Min bror tränade sin jakthund när den var valp att lära sig hantera smällarna.
Hunden är en springer spanniel och användas till apport vid fågeljakt.
Han hade en leksakspistol i fickan och sköt skott med jämna mellanrum när han var ute och gick med hunden.
Dom första skotten avlossade han med pistolpipan inlindad i en trasa för att minska ljudet.
Första skotten så reagerade hunden kraftigt men eftersom min bror bara fortsatte att gå och prata med hunden utan att själv visa någon räddsla för skotten så slutade hunden att bry sig om skotten efter några promenader. Så efter några dagar kunde han gå omkring med pistolen i näven och skjuta ner i marklen utan att hunden brydde sig.
Då åkte han till skjutbanan och stannade någon km bort vid skjutträning. Sedan gick dom runt i skogen för att komma närmare och närmare skjutbanan utan att min bror visade något intresse för skotten utan pratade lugn med hunden. Så till slut visste hunden att skott var inget man brydde sig om. Då började man så smått träna med riktiga vapen. Först på lite håll från hunden Sedan allt närmare.
Till slut kunde hunden var med i jaktskyddet vid fågeljakt.
Enda problemet han har med hunden vid nyår är att hunden ligger vid dörren och gnyr och vill komma ut för att hämta fåglarna.
Öppnar han dörren och går ut med hunden mitt i värsta smällandet så lugnar den direkt ner sig då den förstår att det inte är jakt utanför utan längre bort.
(Han bor i Örebro stad så det är rätt häftiga smällar som man skjuter.)
