Alternativ.nu
Djur => Höns => Höns: Sjukdomar och skador => Ämnet startat av: Trollmor skrivet 25 maj-16 kl 11:06
-
Detta är alla djurägares klassiska dilemma, för det är ofta svårt att gissa hur en skada eller en sjukdom kommer att utveckla sig. I den här tråden kan vi jämföra våra erfarenheter av skador och sjukdomar i gränslandet mellan Möjlig att bota och Dags att nödslakta.
Jag lägger tråden här på hönstavlan, och länkar hit från de andra djurtavlorna, för principen gäller ju alla våra tamdjur!
-
Största misstaget är att avliva så fort som möjligt så djuret slipper lida..
Skadan ser oftast mycket värre ut än vad den är.
Då lägger jag upp en serie bilder på hur en kråkskadad kyckling hade turen att överleva, hade den inte varit så tjelig, gosig och rolig hade jag avlivat den så fort som möjligt..
Tid och tålamod är vad som krävs.
Det jag gjort är att hålla den under värme så all energi i kroppen går till så snabb läkning som möjligt, tvättat och smörjt med ljummet vatten och olivolja..
Försiktigt så inte fågeln känner smärta, försiktighet kräver i sin tur tid och tålamod..
Och fågeln pratar under tiden så man förstår hur den vill ha det..
Göt det ont, borjar den protestera ivrigt, (klaga) känns det bra kurrar den.. (kvittrar)
-
Och i den diskussionen om Möjligt att bota skall man också väga in Meningsfullt (eller Önskvärt) att bota. Även en relativt liten skada kan vara bäst att "bota" med avlivning på ett djur medan man väljer att utsätta djuret och sig själv för mycket lidande och besvär i ett annat fall.
Väldigt individuellt både vad gäller djurhållare och djur.
-
Ja, dilemmat är förstås samtidigt både individuellt och prinipiellt. Det är när vi står där inför en sjuk/skadad vän som vi behöver ha tänkt igenom vilka principer vi vill följa.
Jag hoppas även att några kan lägga ut informativa bilder på Före och Efter, för allas vår fortbildning!
-
Och med bota som bör inbegripa mindre skador som mindre skärskador eller liknande och sådant som kan botas med enkla medicinska åtgärder, en del verkar tyvärr leva i en tro att de själva är veterinärer och vet sina djurs bästa.
Exempel på där djurägare själva har behandlat benbrott och eller andra brutna kroppsdelar förekommer ju vilket ju i min värld är helt galet, vissa skador SKALL behandlas och eller skadeklassas av veterinär annars gör man sig skyldig till djurplågeri, vill man inte anlita veterinär bör djuret avlivas.
En del tror också att de kan "prata" med djur och låter djuret "tala om för" dem hur djurägaren ska behandla djuret, såna personer är hycklare.
-
Man kan säga så här, har man inte tid att lägga ner på sina djur, bör man inte ha några..
-
En del tror också att de kan "prata" med djur och låter djuret "tala om för" dem hur djurägaren ska behandla djuret, såna personer är hycklare.
Man behöver inte kunna prata, eller låta som en kyckling, huvudsaken man förstår vad djuret känner och upplever..
En kyckling är extremt lätt att förstå.
Från upplevd smärta till total lycka kan växla på en sekund..
-
vad djuret känner och upplever har vi ingen som helst aning om, enbart förnimmelser.
Slutdiskuterat.
Edit:
Eller rättare sagt, vi vet när en skada på ett djur borde uppbringa smärtor, men inte hur djuret uppfattar det.
-
vad djuret känner och upplever har vi ingen som helst aning om, enbart förnimmelser.
Slutdiskuterat.
Edit:
Eller rättare sagt, vi vet när en skada på ett djur borde uppbringa smärtor, men inte hur djuret uppfattar det.
När en katt ligger och kurrar i knät medans du klappar den.
Eller en hare avger ett skrik i panik när den blir tagen av ett rovdjur..
Vad kan man fornima av detta?
Ännu lättare är det när man tvättar rent såret på en skadad kyckling, där den ger ifrån sig olika ljud beroende på var och hur man petar i såret med topsen..
Och av detta kan man alltså lära sig vad den upplever med olika ljud..
Inte svårt alls, och jag har inga speciella förmågor..
Om folk väljer att bli vegetarianer av sanningen, eller får svårt att äta kött, ja det är upp till dom själva, jag tänker fortsätta äta kött, hur mänskliga djur än är..
Eller om dom till och med överträffar människan på många punkter (förutom partnerskap då),..
-
När en katt ligger och kurrar i knät medans du klappar den.
Eller en hare avger ett skrik i panik när den blir tagen av ett rovdjur..
Vad kan man fornima av detta?
Ännu lättare är det när man tvättar rent såret på en skadad kyckling, där den ger ifrån sig olika ljud beroende på var och hur man petar i såret med topsen..
Och av detta kan man alltså lära sig vad den upplever med olika ljud..
Inte svårt alls, och jag har inga speciella förmågor..
Om folk väljer att bli vegetarianer av sanningen, eller får svårt att äta kött, ja det är upp till dom själva, jag tänker fortsätta äta kött, hur mänskliga djur än är..
Eller om dom till och med överträffar människan på många punkter (förutom partnerskap då),..
Om du ska argumentera så får du ändå hålla dig till rätt spår.
