Det bästa med min ras

[vallhunden]

Har haft Gotlandsfår i alla år (17) och är mycket nöjda med dom. En fördel som inte räknats upp är att lammen inte sätter fett så lätt.

Jag hade också Texel i några år (Texel med lite finull i, en vanlig blandning). Jag var inte speciellt förtjust i dom! De åt massor och fick få lamm. Ju äldre de blev ,ju fetare blev dom och ju färre lamm fick dom.

Det går åt mer foder att underhålla en 90 kg tacka (Texel) jämfört med en 60 kg tacka (Gotland). Texeln fick i snitt 1,4 lamm jämfört med 2,0 på Gotlandsfåren.

Texellammen hade ibland för stora huvuden och lammen fastnade vid nacken. Om man inte var där så kunde lammen dö. Texeltackorna kunde lamma och sedan bara fortsätta idissla utan att bry sig om lammet som kommit ut. Om då lammet var svagt så dog det, fortfarande i fostersäcken. Om jag såg detta med en gång så kunde jag köra upp tackan, göra hål på säcken och visa henne lammet med reaktionen " Vadå, ett lamm? Varför sa du inget?"

Tackorna var inte speciellt noga med att hålla reda på lammen, men å andra sidan var inte lammen speciellt noga med att hålla reda på tackorna så det jämnade ut sig. ... Det fungerade i alla fall.
Å andra sidan var de lätta att adoptera på lamm på.

Slutligen så kunde lammen bli för feta på endast bete. Ena veckan var lammen för små att skicka, 2 veckor senare var det fettavdrag.

Inser nu att jag rackat ner på någon annans ras, vilket inte alls var meningen med denna tråden! Det vara bara menat att svara på frågan om Texeltackors modersegenskaper.  Förlåt!

[birgit]

Rosa!!! Jag hoppade inte på nåt citat från någon. Konstaterade bara att det inte står nåt om det. Såg ditt tillägg också utan att väga in nåt negativt i det. En ren upplysning alltså.

[Rosa]

Ok Birgit.
Och jag konstaterade att det kanske står i "tolkning av djurskyddreglerna för djurskyddsinspektörer". "Några" läser ju den också  

PS "kanske" betyder ju naturligtvis inte kanske....

[hustran]

Hej, nu "måste " jag faktiskt komma med ngr. synpunkter. Vi har haft får i ca. 35 år. under tiden har vi alltid fått härlig hjälp o råd från mer etablerade fårägare. Vi "startade" med finull . De var underbara djur och vi lärde oss massor. Efter ca.15 år så trodde vi att "framtiden " var köttfår. Nåväl vi korsade dels med texel, senare med Leicester. Det var viktigt trodde jag att man sökte baggar med smala huvuden. Dessvärre måste man nog också konstatera att den psykiska statusen bör kollas. Våra tackor har alltid varit underbara mödrar. Ett år hade vi faktiskt 16 tackor som fick 4lingar.Helt OK.Vad jag menar är att tackmaterialet gör guld i en besättning. Dåliga mödrar bör slaktas. Har man inte så många får är det svårt....men.Vill du ha "moderliga "djur så är nog aveln det viktigaste. Sedan är nog rasen utan betydelse. Det är klart att får tackan 4 st. lamm så har hon nog svårare att räkna.

[birgit]

Håller delvis med dig Hustran, visst är bra tackor guld värda. Mina f.d. finullar var genomsnittligt goda mödrar, upp direkt efter födseln o slicka. Ett problem med många lamm var att de fick lammen så tätt att de inte hann med att slicka alla. Vi hade som mest 100 finullstackor.
En markant skillnad jag märkt på dem och gutar/rosor är att de sistnämnda har stenkoll på lammen de första veckorna. Lammen är "tighta" med mamman och gömmer sig t.om under mamma vid fara. Det gjorde aldrig finullarna. Blev det dessutom oro i flocken, vid t.ex flytt mellan beten kunde det en lång stund efter vara ett förfärligt oväsen på finullslammen, för att lokalisera mamma. Det händer aldrig med gutar och rosor. Mamma - barn relationen är mycket tydligare och lammen är fullkomligt tysta de första veckorna. Detta tror jag är en viktig förutsättning för att klara rovdjur. Man ska inte skrika högt och tala om att man är vilsen!
Vi korsade aldrig bort våra finull, utan avlade på överlevnadsinstinkter och härdighet istället. Det tog 10 år att få en stabil flock som kunde ta vara på sig, som en lantras bör.

