Sarpo Mira och Sarpo Axona är mycket resistenta mot bladmögel, och även andra sjukdomar. Hos oss är det frosten som tar blasten, dom står gröna och fina ännu. Nackdelen kan vara om man väntar på nattfrosten, och den kommer sent, då kan knölarna vara jättelika. För några år sedan var storleken sådan att det gick 2 eller 3 potatisar på ett kilo.
Det är intressant med sjukdomsresistens hos potatis. Tills för några årtionden sedan var den typ av bladmögel som vi hade identisk varje år. Men sedan fick vi in en annan variant från Syd-eller Mellan Amerika. Dessa varianter har förökat sig sexuellt och resultatet är att egenskaperna hos bladmöglet ändras hela tiden. Detta har gjort att det är svårare att skapa varaktig resistens hos potatissorter. En sort kan vara resistent under några år, men blir sedan mottaglig för sjukdomen.
Därför är det förvånande att Mira och Axona har behållit sin motståndskraft så länge. Enligt vissa källor har resistensen bara blivit bättre under årens lopp.
Sarpo är från början ett ungerskt företag, men flyttade till Wales för ganska länge sedan. Vi har haft Sarpo Mira och Axona under lång tid, vi fick dem många år innan man kunde köpa dem i Sverige. Sarpo har inte lyckats få fram några nya lika resistenta sorter som Mira och Axona. Men Sarpo Una och Blue Danube är odlingsvärda sorter.
Jag kan nämna att jag har korsat Axona med andra sorter och fått fram knölar med varierande utseende. Ursprungligen, detta var drygt 10 år sedan, odlade vi tjugotalet sorter, men nu har vi kvar 3 st, 2 röda och 1 vit. De är hyfsat resistenta, men kan inte jämföras med Mira och Axona. Dock har den ena röda sorten givit oss den bästa skörden från ett potatisris, 32 potatisar över 100g, tillsammans 3,6kg. Men detta var något av de allra första åren, nu blir det inte längre sådana skördar.
