Författare Ämne: Hur underlätta avlivningen för sig själv? (läst 2210 gånger)

cocosbusen · « **skrivet:** 06 nov-11 kl 12:06 »

Usch jag har ångest över att genomföra min första avlivning idag och behöver råd... :`(

Jag vet rent praktiskt hur jag ska bära mig åt, men hur kan jag göra det lite lättare rent känslomässigt? "Tyvärr" älskar jag mina djur alldeles för mycket och tar dom till mig hela vägen. Det känns hemskt svårt att se min allra första lilla höna ligga på kubben medans jag siktar med yxan..

Nån som är en mes som jag? Hur gör ni?

Läste någon gång om nån som använde sig av tyg av något slag för att inte se, men minns inte hur det gjordes - som en "huva" tror jag - känner ni igen detta?

galdur · « **Svar #1 skrivet:** 06 nov-11 kl 12:15 »

Vi har nog alla lite ont i magen när det ska nackas tuppar/hönor men som jag brukar säga..... Bit ihop- gör det- bryt ihop! Lycka till!

Per Gynt · « **Svar #2 skrivet:** 06 nov-11 kl 12:23 »

Citat från: cocosbusen skrivet 06 nov-11 kl 12:06

Nån som är en mes som jag? Hur gör ni?

Läste någon gång om nån som använde sig av tyg av något slag för att inte se, men minns inte hur det gjordes - som en "huva" tror jag - känner ni igen detta?

Nej du är ingen mes. Men tyg eller huva för att inte se

Med yxa och kniv i handen måste man verkligen kunna se ordentligt både för djurets och sin egen skull. Finns det kanske någon annan som kan avliva just den där favorithönan?

TiB · « **Svar #3 skrivet:** 06 nov-11 kl 12:34 »

Jag är en mes.
Halshuggning, strypning, hängning var uteslutet. Det fick bli arkebusering. Jag lånade grannens luftgevär, Diana 24. La hönan i en låda och körde ut i skogen. Då hon var för sjuk för någon vidare frihetslängtan var det lätt att hjälpa henne med ett skott i nacken.
Den förra hönan hann dö själv "innan jag laddat klart"

Njura · « **Svar #4 skrivet:** 06 nov-11 kl 12:45 »

Citat från: Peer Gynt skrivet 06 nov-11 kl 12:23

Nej du är ingen mes. Men tyg eller huva för att inte se Med yxa och kniv i handen måste man verkligen kunna se ordentligt både för djurets och sin egen skull. Finns det kanske någon annan som kan avliva just den där favorithönan?

hönan ska ha huva om jag förstod rätt... inte du

Skogsola · « **Svar #5 skrivet:** 06 nov-11 kl 12:52 »

Drabbades av samma ångest vid kalkonslakt och försökte dräpa den första den första med ett .22 skott. Det var ingen lyckad lösning. Ett evigt flaxande innan den gav upp andan. Yxan är skonsammare för alla parter.

ieenilorac · « **Svar #6 skrivet:** 06 nov-11 kl 13:03 »

Tänk på att det är olagligt att avliva utan bedövning. Man slår hönan i nacken med ett lämpligt objekt, järnrör, vedträ, baksidan av yxan... Därefter avblodar man. Det är viktigt att man är snabb, för att köttet ska hålla bra ska hjärtat pumpa ut så mycket blod som möjligt. En del avblodar genom att hugga av huvudet med t ex en yxa. Jag föredrar att skära av båda halspulsådrorna med en kniv.

cocosbusen · « **Svar #7 skrivet:** 06 nov-11 kl 13:54 »

Hehe...nej huvan var inte avsedd för mig

Det som jag läste om tror jag var ungefär såhär: ett stycke tyg som lagom löst knyts fast runt halsen på hönan så att man kan hålla i kroppen men inte "se hönan i ögonen". Jag vet inte...får nog göra som någon talare sa - bita ihop och göra det helt enkelt

Skitjobbigt tycker jag..

Cathrin73 · « **Svar #8 skrivet:** 06 nov-11 kl 14:05 »

Jag har slaktat två ungtuppar i dag, det var första gången för mig. Och visst var det inte någon jättelätt sak men det gick bra. Jag är glad att jag klarade det så bra och det kändes rätt att göra det själv. Jag bet ihop och gjorde det bara. Det kändes bäst för mig. För alternativet att vela, tveka eller göra för stor sak av det kändes fel mot djuren.

Min man höll i tuppen, slog den mot en huggkubbe och sedan skar jag halsen av den medan han höll den. Det tog bara några minuter så var det klart. Vi hängde dem upp och ned en stund och sedan kom svärmor och visade hur jag skulle flå och ta ur dem.

Jag tog en promenad med hunden och grät en skvätt efteråt. Men det känns helt rätt att göra det med så lite påverkan på djuren som möjligt och sedan ha dem till mat.

Erica · « **Svar #9 skrivet:** 06 nov-11 kl 14:11 »

Jag tycker också att det är jobbigt att slakta överskottsdjuren på hösten, men som flera före skrivit så biter jag ihop o får det avklarat så snabbt o smärtfritt som möjligt för djuret, sen när allt är klart tar jag en skogsprommis med hundarna o låter tårarna rinna -Man är inte mer än människa!
Värre vore ju om man ryckte på axlarna o var helt kall när det är djur man pysslat med en hel sommar.