Man plöjer på hösten om man har lerjord, som esten skriver, för att kokorna ska frysa sönder. Har man plöjt på hösten så plöjer man inte på våren.
Oavsett om man plöjer på hösten eller våren så harvar man på våren, då krossas de kvarvarande kokorna, jorden luckras och man får ett lager med mjuk jord överst (vanligen 5-15 cm beroende på gröda). Under den mjuka harvade jorden blir det som en nivå, eller avsats, ett golv, eller ett skikt, där det inte är så mjukt. Det gör att när man kör med såmaskinen så hamnar fröna på samma djup. Såmaskinen har rör eller skivor som trycks ned genom den mjuka jorden tills de hamnar på det hårda golvet och under den mjuka jorden.
När man sår vill man att alla frön hamnar på samma (eller nästan samma) djup. Beroende på vad det är man sår så ska de hamna olika djupt. För att fixa det ställer man in harven på det djup man vill att fröna ska vara på och sen harvar man på. När man harvar måste man köra många många gånger över varje del av åkern, det är ett enahanda och repetitivt jobb, därav uttrycket "att harva" för det känns som att man kör och kör och tjatar om och tjatar om.
Sen sår man som sagt. När man har sått så vältar man ofta. Då trycker man till ytan litegrann, det är för att jorden inte ska blåsa iväg och för att det ska bli en slät och bra yta som kan ta upp värme och för att packa jorden litegrann så att fröna får kontakt med jord - ungefär som när man planterar i en kruka. Sen hoppas man att regnet kommer. Det brukar det göra på varmvåren/försommaren.
Sen väntar man. Har man tur så går det bra och då kan man fram i augusti skörda. När det är klart så plöjer man igen.