen.
Appropå att leta efter en annan hund så tror jag iallafall på Paeg. Hon har go och en otrolig motor. (Det hade inte Nikki - jag kan bara spy på hundar som behöver uppmuntras hela tiden). Det brukar aldrig bli något bra av dom :o)
Det är "lättare" att plocka ner en hund än att uppmuntra en hund... Jag behöver en tuff hund på gården som inte ber om ursäkt när hon gör någonting.
-
Så var det ja! Hade glömt helsystern ... :-[ :-[
Och jag blir utmattad bara av att LÄSA om din kamp med Paeg. Vilken tur, att både hundar och människor är olika!
-
Idag låg jag över Paeg och morrade. Jag bet henne hårt över näsan, så hon pep till... men gav sig ??? Icke, då. >:D
-
Idag låg jag över Paeg och morrade. Jag bet henne hårt över näsan, så hon pep till... men gav sig ??? Icke, då. >:D
;D det hjälper väl inte - hunden vet att du inte är en hund så varför tala hundspråk?
-
Jodå, det hjälper, de förstår att vi försöker uttrycka oss begripligt.
*tänker*
Någonstans måste ju "gränsen" finnas, där hon övergår från att vara Paeg som ber om ursäkt inne, till att vara Paeg som inte ber om ursäkt bland fåren. Har du provat att flytta på den gränsen, genom att träna vanlig lydnad utanför fårhagen - och sakta flytta övningarna allt närmare fåren?
-
Jodå, det hjälper, de förstår att vi försöker uttrycka oss begripligt.
...
Jo det är kanske sant men om inte hunden begriper eller inte agerar som människan trott att den skulle göra (utifrån att människan försöker uttrycka hundspråk genom att lägga sig på hunden, morra och bitas) så blir kanske människans agerande bara ett låtsasspel som hunden genomskådar och inte tar notis om?
-
Jo, jag har nu tränat lydnad i närheten av fåren i fålla och Paeg går nu hyfsat i koppel, utan att det är spänt - då blir hon tillrättavisad. Hon tar sina ligg och inkallning bort från fållan också.
Jag kan ju bara säga till mitt försvar att när absolut ingenting fungerar och hunden skiter fullkomligt i mig, för att hon går in i en "glasbubbla" ihop med fåren, så tar man till vad som helst - även att bita i nosen. (Kanske att jag borde bita henne i örat istället ??? ???)
Den övning jag gör just nu är att gå med henne i koppel inne i den lilla fållan. Hon ska gå utefter grindarna. När hon ökar farten så får hon ett ligg. Om hon vänder in näsan mot fåren får hon en tillrättavisning.
Denna övning gör hon nu bra :o Men varje gång jag släpper kopplet så går fanskapet rakt in med munnen öppen (en väldigt kort stund, sen är den stäng...)
Inte undra på att jag börjar bita på hunden. :-[ Det finns gränser för hur man får behandla får!!!
-
Hur gammal är Paeg?
-
16 månader.
-
Jag får känslan av att Paeg mycket väl vet att hon inte kan komma undan tillrättavisningen när hon är kopplad, men kan skita i tillsägelser när kopplet är av.
Som alternativ till att bita henne föreslår jag upplyftning, ett smärtfritt sätt att visa att du är starkare. Men problemet kanske är att hon VET att du visserligen är starkare, men att hon är snabbare?
Och självklart ska även fåren tycka att vallning är trevligt! ;) ;D o:)
-
Som alternativ till att bita henne föreslår jag upplyftning, ett smärtfritt sätt att visa att du är starkare.
Upplyftning som korrigering tror jag inte på. Mina hundar (bruks) blev överlyckliga över att få komma upp i min famn och såg det som en stor favör och belöning. Det gör nu också lillvalpen som gör allt för att få komma upp i famnen. Hon, precis som mina tidigare hundar, vet att jag är starkast och står för trygghet. Vid svårare förbrytelser är det nyp i nack/halsskinnet på valpen (17 v) som gäller här.
-
16 månader.
Din Paeg låter tuff och som massor av arbete men det är ju en bra ålder för träning. Jo, de kan verkligen driva en från vettet :P. Håll ut!
-
Upplyftning är nog inte säkert en korrigering för hundar som är hyggligt sociala, men kan funka ändå. Jag hade en storpudel som var ovanligt styv i korken (hon hade nog inte läst så noga i rasstandarden) och att bråka med henne var som att hälla vatten på en gås. Helt meningslöst det bara tärde på vår relation. När jag ville få henne under kontroll funkade alldeles utmärkt att lyfta upp henne, då blev hon lugn och stilla och möjlig att få kontakt med (helt utan korrigering). Men man måste förståss få tag på hundskrället om man ska kunna lyfta den.