En hare som blir rädd skriker, en katt som är nöjd ligger lugn i knät kurrandes och sovandes, haren som blir tagen av räven tycker antagligen att det gör ont eftersom den så småningom också dör.
Men om du får ditt öga utslitet av ett rovdjur eller tvingas gå med brutet lårben tills det självläker så gör detta antagligen fruktansvärt ont, att djur under förmodad smärta också kan visa någon form av glädje eller tillgivenhet innebär inte att den inte lider av sina skador.
Djur med stark flockinstinkt måste så gott det är möjligt dölja sina umbäranden för annars blir man utstött av flocken, när framförallt flockdjur visar att det inte är bra då är det inte heller bra.
Ett exempel är den som startade en tråd om att en skulle kurera sin höna med brutet lårben eftersom det var dotterns favorithöna och dottern var så ledsen för att den egentligen skulle behöva avlivas, är detta något att rekommendera?
Nej hönan fick sitta instängd i en liten liten bur i ett par månader tills benet självläkt, antagligen med stora smärtor, man bör i sådana lägen fundera över vad det är för bild man förmedlar till sina efterkommande och om det är för djurets bästa eller om man gör det för sin egen skull.
-
Djurskyddslagens regel att djur skall skyddas mot onödigt lidande och sjukdom är en bra grund att stå på.
-
Om du ska argumentera så får du ändå hålla dig till rätt spår.
En hare som blir rädd skriker, en katt som är nöjd ligger lugn i knät kurrandes och sovandes, haren som blir tagen av räven tycker antagligen att det gör ont eftersom den så småningom också dör.
Först säger du att haren skriker för att den blir rädd, sen säger du den skriker antagligen för att det gör ont..
Hur ska du ha det?
Rätt svar är det första, den skriker för att den blir rädd..
Alltså, du har ett ljud från en hare som du vet betyder vad haren känner.
Skrik = rädsla..
Fungerar det på hare fungerar det på andra djur..
Ja är inte här för att diskutera någonting egentligen, utan för att se hur andra har valt att läka djuret istället för att slakta..
Ser inte heller någon skillnad på sällskapsdjur och matdjur, enda skillnaden är att man äter dom.
Vad som är onödigt lidande är en bedömningsfråga..
Om djuret får lida, för att sedan kunna leva sitt liv vidare, är inte lidandet onödigt..
Däremot är det onödigt att ett djur som ska slaktas får vänta en timme med brutet ben eller någon annan skada..
Man får försöka förstå vad som är meningen med lagen, och inte som fan tolkar bibeln.
Vilket är det största bekymmret hos allt för många..
Hur än det blir med min kyckling, om den överlever eller inte, så har den inte utsatts för onödigt lidande enligt lagens mening...
Den har utsatts för så mycket lidande som varit nödvändigt för att den ska ha en chans att överleva..
Alltså inte onödigt, eftersom jag, i egen hög person, (tänka sig) bestämt att kycklingen ska få en så rättvis chans som möjligt för att kunna överleva..
Och drt beslutet har jag tagit efter eget omdömme, oavsett vad någon annan tycker om mitt beslut..
Saknar jag kompetens och utbildning?
För ett sådant beslut, anser jag inte det själv, och bara för att man har utbildning, behöver det inte betyda att man har kompetens..
Se exempel på hur allt för många läkare klarar sej undan dråp på sina patienter pga, dålig kompetens..
Vet ett fall där läkare glömt verktyg i en patient, sytt igen och han dog, inte allt för ovanligt tydligen..
Den där läkaren på karolinska som mördat fler patienter genom att ge dom en luftstrupe i plast..
-
Hur du tolkar lagar har vi ju märkt.
Ju mindre djuren är desto mer vågar folk experimentera med dem, det är en bedrövlig utveckling.
-
Hur du tolkar lagar har vi ju märkt.
Ju mindre djuren är desto mer vågar folk experimentera med dem, det är en bedrövlig utveckling.
Hade det varit bättre jag lämnat kycklingen till en vetrinär för avlivning?
Det enda "expriment" jag gjort är att rengöra och vårda såren..
Hjärttransplantation hade jag aldrig försökt mig på..
-
Djurskyddslagens regel att djur skall skyddas mot onödigt lidande och sjukdom är en bra grund att stå på.
Ja visst, men det har inget med saken att göra..
Onödig sjukdom hade varit om jag pillat ur ögat själv på kycklingen..
Att kråkan pickat ihjäl alla kycklingarna, var för att det var dåligt skydd, och det var klart mitt fel att jag missbedömt en kråkas farlighet mot kycklingar..
Om det var onödigt, ja det var det, men med den information som jag besatt om kråkors farlighet, så var det oundvikligt..
Så ska jag beskylla mig själv för det, eller att tillgänglig information om kråkors farlighet, var näst intill obefintlig..
Så ser jag det som i mitt fall, som mer av en tillfällighet att en kråka får syn på ett nybyggt hönshus med kycklingar i, och bara på en halvtimme dödar alla kycklingar..
En annan sak om det var ett gammalt hönshus som kråkan visste om sen tidigare..
Då hade det kännts mer som eget fel, och i så fall kan man säga att djuren inte fick fullgott skydd mot sjukdom och onödigt lidande..
Men även en död och skjuten kråka, bättrar på djurskyddet avsevärt..
