Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  slakten ger mig ångest  (läst 7537 gånger)

Bellaman

  • Inlägg: 76
    • Södermanland
SV: slakten ger mig ångest
« Svar #20 skrivet: 14 dec-10 kl 22:24 »
Håller med föregående talare! MAn ska akta sig för att förmänskliga djuren. De förstår ju inte att du "mördar" djuren. De skulle säkert reagera likadant om du avvant kalvarna och stallat in dem någon annanstans eller sålt dem till någon! Kor som går med sina kalvar under lång tid blir så där när kalvarna försvinner. Nej tänk istället att du vet att de har haft ett bra liv och fick sluta  sina dagar hemma på gården. Att köpa kött istället är ju  värre - då är det ju något annat djur som fått sätta livet till som du inte har en aning om hur det haft det!
Nästa gång kommer det säkert kännas bättre!
MVH Bellaman

Pip

  • Inlägg: 806
  • Pip
    • Uppland
SV: slakten ger mig ångest
« Svar #21 skrivet: 15 dec-10 kl 18:46 »
Tack för alla era kommentarer och kloka ord.

Min ångest är borta för denna gång och nu har jag frysen full med fint kalvkött. Största steken blev 2,6kg, så jag måste bjuda till stor fest någon dag :) Och då känns det ju bra att veta vart köttet kommer ifrån såklart.

lillpia

  • Inlägg: 91
    • Hälsingland
    • Kyrkvärdens gård
SV: slakten ger mig ångest
« Svar #22 skrivet: 15 dec-10 kl 19:14 »
Jag har får och tycker också det är jättejobbigt när det är dags men tänker samtidigt; jag har tagit beslutet att äta kött och det djuren utsätts för händer ju i vilket fall som helst då.
På något sätt så känns det bättre att veta att djuren haft det bra och inte tvingats till långa transporter.
Vi kör dom ca 1 km till ett litet slakteri i byn och där tar de emot dom på ett fint sätt. Allting går lugnt till utan stress.
Men lite makabert är det, först gör man allt för dom ska överleva och sen så dödar man dom  :-\
Som tröst ska du veta att kossorna förstår ju inte vad som egentligen hänt och allt är snart som vanligt igen. Djur fungerar ju så att dom naturligt stöter bort sina ungar innan det är färdigt och då har dom inga känslor.
Var tuff och fortsätt med din uppfödning för det du utsätter djuren för är bra mycket bättre än att köpa köttet från någon storproducent. Inget fel med det heller egentligen men det känns bättre om man vet att dom haft det bra och får avsluta sitt liv utan stress och långa transporter  :)
Bättre ett får i hagen än åtta i grannen trädgård!

ulfg

  • Inlägg: 1006
SV: slakten ger mig ångest
« Svar #23 skrivet: 15 dec-10 kl 19:15 »
Som djurägare måste man också tänka på att behöva vara beredd att slå ut sjuka, svaga eller skadade djur. Dvs döda dem. För att de skall slippa lida och plågas i onödan. Så då står man återigen där med bultpistolen i handen och gråten i halsen. Man kan inte ha djur utan att kunna ta även detta ansvar. Med t. ex en fårflock med ett visst antal djur kan detta rentav hända någon gång om året. Om man inte klarar av detta är det bäst att tänka efter en gång till på om man verkligen skall ha djur.
Mångsysslare med 12 gutefår norr om Varberg.

Sano

  • Inlägg: 851
    • Bohuslän
SV: slakten ger mig ångest
« Svar #24 skrivet: 15 dec-10 kl 19:33 »
Vi separerar ungarna från mödrarna innan det är dags för slakt. Visst ropar de lika mycket då, men då har jag inte lika dåligt samvete. När vi sedan slaktar tar vi hela flocken samtidigt.

Det värsta tycker jag är att välja ut vilka som ska slaktas.