Jag tycker om båda mina fårgrupper, men rosorna är vinnarna. De är näpna, friska, små i maten, en fantastisk ull (hälften så stor roslagstacka jämf. med finull, producerar 3ggr ullen), alltid runda o fina i kropparna, nöjda med livet och hemkära. Det sista betyder: rymmer inte. Åsså bräker dom inte, utan liksom kuttrar ett litet bä!

[agge]

Ja du, vallhunden.
Vilken tur att vi fått så bra gener på våra tackor, inget av det du räknar upp har vi drabbats av.
Stora huvuden på texel vet jag förekommit men det är bortavlat enl. de som vi handlat bagge av.
Håller faktiskt med Hustran att ett gott tackmatrial är guld värt.
Visst är det roligt med alla dessa raser och olikheter  för o nackdelar, det som inte passar mig passar nån annan.

[Stormulen]

Fast nu får man  ju inte göra så enligt vårt djurskydd  
*djurplågeri liksom*

Vad är det som är djurplågeri med att ta fast dem i hornen? Förklara för en som inte begriper.

[gimskogen]

Jag har bara persoliga erfarenheter av lite olika allmogefår.. vad gäller skötsel osv..

e största av allmogefåren jag haft var Hälsingefåren.. ganska krafitga o rejäla för att vara allmogefår.. Duktiga mödrar, älskar att beta sly.. Lätt klippt rya ull vanligast... ibland med man hår... endel grövre ull endel mkt mjuk o mer finulls lik.
Tama o trevliga får..
Kom över dem av en händelse då de skulle säljas..
hittade sen nytt hem till dem..

Har även haft Några Gestrikefår.. Mkt tama o trevliga, dukitga mammor, hade en horn tacka, mkt mjuk o fin rya ul, men endel man hår.. smäckrare o mer finlemmade än hälsingefåren. Lätt klippta.. Hittade nytt hem till dem.

Dalapälsfåren.. mer vaksamma mot främmande människor. Men kom gärna fram o prata med husbonden. endel tama andra försiktiga... ser efter sina lamm mycket noga.., duktiga mödrar,  bräker nästan inte alls, väldigt tysta.. mkt stark flockkänsla.. ofta mkt mjuk o fin fibrig ull, lammskinnen är JÄTTE mjuka  o vissa lamm har framslammslock..
Lätt klippta.. små o lätthanterliga.. ca 35 kg levande vikt.
kan lamma året runt. passar men inte baggen så får de lamm 2 ggr per år. hitade nytt hem till dem.


svärdsjöfåren. tam, pratar mycket... bräker... bra moders egenskaper, lite större än dalapäls, mer högbenta, ofta mkt finfiberig ull, "tyskull" hårt knuten korkskruvs lock,, förekommer, endel har ull av finulls typ andra lite mer rya ...
lätt klippta.. lätta att tycka om...

sen mina favoriter...

Roslagsfåren..
De har jag haft i 12 år... mina gammel tackor är så personliga... lätt lärda o trevliga.. lite lågställda..
små, näpna, smäckra väger ofta bara runt 35 kg... vilket gör den lätta att hantera.. vid klippning osv..

rya ullen är MKT lång... blir nästan ner till klövarna på endel om de bara klipps en gång om år..
en del har gobelängull..

mkt tama o trevlga.. lätta lamningar. får oftast bara ett lamm..
Lammar året runt..  kan också lamma 2ggr om året.

Mina favoriter är ändå roslagsfåren.. beror nog på att jag haft dem längst... ofta oerhört lättklippta.
har ju haft drygt 130lamningar under åren.... av roslagsfår.. o visst har det varit ett o annat felläge, någon missbildad, har faktiskt haft 3 flask lamm under åren....men i det stora hela så har de oftast skött sig helt själva.. ofta bara ligger lammen där..   om visst har de även varit nogn sjuk i bland.. någon lamningsförlamning, CCN, parasit problem...men oftast är de pigga o glada..


Varför jag tjatar ok´m klippning är att jag brukar ibland klippa lite får åt bekanta o grannar osv..
har då klippt allamöjliga både köttras korsningar o vanligare finull, lester,gotland osv..
endel köttraser är ju mer svårklippta...
är nog jag som inte har rätt typ av skär kan tänkas..

sen är jag ju så bort skämd med mina små får som är så lätta att sätta så när jag går i närkam med em 100kg kött tacka så blir det ibland svettigt..

då längtar man hem till sina små nätta får..
 