-
Anser fortfarande att trots behandlingen av kycklingen, så med stor säkerhet, leder skadan till framtida men för den i samband med fodersök och i samvaron med artfränder då den med stor sannolikhet har skadad syn på ögat. Kycklingen/hönan/tuppen är flockdjur och att då låta den leva i den mänskliga flocken istället är ju bara det ett djurplågeri.
Det om något är att laborera med kycklingens hälsa och välmåga.
-
Det här ÄR svåra avvägningar, och någon exakt gräns finns inte. Den akuta frågan ute i verkligheten lyder: Plåstra själv, kalla veterinär eller avliva? Jag hoppas få läsa om flera fall, svårbedömda fall, och sådana fall som vi alla kan lära oss något av. Gärna om flera olika djurslag. Gärna med Före och Efter. När vi känner till resultatet, då är det ju lätt att fatta rätt beslut! ::)
-
Problemet är att vi inte kan på ett tydligt sätt tyda om djur lider, det är hela tiden antaganden.
Man kan inte heller höra om djuren lider om det inte är så att de skriker rakt ut och då är det oftast väldigt illa.
-
Hundar som har skador och smärtor brukar ju ändå vifta på svansen och katter kan börja spinna trots svår smärta.
Vi vet inget om vad ett djur känner. Vi känner för dem genom att sätta våra känslor på deras uttryck och gester.
Vi kan inte ens känna vad andra människor känner trots att vi är samma art och ras, vi har olika sätt att uppfatta smärta.
Det finns sjukdomar som har liknande symptom men en är dödlig och den andra lätt att behandla, samma för skador. Och det är bara veterinären som kan avgöra vad som är vad genom undersökningar och provtagningar. Är man bara vanlig människa så gäller att ta kontakt med expertis eller avliva.
Men kan ändå ge ett exempel på när människan vann över veterinären. Jag kom till en gård där ett bruksnordis sto fått för under natten.Fölet var svagt och kunde inte stå upp. Man hade provat att mjölka stoet för att ge råmjölk. Veterinären gav rådet att fortsätta att mjölka stoet och ge i flaska till fölet. Jag kom till gården i helt annat ärende men tog en titt på fölet. Eftersom jag håller på med annan hästras så hade jag kännedom om en sjukdom som är mycket mycket ovanlig hos bruksnordisen men ganska vanlig bland min ras. Så jag hade läst mycket om sjukdomen. Jag sa vad jag trodde det var och hur man i så fall skulle behandla. Men ägaren till föret gjorde som veterinären sa. Fölet dog senare på eftermiddagen. Ägarens bror tog kontakt med mig senare under dagen efter och ville veta mer om sjukdomen och hur den behandlades mm så han fick lite litteratur jag hade. De tog prover på både sto och hingst och båda var bärare av sjukdomen vilket krävdes för att den skulle visa sig på fölet.
Nu var det jag som hade rätt den här gången eftersom jag hade kunskap som veterinären saknade. Men det kunde ju lika gärna ha varit tvärt om. ägaren till fölet trodde sig veta bäst själv och gjorde som alltid vid svaga för och mjölkade och gav fölet i flaska utan att prata med veterinär, som haft kompetens om sjukdomar.
En duktig travhäst fick blindtarmen bortopererad. Hästar har blindtarmen som kor har sin vom så det är ett viktigt organ och hästar ska inte kunna leva utan det. Men denna hästen kom igen på travbanan och tjänade nästan en miljon till och blev sedan avelshingst. Men avsaknaden av blindtarm tog ändå hästens liv. Men inte utan att den fått visa sig en sista gång. Det finns liknande berättelser omm hästar som brutit bäckenet och sedan fått både tävlingskvalite och avelskvalite, men det finns lika många berättelser när hästen aldrig fått vakna upp igen efter undersökningen. Det beror på hur svår skadan var och hur den påverkade livet. Om benbrotten ligger rätt kan det gå att förstärka så att det läker men om det ligger snett så kan tex ett sto inte få plats att föda fram ett föl.
Utan veterinär så går det inte att avgöra vilken sorts skada det är och hur den är att rehabilitera.
Är det försvarligt att försöka hålla liv i en kyckling där det fortsatta livet är en diskussionsfråga? Om den inte får ett bra liv kommer immunförsvaret att fungera fullt ut? Eller kommer den kycklingen att vara en härd för smittor in i besättningen? Kan den bli bärare av resistenta bakterier och sprida. Kan den vara extra mottaglig för sjukdomar som newcastle pga sämre immunförsvar?
Kommer den pga skador och fortsatta problem ändå ligga död om nån vecka till månader från skade tillfället? Vad var i så fall vitsen med att hålla den vid liv?
-
Anser fortfarande att trots behandlingen av kycklingen, så med stor säkerhet, leder skadan till framtida men för den i samband med fodersök och i samvaron med artfränder då den med stor sannolikhet har skadad syn på ögat. Kycklingen/hönan/tuppen är flockdjur och att då låta den leva i den mänskliga flocken istället är ju bara det ett djurplågeri.
Det om något är att laborera med kycklingens hälsa och välmåga.
Det är frågan, hur bra kan en höna klara sig med ett öga..
Vad är sant och vad är lögn, vissa säger ja, det kan den, andra säger nej..
Klart hönan ska kunna picka den mat hon hittar på backen, annars är det inte värt besväret..
Problemet med min kyckling är att den är svullen under det öga som kan se, och därför inbillar jag mig att den inte ser vad som ligger på backen..
Förhoppningen är att svullnaden ska gå ner och den därefter ska kunna picka på det som ligger på backen..
Men det är förbannat att det ska vara så svårt att få ett riktigt svar sv någon som har en höna med ett helt oskadat öga, om den kan picka själv eller inte..
Min kyckling har enorma svårighetet att picka rätt, går det inte över måste jag avliva den..
En höna måste även hitta småsten på backen för att må bra..
.
-
Det finns sjukdomar som har liknande symptom men en är dödlig och den andra lätt att behandla, samma för skador. Och det är bara veterinären som kan avgöra vad som är vad genom undersökningar och provtagningar. Är man bara vanlig människa så gäller att ta kontakt med expertis eller avliva.
Men kan ändå ge ett exempel på när människan vann över veterinären. Jag kom till en gård där ett bruksnordis sto fått för under natten.Fölet var svagt och kunde inte stå upp. Man hade provat att mjölka stoet för att ge råmjölk. Veterinären gav rådet att fortsätta att mjölka stoet och ge i flaska till fölet. Jag kom till gården i helt annat ärende men tog en titt på fölet. Eftersom jag håller på med annan hästras så hade jag kännedom om en sjukdom som är mycket mycket ovanlig hos bruksnordisen men ganska vanlig bland min ras. Så jag hade läst mycket om sjukdomen. Jag sa vad jag trodde det var och hur man i så fall skulle behandla. Men ägaren till föret gjorde som veterinären sa. Fölet dog senare på eftermiddagen. Ägarens bror tog kontakt med mig senare under dagen efter och ville veta mer om sjukdomen och hur den behandlades mm så han fick lite litteratur jag hade. De tog prover på både sto och hingst och båda var bärare av sjukdomen vilket krävdes för att den skulle visa sig på fölet.
Nu var det jag som hade rätt den här gången eftersom jag hade kunskap som veterinären saknade. Men det kunde ju lika gärna ha varit tvärt om. ägaren till fölet trodde sig veta bäst själv och gjorde som alltid vid svaga för och mjölkade och gav fölet i flaska utan att prata med veterinär, som haft kompetens om sjukdomar.
Tycker det visar på att veterinärer också är människor. Och att man som djurhållare har det svåra valet kvar även om man tar in veterinär. Ibland förvärrar veterinären dessutom för djuret om veterinären vill behandla fast en kula vore den bästa medicinen. Har man tagit ut veterinär så är det svårt att inte lyda råden trots att man är emot hierarki och auktoriteter.
-
När det gäller hundar och katter som är sällskapsdjur tycker jag att veterinärer ibland har tendens att behandla alldeles för länge även om det är förenat med lidande för djuret.
Vi kan inte riktigt veta hur ont djur har, många djur maskerar in i det längsta att de inte mår bra. (Jag hade en gång i tiden en riesen som var lite små halt, jag trodde hon hade sträckt sig och gick veterinären, det visade sig vara en tumör i skelettet på ena frambenet. Sådana gör fruktansvärt ont men hon gick på det med en knappt märkbar markering. Hon togs naturligtvis genast bort.
När det gäller åkommor som går att bota utan allt för stort lidande för djuret, så tycker jag däremot att plånboksfrågan är upp till var och en. (Jag valde att operera min älskade 9 år gamla blandis med en flertalet juver tumörer på båda sidor för en hel massa egna pengar. Folk tyckte jag var knasig som la så mycket på en gammal blandis, men jag tycker nog jag gjorde rätt hon levde 5 lyckliga år till.) Däremot får man inte låta djur lida genom att vara obehandlade för att man inte har råd, då får man allt avliva även om det gör ont i en själv.
-
Har råd?
Behandla sår är gratis..
Vad skulle till exempel en veterinär gjort annorlunda med en kyckling med pickat öga?
Veterinärer besitter inga magiska egenskaper..
-
Veterinären hade ordinerat avlivning.
Det är också en skillnad i behandling och handling.
Att behandla djur på djursjukhus är inte gratis, att få djur behandlade av veterinärer är inte heller gratis.
-
I den länkade tråden här finns ett exempel på brutet ben och åtgärder som ägaren tar, avgör själva om det är en okej "behandling".
http://www.alternativ.nu/index.php?topic=177557.0 (http://www.alternativ.nu/index.php?topic=177557.0)
-
Tack för länken, Permission! Ett fall med Före och Efter, dock utan foton. När resultatet nu är känt, kan vi konstatera att wahlgrens fattade rätt beslut.
Frågan om behov av och möjlighet till smärtlindring är förstås också en viktig faktor när vi ska försöka besvara frågan i det enskilda fallet. Varje fall är ju unikt.
-
Hur är det ett rätt beslut?
Hade man gjort samma sak mot sin katt, hund, häst, ko, eller gris?
Antagligen inte, men det verkar finnas en uppfattning om att små djur kan man laborera med, fråga mig inte varför för det har jag inte kommit på ännu.
Jag kan inte på något sätt se att isolera ett djur med brutna kroppsdelar utan möjlighet till rätt sjukvård för att självläka är ett bra beslut, ett "rätt" beslut kan inte bara avgöras av enbart slutresultatet utan måste inbegripa hela kedjan.
Har ni brutit ett ben någon gång, har ni känt den smärtan, skulle ni vara beredda att avstå kvalificerad sjukvård och läkemedel eftersom det uppenbart går att "behandla" vid sidan av sjukvården?
Djur kan inte välja att gå till doktorn utan det är djurägaren som väljer att ge djuret den möjligheten, om man nu tycker om sitt djur så mycket och vill ge den en chans så innebär väl det att man också vill ge den minsta möjliga lidande eller ska man då låta den stå och självläka utan garantier för att det blir bra bara för att det som det ofta egentligen verkar handla om är att fylla en känsla av tillfredställelse hos människan som tittar på.
-
Veterinären hade ordinerat avlivning.
Det är också en skillnad i behandling och handling.
Att behandla djur på djursjukhus är inte gratis, att få djur behandlade av veterinärer är inte heller gratis.
Det tror även jag att vetirinären hade ordinerat, men av vilken orsak, att det är en kyckling, att en kyckling inte kan leva ett fullgott liv med ett öga, eller av någon annan anledning..
Frågan är om kycklingen behöver få mat i skål resten av livet = ej leva ett fullgott kycklingliv, och bör avlivad..
Eller att den trots allt kan picka sin mat från backen, och sten, och därmed leva ett fullgott kycklingliv..
Det är frågan som är svårt att hitta svar på, men är helt och hållet avgörande för om kycklingen ska avlivas eller inte..
Måste nog även sorgset medge att det ser inte så ljust ut för min kyckling, ena ögat är i och för sig vad jag kan se, fullt friskt nu.
Men kycklingen har gått ner i vikt rejält och blivit svag, står mest still på samma ställe, och vill komma upp i famnen och bli klappad..
Äter och dricker väldigt lite..
Vet inte riktigt vad man kan göra åt saken för att få fart på den igen..
Den vill och gör inget annat än att kela och sova..
Vill absolut inte springa runt och leta efter mat.
Tänkte att hampafrön kanske kan ge den lite energi..?
-
Antagligen eftersom att det är ett djur av lägre status, den kommer för alltid att vara lägst i flocken pgra sitt handikapp, den kommer inte heller kunna se på höger sida och likaså inte heller kunna undvika övriga flockmedlemmars attacker och eller faror som lurar utomhus.
Den kommer även ha svårt att tillgodogöra sig föda och kommer hela tiden behöva låta de andra flockmedlemmarna äta först innan den själv kan få något.
Så i praktiken kommer den aldrig mer kunna leva ett "normalt" hönsliv, och om den väl får leva kommer den aldrig kunna konkurera med andra i gruppen, sen vet vi inte om den har ont pgra sin skada, men det är antagligen inte så speciellt behagligt.
-
Huvudsaken den kan plocka sten + mask till matsmältningen, resten löser sig..
Är lite orolig att den fått inflamation och varbildning i huvudet..
Är nog nu man ska ge antibiotika, pencilin..
Finns någon veterinär som kan skriva ut?
-
Hur är det ett rätt beslut?
Hade man gjort samma sak mot sin katt, hund, häst, ko, eller gris?
Antagligen inte, men det verkar finnas en uppfattning om att små djur kan man laborera med, fråga mig inte varför för det har jag inte kommit på ännu.
Jag kan inte på något sätt se att isolera ett djur med brutna kroppsdelar utan möjlighet till rätt sjukvård för att självläka är ett bra beslut, ett "rätt" beslut kan inte bara avgöras av enbart slutresultatet utan måste inbegripa hela kedjan.
Har ni brutit ett ben någon gång, har ni känt den smärtan, skulle ni vara beredda att avstå kvalificerad sjukvård och läkemedel eftersom det uppenbart går att "behandla" vid sidan av sjukvården?
Djur kan inte välja att gå till doktorn utan det är djurägaren som väljer att ge djuret den möjligheten, om man nu tycker om sitt djur så mycket och vill ge den en chans så innebär väl det att man också vill ge den minsta möjliga lidande eller ska man då låta den stå och självläka utan garantier för att det blir bra bara för att det som det ofta egentligen verkar handla om är att fylla en känsla av tillfredställelse hos människan som tittar på.
Jag har brutit ben och jag har fått andra skador som gett betydligt mer smärta, och jag har låtit det läka efter lite egenvård utan smärtlindring. Man behöver inte smärtlindring och sjukhusvård till allt.
När det gäller mig själv så har jag att välja på att fixa det själv eller att ta hjälp av sjukvården. När det gäller djuren så kommer avlivning in som ett tredje alternativ, vilket gör det lite mer komplicerat när det gäller valet. Jag skulle avlivat både wahlgrens och slaveboys höna och kyckling, men det är jag det. Och visst är resultatet avgörande, en veterinär som "förlöste" en tacka här hemma (inte mitt beslut) lämnade tackan i svåra plågor och jag fick efter tre dagars medicinering skjuta henne. Det kallar jag djurplågeri och onödigt lidande. Men hade hon som wahlgrens höna blivit frisk så hade det inte varit lika självklart.
-
Hade jag inte erbjudits sjukvård när jag bröt mitt ben för en massa år sedan då hade nog tredje alternativet inte varit så långt borta :-\
-
Jag har brutit ben och jag har fått andra skador som gett betydligt mer smärta, och jag har låtit det läka efter lite egenvård utan smärtlindring. Man behöver inte smärtlindring och sjukhusvård till allt.