-
Hundar är väldigt olika fast de är av samma ras. Jag har haft 2 schäfrar, den ena mjuk och följsam, social och väldigt lättlärd som fostrades utan större åthävor, den andra "hård" som en sa förr, som knappt tog regi mer än när den själv ville och gick sina egna vägar dock tävlade jag lite bruks med den, vilken den gillade skarpt och då skötte den sig skapligt fast den inte gillade andra hundar. Den "hårda" hunden gjorde jag mig av med när den markerade mot min 2 månaders baby som satt i en babysitter på golvet :P
Vad jag ville säga med den historien är att om det inte går att få hunden att ta instruktioner mer än när den själv vill eller tvingas till så får en se upp så den inte tar egna korkade initiativ.
-
Men man måste förståss få tag på hundskrället om man ska kunna lyfta den.
Det är där problemet ligger... Plus att jag nog inte orkar lyfta henne så högt som skulle behövas.
-
Men man måste förståss få tag på hundskrället om man ska kunna lyfta den.
;D ;D Där slog du huvet på spiken, Lena III!
(Jag menade att lyfta i halsskinnet, inte i famnen för en kelstund. En hand på var sida om halsen, lyfta åtminstone framkroppen, och så en rad "paragrafer". Man måste ta fram skådisen i sig, försöka verka totalt oregerligt rasande. :-[ 8) )
Det är där problemet ligger... Plus att jag nog inte orkar lyfta henne så högt som skulle behövas.
Ja, nog fantiserar man om elhalsband ibland! :-[ Men åter till verkligheten! Koppel fungerar inte, eftersom Paeg verkar klar över hur det fungerar. (Dessa eländiga vallhundar som är så intelligenta!) Ibland kan det funka med "en näve grus", om man kan få hunden att tro att de små hårda sakerna som regnar ner över den samtidigt som den får en åthutning, kommer från "ingenstans". En del skickliga förare har lyckats rätt väl med ärtrör.
På något sätt måste du ju få stopp på dumheterna och börja träna riktig vallning!
-
(Jag menade att lyfta i halsskinnet, inte i famnen för en kelstund. En hand på var sida om halsen, lyfta åtminstone framkroppen,
Ok Trollmor, du menade den sortens upplyftning, då är jag med! Är en kort i rocken och inte särskilt stark i armarna kan det vara lättare sagt än gjort att lyfta en bc på det viset, men framkroppen mäktar kanske de flesta med. Annars kan en lyfta hunden i nack- och ryggskinnet.
-
Jag menade att lyfta i halsskinnet, inte i famnen för en kelstund.
Det var det som var så häftigt, med fröken pudel, funkade inte med lyfta-skaka (prövade), men att vänligt lyfta och bara hålla ett tag funkade utmärkt.
En kasse tomma ölburkar, eller skramlig kedja som landar typ på hunden kanske kan vara alternativ till ärtrör. Men det bryter bara sedan måste man få kontakt och ge hunden ett alternativ som den lätt fattar och kan göra rätt.
-
Den bc som fanns här hade inte gått att lyfta i nacken/halsen - han hade en oerhört tjock och kraftig hårman som det inte gick att få händerna igenom eller ens få nåt tag i (korthårig bc) - det är väl ett vargskydd eller dylikt? Om det hände att en var tvungen att ta i med hårdhandskarna nån enstaka gång i hans liv fick jag dra honom i örat ;)
-
Jag provade med en hoprullad plastsäck... Hon kom tillbaka och nosade på den. Ingen effekt alls.
Fan också. Jag är övertygad om att om jag når igenom så kommer hon att bli en jäkligt bra vallhund. Hennes mamma och mormor började också med att bita får. Plus att hennes halvsyster också var en bitig hund i början - så jag visste vad jag gav mig in på...
Som min irländska vän sa "Hon är en seriebitare" (jämför Cerialkiller). Dom orden yttrades över Paegs mamma, men hon är nu en jäkligt bra hund!!!! Och det tror jag att Paeg också kan bli :-[
-
Det är nog fler än jag som beundrar dig som orkar hålla på med en sådan hund!
-
Paeg gick jättefint på kursen ikväll ;D ;D ;D
Det bästa hon någon gång har gått... 8)
Vad gjorde jag för annorlunda?
Jag var värdig och lugn och tydlig.
Jag börjar tänka att det är platsbestämt var Paeg går bra och inte ??? Kan det vara så att hon har flippat ur så många gånger i Träninghagen som klubben har (att hon inte litar på fåren t ex)
Hon har ju gått där med sin gamla matte, och inte funkat alls... Jaja, man får vara glad varje gång det fungerar o:)
-
Men vad skönt att det vänder :D Dina känslor noterade hunden och kopplar ihop dem till/vid nästa kurstillfälle och då kommer det att gå, om möjligt, ännu bättre. Matte lugn, värdig och tydlig och dessutom mycket nöjd.