 

[ulfg]

Jag vill slå ett slag för gutefår när det handlar om naturbete och köttproduktion som ger klirr i kassan.
Jag tycker att gutefår är en fantastisk ras när det handlar om köttproduktion. Mina gutar har gått på skogsbete kombinerat med lite vall. Mina bagglamm föddes i början av april och  låg mellan 18-22 kg slaktvikt i början av oktober. Köttraser, typ Texel tror jag inte hade fixat skogsbete
och gett dessa slaktvikter.

[Frances]

Instämmer!

Min minsta vägde 19 kg och den största 26kg. På inte så märkvärdiga beten. Och så fiiiint kött,  

[Fåraherden]

Det är väl självklart att man får ta gutarna i hornen om man exempelvis ska idka klövvård eller öronmärka. De far inte illa av det, möjligen blir de irriterade.
Gillar våra gutar, de är oerhört vackra och egensinniga och smarta men, vilket är viktigt, svåra att stänga, gäller särskilt ungbaggar.javascript:replaceText(' ')
Glad
Vår övriga får besättning består av korsningar åt alla håll En del dorset, en del finull, en del texel osv. De allra flesta av dessa 45 tackor är helt fantastiska. En del rätt fula men otroliga moderdjur. 2-3 lamm, till och med fyra ibland. Tar utan undantag hand om alla lamm. De är dessutom trevliga, lätta att mota och lätta att stänga. De ger också fina lamm. Dräktiga blir de när jag vill att de ska bli det, ibland annars också. De fungerar utmärkt för det de är tänkta till, köttproduktion. Men det blir fina skinn också.
Vi  har kanske haft tur

Fram för blandras!

PS: en av dessa tackor är tio år. Hon är vid mycket bra hull, rör sig lätt och får alltid tre lamm som hon sköter perfekt. Vi har henne nästan lika kär som hunden. Vi tänker väl att hon kanske borde få lämnna jordelivet ibland. Men så länge hon rör sig bra och har bra hull är väl det lite synd.

[Rosa]

Det är väl självklart att man får ta gutarna i hornen om man exempelvis ska idka klövvård eller öronmärka.

Självklart   och du jobbar som djurskyddsinspektör eller....

Köttraser, typ Texel tror jag inte hade fixat skogsbete och gett dessa slaktvikter.

du har inte haft Texel ser jag.... och varför hacka på Texel ?

[birgit]

Man behöver inte hacka på Texel för att påtala att man inte tror de klarat samma förhållanden.
Har själv gått från Oxford Down via finull till gute och roslagsfår. Bästa utbytet av kött per ha naturbeten klarar rosorna, därefter gutarna. Finullsfåren åt 1/3 mer grovfoder än gutar och blev fortare missnöjda med betet, dessutom dubbelt så mycket som rosorna. Oxford Downen behövde mer åkerbete och konsumerade 1/3 mer än finullarna.
Dessutom är de tyngre raserna inte lika viga och framkomliga som lantraserna. De är helt enkelt framavlade för att konsumera mycket högproduktivt foder på kort tid och snabbt omvandla detta till kilo kött. Lantraserna är anpassade till att överleva på knappa förhållanden. De är mycket duktiga grovfoderomvandlare och finner mycket ätbart på magra beten.
Det är två olika ytterligheter anpassade till olika förhållanden. Vänder man på det får lantraserna ofta problem med magen om man håller dom på för kraftiga beten. Samma gäller om man stoppar i dom för mycket kraftfoder.
Rätt får på rätt plats alltså.
En sak man ofta missar när man räknar kilo kött per ha är att jag kan ha dubbelt så många roslagstackor per ha jämfört med finullsfår.

[Rosa]

Man behöver inte hacka på Texel för att påtala att man inte tror de klarat samma förhållanden.

Härligt -> Birgit då vet jag att ingen kan säga att jag hackar på någon annan fårras om jag i framtiden skriver något liknande.
Hackningsanklagningar brukar komma snabbare än ett brev på posten  

-> Övriga "Jag" har alltså inte hackat på Texel, utan jag undrade varför andra hackar på Texel..
Säkrast att förtydliga sig så ingen tror jag inte gillar en av mina egna favoritraser  

[Henning]

Rätt får på rätt plats alltså.
En sak man ofta missar när man räknar kilo kött per ha är att jag kan ha dubbelt så många roslagstackor per ha jämfört med finullsfår.

