Har sån jäkla ångest..
Vi har två gamla surhönor som envist ruvat hela vintern. Vi plockar ägg dagligen så vi ska slippa kycklingar, har fullt hus efter sommarens kullar och har läst att vinterkycklingar oftare dör av näringsbrist etc.
Men så var vi bortrest nu 2 veckor till Sverige (är i Norge) och grannen som är bonde har skött hönsen. Igår när vi kom hem kollade vi och inga ägg, vilket vi inte var så förvånade över för det har varit riktigt riktigt kallt.
Idag städade vi dock ur hönshuset och bytte spån och tro på f-n att vi hittar en gömma med 12 ägg som ena surisen ligger på, på golvet.
Vi lyste dem och alla såg ut att vara befruktat varav tre såg ganska "klar" ut, det var i alla fall stora svarta skuggor.
Eftersom vi inte vill ha kycklingar nu frågade jag grannen som är gammal van bonde vad vi skulle göra och han sa att det är skonsamast att bara låta dem frysa ihjäl... så vi la ut dem.
Men varför får jag då sån jäkla ångest?? Hur mycket känner de i ägget? Lider de? Nu är det för sent för de har legat ute i minusgrader i flera timmar och både jag och sambon är helt förstörda... ush och fy, man är kanske inte gjord för att ha djur ändå
Är vi monster som gjort det här eller gör man så här??