Min tanke är att man intehar rätt att äta kött om man inte kan med att döda djuret. Att det känns i samband med slakten är bra, tror jag.
Vad du gör gör fullt och helt, icke styckevis och delt.

skräptanten

  • Jane of all trades
  • Inlägg: 3929
  • Självhushållare på svennebanan-PRAO
    • Småland
SV: slakten ger mig ångest
« Svar #25 skrivet: 02 jun-15 kl 22:57 »
Gammal slumptråd det här, men jag vill ändå berätta hur jag brukar göra om jag måste slakta någon som fortfarande går med sin mamma:
Först skjuter vi djuret i fråga, och avblodar (utom synhåll från övriga djur). Sedan låter vi modern få komma dit och se sin döda unge, nosa lite och undersöka och inse att den lille är död. När hon är färdig och går därifrån kommer hon sedan aldrig att leta efter ungen, eftersom hon förstått vad om hänt.
Mjölk ger starka ben. Ekeby-utgödsling ger starka armar också.

Weasel

  • Inlägg: 1852
    • Skåne
SV: slakten ger mig ångest
« Svar #26 skrivet: 03 jun-15 kl 09:58 »
Gammal slumptråd det här, men jag vill ändå berätta hur jag brukar göra om jag måste slakta någon som fortfarande går med sin mamma:
Först skjuter vi djuret i fråga, och avblodar (utom synhåll från övriga djur). Sedan låter vi modern få komma dit och se sin döda unge, nosa lite och undersöka och inse att den lille är död. När hon är färdig och går därifrån kommer hon sedan aldrig att leta efter ungen, eftersom hon förstått vad om hänt.

För mig känns det ganska hemskt... Man avvänjer ju ungar varje år, och då kallar de på varandra ett litet tag, sen är det bra med det. Att visa den döda ungen för modern kan väl inte göra något bättre?
Bor i ett hus på landet med mina tre barn. Kuvasz, katter, nakenråttor och hamstrar. Oflar lite för husbehov.

skräptanten

  • Jane of all trades
  • Inlägg: 3929
  • Självhushållare på svennebanan-PRAO
    • Småland
SV: slakten ger mig ångest
« Svar #27 skrivet: 03 jun-15 kl 18:41 »
Den mor som får se sin döda unge förstår att den är död, och kommer inte att leta efter den och ropa på den dag ut och dag in - även om du tycker det verkar hemskt.
När en avvänjer ungarna tar en som regel bara bort kalvarna (eller killingarna, eller lammen) från sina mödrar, och de förstår inte var de tagit vägen, och råmar (eller bräker) i långa tider efter de små, en kan lätt förstå deras oro över de "försvunna". Speciellt om en har kalvarna utom syn- eller hörhåll från korna.
Mjölk ger starka ben. Ekeby-utgödsling ger starka armar också.

torparmot

  • Inlägg: 28
    • Västmanland
SV: slakten ger mig ångest
« Svar #28 skrivet: 03 jun-15 kl 21:04 »
Den dag man tycker att det är ett nöje att slakta är man en ingen god djuruppfödare. Men varje människa som äter kött accepterar också slakten, annars ska man bli vegetarian. Jag tycker du är en god djurhållare. Dina djur har en kort väg till slakteriet och du är mån om att de ska ha ett bra den tid de lever. Jag slaktar med en känsla av obehag men sedan är det kött i frysen. Tycker man om att äta kött så är man en slaktare även om man köper köttet i affären. Ångesten bort eller bli vegetarian. Torparmor

Skogsstjärna

  • Inlägg: 84
    • Västergötland
SV: slakten ger mig ångest
« Svar #29 skrivet: 07 jun-15 kl 20:36 »
Jag tycker det är ett tecken på sundhet att må dåligt när en individ ska slaktas,för djur är ju individer.Men som flera tidigare skrivit här,så är det bra om man ser helheten.Jag menar att djur som ska bli mat är inne i ett kretslopp där de förväntas vara här hos oss ett tag och sedan bli till mat åt oss.Dock har jag, sedan ett par år tillbaka,ätit vegetarisk mat samt fisk och skaldjur.Jag brukar säga att jag bara äter djur jag själv kan döda. ;)


 



 


Dela detta:

* Inloggade just nu

317 gäster, 1 användare
yellgar

* Forum

* Om tidningen Åter



- Otroligt mycket läsvärda artiklar. Jag väntar alltid med spänning på nästa nummer, en otroligt bra tidning!
/ Pia Elldalen

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser