som den nybörjare jag är så är det mycket man tänker att så borde jag inte ha gjort.
i dag var jag och hämtade 4 värphönor som jag satte in hos mina tidigare 8veckor gammla kycklingar. hönorna var mycket duktiga och hoppade genast upp på sittpinnarna dit mina kycklingar inte har vågat sig upp än.
av någon anledning så skulle jag in i hörnet under sittpinnarna, en av hönorna blir då rädd och flyger mot fönstret(ett fönster med 9 små rutor i). en ruta lossna och hönan försvinner ut i trädgården(kom ihåg att jag hämtade dem för drgygt en timma sedan hos grannen som bor en bit bort och landsvägen ligger emellan). när jag tittar ut genom fönstret så ser jag hur hönan springer i väg och min lilla dvärgcollie(Tiffany) tycker att det är ju jättekul att jaga henne.
jag springer ut ur hönshuset och kallar in hunden, när jag fått henne att sluta jaga hönan springer in i hönshuset igen och får tag på en annan höna för jag tänkte att om den hönan kacklar så kan det locka till sig den andra. givetviss så säger den hönan igenting och jag får själv försöka kackla men jag behöver nog öva på det, jag ser rymlingen men rätt som det är var hon borta och jag kunde inte se eller höra henne, trots att det var Tiffany som hade skrämt halvt ihjäl henne så var det tack vare henne som jag hittade hönan igen, tiffany nosade nämligen efter hönan i hennes spår och när hon kom fram till en stor gran så standane hon, framför henne var det en stor rot och under den låg hönan och tryckte. hade jag inte haft Tiffany så hade jag nog inte hittat hönan//