När det gäller mig själv så har jag att välja på att fixa det själv eller att ta hjälp av sjukvården. När det gäller djuren så kommer avlivning in som ett tredje alternativ, vilket gör det lite mer komplicerat när det gäller valet. Jag skulle avlivat både wahlgrens och slaveboys höna och kyckling, men det är jag det. Och visst är resultatet avgörande, en veterinär som "förlöste" en tacka här hemma (inte mitt beslut) lämnade tackan i svåra plågor och jag fick efter tre dagars medicinering skjuta henne. Det kallar jag djurplågeri och onödigt lidande. Men hade hon som wahlgrens höna blivit frisk så hade det inte varit lika självklart.
Kan bli så när utbildad personal lägger sig i...
Min tacka födde två lam under ett träd en vacker natt..
När jag vakna på morgonen gick jag och skulle ge dom hö..
Då får jag se någon märklig svart varelse stå längst upp på en sten och spänna fram bröstet, blir först lite rädd, innan jag uppfattar att det är ett lamm.
Hade inte förväntat mig detta..
Tacka och bägge lamm är stora starka och friska..
Dom växer väldigt snabbt, då tackan ger dom mycket mjölk, för hon är inte liten, låter som en ko... Muuuuuu..
-
En del anser att det är ett värdigt hönsliv att sitta i en bur av ett A4pappers storlek ... ::) Äta ur skål är väl bra, det gör både hunden och jag! ;)
Men smärtlindring är en viktig aspekt, liksom hur man listar ut hur ont djuret har egentligen.
-
Ja detta är nog det svåraste med att ha djur, att veta vad som är fel och bästa hjälpen när de inte kan berätta själva.
Vi lät våran äldre katt på 14år få somna in hos veterinär i vår, han hade ont och gick på smärtstillande det sista för dåliga leder. Vissa hade säkert valt att låta honom finnas flera år till när han var piggare vissa dagar men när jag hellre tänker på ett bra djurliv än våra känslor och inte vilja ta farväl så kändes det rätt att han fick gå vidare, för så ser jag det.
Med just höns är svårt tycker jag för där är egen avlivning inte så tabu som hos andra djur eller lika stor process som med stora djur att slakta. Har själv en flock där jag tagit bort sjuka djur innan de blivit för dåliga och någon med skadat ben som inte ville läka igen, där tycker jag hönsens sätt får avgöra.
Tex skadat ben på en pigg individ kan väntas ut några dagar speciellt om de använder benet ofta men hänger benet och hönan bara ligger då är avlivning rätt tycker jag. Hade själv en ungtupp som blev klämd och var olika bra i ett ben från dag till dag men valde tillslut efter några veckor att ta bort honom när han skulle tvingas leva mobbad eller själv annars för sin skada.
Det jag kan ångra är att jag ett år tog bort den största kycklingen ur en stor syskongrupp hos hönan, den var troligen några dagar äldre och troligen en tupp för den pickade syskonen och åt allt jag kom med först utan hönans lockande, den stod på de yngsta och rev bort dem som jord. I det vilda hade den klarat sig bäst och de andra blivit mindre men när jag tog bort den växte de andra sig fina allihop och hönan lugnade sig med, aldrig hänt igen efter det men kändes sådär att jag inte hade en annan grupp den kycklingen kunde varit i eller så än avliva ett friskt djur.
I år har mina två hushållskor feber utan svar vad det är från veterinären som inget hittar, så där börjar jag känna att de mår dåligt och "lider" av sin feber utan att jag kan hjälpa dem. De är pigga och äter, dricker men är slöare vissa dagar så där är ett dilemma om man ska vänta ut det och kanske en dag hitta en liggande jätte sjuk eller leta vidare med veterinär vad som är fel och betala massor utan resultat och störa mer än göra nytta kanske.
Svåra val man har ibland.
-
Vet inte vad som skulle vara särskillt tabu med att avliva hund och katt.
Hund har jag hört folk som skjuter med jaktgevär, vilket är vanligt bland jägare..
Katt kan man även hugga huvudet av, men även skjuta med hagel går bra, eller pistol..
Precis som med vilka boskap som helst..
Har man inte den möjligheten, ber man om hjälp eller går till veterinär, vilket gäller rätt många, så därav denna ovana.
Alla bor inte i en etta i centrala Stockholm.
-
En kyckling har två ögon varav ett är i reserv..
Kan jag intyga med all säkerhet..
-
Katt kan man även hugga huvudet av.
Nej, det är plågeri. Hjärnan fortsätter att fungera ett tag. Men själva metoden kan vi kanske ta i en särskild tråd om avlivning? Beslutet hur man ska göra när ett djur är sjukt eller skadat är svårt nog.
-
Ögat på kycklingen trillade ur i natt eftet att ha torkat, hela svullnaden, hittade det inte, troligen uppätet.
Nu är kyckligen 100% återställd minus ett öga, och man märker ingen skillnad i beteende mot kycklingar som har två ögon.
Födosöket fungerar utmärkt.
Här är en bild.
-
Nu är kyckligen 100% återställd minus ett öga, och man märker ingen skillnad i beteende mot kycklingar som har två ögon.
Och det här fjäderfäet ska du ha boende inne hos dig i din bostad resten av dess liv? För att släppa den samman med artfränder lär knappast göras eftersom dessa snabbt kommer att inse det annorlunda hos den och göra livet kort och surt för den.
Snacka om att planera för djurplågeri.
