Som ni vet arbetar heltidsarbetande lönearbetare fram till augusti- september för skatten och får sedan själv behålla resten.
Med TIDSRELATERAD BESKATTNING skulle man få en bokstavlig innebörd i begreppet "skattefridagen".
Med den utformning jag tänker mig, är skatten lika för alla men inte nominellt eller som procent av inkomsten utan räknat i arbetad tid och med existensminimum som grundavdrag.
Den skatt man belastas med, blir alltså ens timinkomst gånger den fastställda tiden minus existensminimum.
Har man ett lågavlönat eller inget jobb och vill vara delaktig i samhällets nyttigheter, presterar man istället sin skatt i form av en arbetsinsats under den fastställda tiden mot existensminimum.
En löntagare och en självhushållare som är lika kompetenta och lever på samma välståndsnivå bör rimligtvis bidra lika mycket till att hålla den skattefinansierade sektorn igång.
En löntagare jobbar fram till på höstkanten med att tjäna ihop 100 000 till skatten innan han sen får behålla resten själv och självhushållaren får jobba samma tid inom vård, skola, omsorg, kriminalvård, ordningsmakten eller försvaret.
Säkert är att man med denna ordning kunde få en bredare uppslutning för krav på lägre skattetryck.