-
Ja, tydlighet är viktigt. Kan du prova på en helt ny plats?
-
Har nu inhandlat munkorg >:D (:) :o
-
Jag börjar önska att du hade någon som filmade er kamp ... :-[
-
Har nu inhandlat munkorg >:D (:) :o
Ajdå, hur går det nu då?
-
Har inte använt den ännu, eftersom det har varit så varmt och hon inte kan öppna munnen helt i munkorgen. Men planen är att ha munkorgen på, när hon går i en 9-grindars fålla. Det kräver inte så mycket fysisk ansträngning. Och så svalare väder förstås.
Annars har jag vallat med henne två gånger, med stöd av en annan person inne i 25:an också, och det har gått bra! När jag ser att hon sniker in och ökar farten, så går jag på henne stenhårt, med ett "GÅ bort"-kommando. Det funkar, men har inte prövat ensam, som sagt.
Tycker att det verkar vara i högervarv som detta händer mest, men är inte säker på det... Det går så j-la fort.
-
Det går så j-la fort.
Nähä? Det kan väl aldrig vara en BC du har ... 8)
-
Har nu prövat munkorgen i liten fålla. Det går väldigt bra att jaga får och bära sig illa åt utan att bita... Om nu någon undrade.. :o
-
Jo, nog känns det igen ... ;D ;D ;D :P :P
-
Nu har förra ägarens dotter (som tävlar på landslagsnivå) visat mig hur hon jobbar med Paeg (utan munkorg ;) ;) ) Så nu ska vi jobba som henne, så får vi se hur det går....
-
Vi emotser rapport om resultat samt tips med stort intresse!
-
Jag är ledsen att tråden slutar här :-[ Min tanke var att berätta hur man tränar upp en vallhund till en användbar hund... :-[
Jag känner att jag inte kommer att kunna lita på Paeg när jag skickar ut henne för att hämta mina tackor. Framförallt inte om de är nyklippta >:D
Mitt val som jag stod inför är, var kan Paeg få ett bra liv ??? ???
Inte som sällskapshund eftersom hon redan har bitit min granne, när han kom in. Inte som Brukshund eftersom hon anfaller andra hundar som kommer i närheten... Hon är inte speciellt tillgänglig - en sak som jag gärna hade levt med om hon bara varit en duktig vallhund!!!
Man kan inte sälja henne till en nybörjare, eller en genomsnittslig vallhundsförare (som jag anser mig vara 8) )
Jag har kontaktat en vän till mig som bor i Danmark som är en jävligt duktig vallhundsförare (han tävlar på EM-nivå) Han har 900 tackor och han kom och tittade på henne häromdagen. Jag krängde in henne som hans nästa EM-hund... :-[ :-[ :o
Han kommer att köpa henne (för ett halvt valppris) och träna upp henne, för att sälja henne till en kompis som har 400 tackor.
Min kompis kommer säkert att kunna kontrollera henne - det såg jag i hagen här hemma härom morgonen när han var här. Han säger att bara han får tränat henne några månader så kommer hon att gömma bort det här med att bita får! Jag tror att han har rätt!!
Jag tror att Paeg kommer att bli en mycket bra hund, bara inte med mig :-[
Jag tror att han har rätt, bara Paeg får känna på hur det ska vara när allt funkar, så kommer hon att bli en fantastiskt bra vallhund!!!!!!
Det känns så bra att Paeg har fått en framtid!!!
Jag kommer nu att leta efter en Border Collie med bra stam, som jag kan se hur den hunden ser ut med fåren, alltså en hund runt året.
Jag har bara Kite 9 år gammal som kan hjälpa mig här på gården. Hon är så pass gammal att vad som helst kan hända henne - hon kan bli halt, eller få artros, eller vad fan som helst.
Jag behöver en ny hund!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vill ni veta hur det går att träna den hunden??!!
Ska jag starta en ny tråd om den nya hundens träning, eller ger vi upp här??))
Och jag slipper att få i mitt CV att det var jag som avlivade hunden som jag inte klarade av)
-
Jag blev lite ledsen när jag läste ditt inlägg, du lät så besviken. Man kan inte vara expert och bäst på allt.
Samtidigt blev jag glad för att du hittat någon som kan jobba med henne, som ger henne rätt verktyg för att bli en bra vallhund.
Jag är en av dom som gärna läser dina inlägg, jag har inga får kanske blir det en dag, men jag tycker att det är väldigt intressant att följa dig och dina hundäventyr.
Lycka till med hundletandet. Kram
-
Ja, jo, visst är jag besviken. Jag tror ju på Paeg som vallhund och jag trodde ju att jag skulle klara av det här.