-
Nej, det är plågeri. Hjärnan fortsätter att fungera ett tag. Men själva metoden kan vi kanske ta i en särskild tråd om avlivning? Beslutet hur man ska göra när ett djur är sjukt eller skadat är svårt nog.
Vänta nu, vad är skillnaden mellan att hugga av huvud av andra djur menar du?
-
Du får svar i den här tråden:
http://www.alternativ.nu/index.php?topic=182562.0 (http://www.alternativ.nu/index.php?topic=182562.0)
-
Skadade djur nackar vi och äter upp direkt,
Trevligt med veganer i slakttrådar, det blir så konstruktivt då.
-
Vi har haft två dilemman på kort tid här hemma när det gäller hönsen och man vill ju verkligen inte att djuret ska lida samtidigt som man undrar om de kan bli bra.
Först var det en tre veckors kyckling, hen såg ut att inte hänga med sina syskon. Låg gärna ner och solade och när den gick hade den inte styrsel på benen, gick gärna på bakhasorna och när den sprang så vinglade den. Tog upp den och den hade svårt att stå på benen såg jag. Lät den vara till nästa dag utifall att den skulle bli bra. Morgonen efter tog jag upp den igen och då lät det som att det knastrade i den när den andades. Antar att den blivit klämd av någon av de stora hönsen, men den fick snabbt avsluta sitt liv där, då jag inte såg att den skulle kunna klara sig överhuvudtaget
Sen hade vi en Faverolle, som vi hittade en morgon. Hon satt på pinnen och höll krampaktigt fast sig med klorna, samtidigt som hon hängde med huvudet, det hängde rakt ner. Trodde att hon hade dött på pinnen, då hon inte reagerade på varken beröring eller min röst. Men såg att hon andades efter ett tag. Lyckades lirka loss henne innan jag tog med henne in. Kom på att jag sett att hon flämtat och sett/varit väldigt varm.
In med henne i duschen och spolade ner en handduk med kallt vatten, och virade in henne med. Tänkte att nu är det kört då hon var helt apatisk. Kylde ner handduken med jämna mellanrum under flera timmar, men hon låg fortfarande kvar, vatten drack hon då jag höjde vattenbyttan till hennes näbb. Hon var helt apatisk, klorna hade hon i samma läge som om hon satt på en pinne, helt krampaktigt.
På eftermiddagen när hon hade torkat satte jag ut henne i vedbon, där vi har som kallast när det är varmt ute. Tog kontakt med en kvinna som är en hejjare på höns (och håller utbildningar i hönsskötsel) och frågade om höns kunde få värmeslag eller om det bara var att avliva, så hon skulle slippa lida. Hon tyckte vi skulle vänta och ge mat med mycket vatten i typ sallad och gurka, vi gav även vattenmelon (för det visste vi att hon tyckte om) och vänta. Sedan var det en annan som tyckte att vi skylle kyla ner fötter och kam, vilket jag hade gjort, förutom kammen då. På kvällen sa sambon och jag att "vi tar bort henne imorgon OM hon inte visat någon bättring".
Nästa morgon när jag var in höjde hon på huvudet och reagerade på att jag kom in och gav henne mat/vatten/melon. Senare den kvällen fick hon komma in till de andra då hon börjat gå runt. Efter ett par dagar var hon fullt frisk och helt återställd, men just faverollerna kollar vi ofta när det är varmt då det är de som verkar ha mest problem i värmen och vi försöker låta hönshuset vara så öppet det går, så det blåser igenom, så det inte blir en hemsk bastu för dem.
-
Jag har noterat att en del här och i andra trådar är så måna om att slakt och avlivning skall gå så lugnt och fint till som möjligt för djuret samtidigt som man i den här och andra trådar aktivt uppmanar folk till att avvakta avlivning av allvarligt skadade djur för att se om de blir bra, aktivt experimenterande med levande varelser.
Känslan jag får i samband med den tanken känns inte alls behaglig.
-
Får väl klistra in mitt svar i den här tråden också.
Visst blir det fel om man inte tar rätt beslut i rätt tid men det är en bedömningsfråga man måste träna på, t ex genom att diskutera med andra djurhållare på Alternativ. Jag tycker visserligen att den som till varje pris skall hålla liv i ett sjukt djur är en sämre djurhållare än en som helt känslokallt avlivar för minsta skavank, men det vore bättre om båda typerna ägnade sig åt växtodling.
Kan ju också lägga till att djurhållning ofta är just aktivt experimenterande med levande varelser, mer eller mindre.
-
Jag ser det mer som att förvalta något, och låta illa skadade djur självläka är dålig förvaltning.
-
Javisst finns det klara fall. Småsaker som ett litet sår i pannan, respektive om alla tarmarna ligger ute på marken. Då är beslutet enkelt.
Men när det är ungefär mittemellan, då när beslutet är verkligt svårt, och när vi inte KAN veta hur det kommer att utveckla sig, det är då vi behöver ha tänkt igenom noga! I förväg. Det är om de fallen, och om de tillhörande principerna den här tråden är tänkt att handla.
Verksamma metoder för smärtlindring åt våra djur hör också till principfunderingarna, men förtjänar kanske en egen tråd. Om någon av er orkar starta en sådan tråd, så lägg gärna in en länk här!
-
En allvarlig skada är en allvarlig skada oavsett.
Och i de fallen så bör inte beslutstagandet kunna ta så förfärligt lång tid, om vi inte "KAN" veta hur utgången blir i slutändan är inte beslutet mer eller mindre givet då?