Jag håller med dig fullkomligt om det där med rätt får på rätt plats. Vad jag jag däremot är tveksam till är om man normalt får lika mycket kött från dubbla antalet rosor jämfört med finull. Tar man sen hänsyn till viktgränserna på slakteriet blir resultatet i kronor räknat än mycket sämre för rosorna. Nu utgår jag ifrån att man sköter fåren väl så de kan utnyttja den tillväxtkapacitet som finns i respektive raser. Att tro att finull kan släppas med tre- fyra lamm på magra naturbeten och växa sig stora till hösten är  lite korkat. Rätt får på rätt plats som du skrev.
Jag vill absolut inte någon ska tro att jag tycker illa om roslagsfår. De är bland det näpnaste och trevligaste som finns i fårväg. Det kan nog finnas karga marker där de producerar bättre än andra får men de ska då jämföras med gute och andra allmogeraser.

[hustran]

Bråka nu nte om olika raser. alla (vi människor såväl som djur ) är ju lite olika.Vi har haft både ren finull,i ca.20 år. gillade dem skarpt. sedan korsade vi med texel, underbara djur. senare med leicester.....lite dummare, men det kan ju ha med baggen att göra.(stirrig). de betade mycket bra.golfbanelikt. Det jag nu sett är att våra gutar, "piper" efter endast ca. 3 dar på ett bete. (vi flyttar ofta). Det ser ut som det finns massor av bete kvar......men de vill vidare. Alltså så måste vi putsa våra beten oftare med gutarna. De vill bara ha det "göttaste",och gör inte sån nytta, enligt mig. Har bara haft gutar i ca. 2 år. på rätt magert skärgårdsbete. Kanske blir de bortskämda eller vad tror ni?

[Frances]

Ja, bortskämda definitivt.. Mina nöjer sig med vad som helst! Dom är runda som klot..

[Henning]

Vi har haft både ren finull,i ca.20 år. gillade dem skarpt. sedan korsade vi med texel, underbara djur. senare med leicester.....lite dummare, men det kan ju ha med baggen att göra.(stirrig). de betade mycket bra.golfbanelikt. Det jag nu sett är att våra gutar, "piper" efter endast ca. 3 dar på ett bete. (vi flyttar ofta). Det ser ut som det finns massor av bete kvar......men de vill vidare. Alltså så måste vi putsa våra beten oftare med gutarna. De vill bara ha det "göttaste",och gör inte sån nytta, enligt mig. Har bara haft gutar i ca. 2 år. på rätt magert skärgårdsbete. Kanske blir de bortskämda eller vad tror ni?

Du beskriver det många har upplevt. Jag blev helt fascinerad när vår första texelbagge slääptes i en liten hage i trädgården. Han systematiserade betandet och "klippte" gräset som inget får hade gjort innan. Gotlänningarna och andra lantraser väljer ut det godaste och trampar ofta ner resten. Ofta gör dom en lov runt hagen och smakar gärna genom stängslet hur det smakar på utsidan om det finns möjlighet.

Om man kikar på olika raser och även olika arter av gräsbetare så ger nosbredden en ledning om vad de är bra på. Smalnosade getter och en del får är utmärkta buskröjare och kommer åt bra i även i snåriga och taggiga buskar. De med bredare nos är mera lämpade för att beta på marken. Kika lite på vilda djur och hur de är konstruerade.

[Fåraherden]

För att återgå till det här med gutarnas "handtag". Nej, jag är inte djurskyddsinspektör. Men på rent förnuftsmässiga grunder hävdar jag att det är skonsammare mot djuren att använda hornen istället för exemepelvis en herdestav.
På killen på bilden skulle det dessutom vara lite knepigt för att inte säga halvfarligt. Horn i vägen och jättegrov hals om vi säger så.
Ett av problemen med gutar är väl horntrångheten som kommer på vissa baggar. Keso här har klarat sig, men det verkar vara rätt vanligt.
Annars så tycker jag mina gutar är osedvanligt friska och pigga. Även om de i likhet med andra får gillar bra bete så tycker de om andra saker också. Svamp och sådan där grov säv som växer i kärr exempelvis.

[birgit]

Håller med om herdestav. Mina finullar var tokiga i säv också!