(Den enda ursäkten jag har att komma med är att jag har gått in i väggen två gånger i vintras, ja, världsmästerskapet i utbrändhet, DET har jag iallafall... Det gör att jag är sämre på att se vad som händer i vallningen, min uppfattningsförmåga och tolkningsförmåga är nersatt, liksom timingen)
Paeg var mitt fjärde försök att få en ny, bra hund. Jag börjar bli smått desperat!! :o :'( :'(
Men min tråd kan ju iallafall visa att det inte är så lätt att få en bra hund, fast det är en reggad Border Collie med godkänt vallhundsprov på föräldrarna.
Försök
#1 Jill. Importerad från Irland. Hnnes mamma hade vunnit Irländska mästerskapet 2009 och pappan var en ny "het" unghane på tävlingsbanorna när han parade tiken. Dvs alla pratade om den hunden det året... Jill var för vek mot djuren och tappade självförtroendet när djuren vände upp på henne och kollada in om hon verkligen menade allvar. Då svarade Jill att "Nä, det gör jag inte".
#2 En kull på min egen högst älskade Kite, som är den ideala hunden för mig. Jag tycker att hon har nästan allt som man kan begära av en vallhund!! Behöll en valp, pappan till valparna var en hane som hade lämnat mycket bra valpar i några år. Välanväld och känd för att det blir bra valpar. Men icke, min valp tände aldrig till på fåren.
#3 Nikki, den levande kompostkvarnen! Syster till Paeg. Nikki och Paegs morbröder har tävlat SM flera år irad. Var med på Världsmästerskapet i valllning i Skottland häromåret. Likaså var Nikki och Paegs pappa med där oickså. Nikki fick aldrig det riktiga intresset för att jobba. Vallade lite med "händerna i bakfickorna" Svårt att ställa krav på henne - då la hon av.
#4 Paeg, fårslaktaren (som hittills inte har lyckats avliva ett får än - men med lite mer tid, så skulle hon säkert lyckas med det med..
Så bra stam, importhund, eller ta en kull på den egna hunden, allt har misslyckats!!!
(Så hör man folk säga att de vill träna upp sin lilla Sheltie, Collie, eller vadannars som helst för "vallhundsras" som inte har avlats på arbete sedan 50-100 år sedan. Och tror på allvar att det kommer att bli en fullgod vallhund!!! Man slår sig för pannan!!! En SKK-reggad Border Collie har BARA avlats för vallningsarbete i 120 år...)
Försök #5 blir en ettåring som jag inte har hittat än. Jag vill att hon ska vara av bra stam, vara lugn och stabil, väluppfostrad och naturligtvis visa sig som en lovande vallhund.
Jag kan till nöds ta en hane också, eftersom jag bara har 9-åriga Kite som snart är ur "produktiv" ålder.
Hör av er om ni vet någon hund som passar in på denna beskrivning. Förväntat pris - inte mer än 20000:-
Mina misslyckade försök har kostat mig 3 X valppriset 12000:- (bytte ju Nikki mot Paeg, så det var ju ingen kostnad där) + vaccineringar, foder, kurser och bensinpengar. För att inte tala om tid och arbete som måste vara gratis i min kalkyl. Då pratar vi alltså om ung 50000:- för att ännu inte ha en duglig hund.
-
Mycket lärorik tråd, var snäll och sluta inte! För min del anser jag att aveln av vallhundar bör utgå ifrån att en riktigt bra hund ska fungera med minimal träning! En hund som behöver så mycket träning ocvh "vägledning" som de du beskrivit, ger, enligt min mening, mer jobb än de sparar.
Jag har haft ett par sådana hundar.
Någon sade vid en vallhundstävning: "Ja, jag tror faktiskt inte att förarens gener går i arv till valparna!"
-
Problemet är att de hundar som funkar med minimal träning ofta inte har så mycket "motor" att de kan sätta sig i respekt för fåren... De är enkla att träna, men de har inte så mycket "vilja" kvar i trängda situationer.
Man måste hitta en väl avvägd situation.
Jag tittade på Youtube på en hane, som är så jävla stabil. Baggen stångade mot honom och han duckade undan och var upp i facet på baggen direkt efteråt. Det hade min Kite aldrig tagit. Utom nosen på baggen....Sen finns det hundar (som min Jill) som jobbade hur bra som helst tills hon fick motstånd - då vek hon ner sig.
Det gäller att hitta en hund som står på sig, utan att tappa huvudet eller som backar. Dessutom ska hunden vara samarbetsvillig och inte fara iväg på egna äventyr. Det är svårt.
-
Nåja, jag gick aldrig något lokalprov med dem, än mindre tävlade. Men hemma funkade de hur bra som helst, och det arbete jag la ner på dem var i princip en enda vallhundskurs.