-
Ja, om skadan är allvarlig, som i mitt exempel med tarmarna, då är det bara att avliva. Den här tråden handlar om när det är mittemellan.
-
Ofta ser skadan mycket värre ut än vad det är, misstaget är att man skyndar sig att avliva, för att få slut på lidandetså fort som möjligt.
Sen är det lätt att säga att man gjort rätt.
Svårt att bevisa motsatsen.
Så därför är en sådan här tråd bra, så man kan se i vilka situationer folk avstått från att avliva, och att det sedan gått bra.
Till exempel om en kyckling blir av med ett öga, vet nu alla att man ska inte avliva..
Det är skitbra att veta.
Sen kan det vara att man nödslaktar av andra anledningar än skador.
Vintern närmar sig, det blir dyrt med 20 höns, spar dom bästa och nödslakta resten.
Läser gärna om fler tillfällen då folk avstått från slakt.
Som jag även förstår får djuret ofta för kort tid på sig att återhämta sig, då man slaktar för det ser ut som djuret lider.
Självklart lider djuret och har ont, men överlever djuret, och kan leva ett godtagbart liv har det inte lidit i onödan.
Vad som är godtagbart får man bedömma själv.
Vissa hundar som saknar bakben lever med hjul.
-
Men det är ju just lidandet som är orsaken till att man avlivar inte om djuret dör eller klarar sig i slutändan.
Bara för att ett djur eventuellt blir återställd av sig själv berättigar det inte att man avstår ett värdigt slut.
Hundarna med bakhjul är bara sjukt, så sjukt så det finns inte ord.
-
Det finns inget förbud på att låta djuret lida, bara det inte lider i onödan..
(tänk att man faktiskt har blivit bemyndigad det ansvaret)
Säg att du ändå ska slakta djuret om ett par veckor, och det skadar sig lindrigt, i sådana fall är det onödigt att låta det lida och leva dom veckorna..
Då är det brottsligt..
Är det avelsdjur är det en annan sak.
Så det beror inte bara på hur allvarlig skadan är..
Hund med bakhjul sjukt eller inte, beror på hur man ser på saken, och vad det är för hund..
Även om det är sjukt kan det vara bra, för då ser man att bakom den välpollerade fasaden är det inte lika vackert.
Som till exempel killen i Gävle som slog ihjäl sin mormor med hammare nyss..
Vad är det för orsaker som ligger bakom kan man fråga sig, något sjukt måste det vara i alla fall.
Sjuklighet kan ske bakom alla fasader, till och med en fasad av myndighet...
Det kan öppna upp ögonen på folk, och göra oss mer medvetna i längden, även om det är tungt att se på för tillfället..
Så ska man nog inte slakta en hund med bakhjul, för man tycker den lider och det är synd om den.
God natt
-
Njae nu har du tänkt baklänges, "onödigt lidande" och "Lidande i onödan" är inte samma sak.
-
Även när man bestämmer sig för att avliva, kan man få "facit" efteråt. Till exempel genom obduktion, en riktig sådan hos SVA eller veterinär, eller en mindre omfattande hemma på gården.
Hund med bakhjul, det beror på. Om hunden är glad ändå, så är det väl åkej? Eller påstår någon att en rullstolskille som inte kan sparka boll lever ett ovärdigt liv och ska hjälpas att begå självmord? ??? :o :o :o
-
Det man kan fråga sig när det handlar om framförallt sällskapsdjur är varför en del (om man tittar på tex djursjukhuset mm) är beredda att lägga ner så ofantligt mycket pengar och energi på stackars krakar, är det för djurens bästa eller är det för ens egen höga viljas skull?
jag vill iaf tro att många hellre sparar djuret för sin egen skull och inte för vad som är bäst för djuret.
Jag tycker att jämförelsen ni gör med djur i rullstol kontra människor i rullstol är olustig, det är en jämförelse som inte går att göra.
-
Det man kan fråga sig när det handlar om framförallt sällskapsdjur är varför en del (om man tittar på tex djursjukhuset mm) är beredda att lägga ner så ofantligt mycket pengar och energi på stackars krakar, är det för djurens bästa eller är det för ens egen höga viljas skull?
jag vill iaf tro att många hellre sparar djuret för sin egen skull och inte för vad som är bäst för djuret.
Jag tycker att jämförelsen ni gör med djur i rullstol kontra människor i rullstol är olustig, det är en jämförelse som inte går att göra.
Självklart är det för sin egen skull man behåller ett sällskapsdjur där kostnaderna drar i väg. Jag tycker dock det är helt ok upp till var och en hur man spenderar sina egna pengar. Det som däremot är inte ok, är när djuret upplever massa smärt och begränsningar av sin möjlighet att leva ett "normalt" liv under lång tid. Man ska dock inte glömma att djur inte upplever världen på samma sätt som vi, jag har haft en hund med starkt nedsatt syn, vilket inte verkade påverka henne nämnvärt, hon umgicks med otvunget andra hundar sprang och lekte, hämtade bollar även om det tog henne lite tid att hitta dem. Hon visade aldrig någon aggressivitet när det hände oväntade saker heller. (Det enda jag egentligen märkte var att hon någon enstaka gång gick in i lyktstolpar - de var kanske svåra att få vittring på ibland). Jag tror att hon hade ett fullgott liv, kanske tillochmed mer fullgott än många andra sällskapshundar.