Om jag vore tuppen så skulle jag också suttit där uppe. Eller vad skulle du välja?
Sitta där och bli lämnat ifred eller hoppa ned och bli jagad och åka på smörj?
Detta är väldigt vanligt beteende för en "förlorare" och kan hålla i sig ett tag men har alltid gått över här och vad jag vet hos andra också efter några dagar till någon vecka.
Hade en äldre tupp som förra året ramlade ned bland de lägsta då han blev utmanad av en riktigt envis och kaxig yngre tupp. Han satt bakom en lös dörr (där alla nya eller lägre rankade djur brukar gömma sig) som vi har står lutad mot väggen inne i hönshuset i nästan 1 vecka. Om man tog ut honom stod raggen rakt upp i nacken på honom och om någon annan tupp kom nära honom så var han bakom dörren på sekunden igen. Han fick iaf. mat och vatten där bakom tills såren (och då främst hans sårade stolthet
att förlora mot en yngling ) läkt, vilket tog han ungefär 5 dagar innan han vågade komma fram som om allt vore som vanligt igen.
Igår gav han dock igen genom att utmana 2 av förra årets tuppar som också passade på att klättra upp i rangen när han var vek. Efter ca 2 minuter så hade han klättrat upp 2 steg igen.
Dessa 2 var kloka nog att ge upp i tid, för det är när det blir envisa blodslagsmål som det ofta slutar med en ledsen, rädd förlorare som inte vågar komma fram under en tid (vilket också lättast uppstår mellan ungtuppar som ska göra upp rangordningen eller om 2 äldre, högre rankade tuppar kommer ihop som båda är vana att bestämma sedan innan i sin flock).
