Jag är ju svag för lantraser, gillar det ursprungliga, dels för det kulturella arvets skull, men mest för de oftast så goda hälso och fruktsamhetseenskaperna och för att en mindre genpool ofta ger tydligare rasegenskaper.
Så jag borde väl rösta på Blekingeanka, det är ju kanske det självklara valet, den är inte bara en lantras utan en av de äldsta och dessutom nu mera så sällsynt att den behöver all hjälp för att bli kvar.
Jag hade själv blekingeanka från början.
Men sanningen är den att jag har nackat dem alla och nu kör stenhårt på de vackra Rouenankorna.
En fransk anka av produktionsras, men av den gamla skolan, framavlad ur fransk lantras och har funnits sen hmmm... öhhhh.... 1795 har jag för mig att det var, tänker inte svära på årtalet.
De räknas som relativt stora inom ankvärlden och köttet är gudomligt, enligt mig mycket bättre än någon annan ras jag slaktat och duktiga på att värpa, uppemot ett 100-tal ägg per säsong är inte ovanligt. Och STORA ägg blir det, 75-80 gram med sån där härlig gula som ger pannkakor och sockerkakor som man inte har en chans att få till med hönsägg...
Dessutom är de fortfarande friska, köldtåliga, duktiga ruvare och goda mödrar. dessutom får dom sällan problem med höfter eller fötter som stora ankor annars gärna får...
Så min röst faller nog på Rouen iallafalll... och kanske en mignion eller två, jag har två vita små maskotar bara för att jag inte kunde låta bli att köpa med mig lite ägg när jag såg deras mamma hemma hos en kollega för ett år sen, finns nog inte charmigare ankor så ska man ha dom bara för prydnad och sällskap så är dom det självklara valet enligt mig...