Erfarenhet av Grand Danois

[Ironia]

jag har kanske bara haft väldig tur eller så är jag duktig på att uppfostra, för alla verkar säga att man ska inte skaffa en grand danois som första hund som om de skulle vara särskilt krävande, särskilt besvärliga att kontrollera, än om man jämför med andra hundar, men jag håller inte med..

jag har aldrig varit en hundmänniska, bara haft en massa katter som ju de flesta vet är väldigt självständiga och aldrig krävt någon uppfostran, jag själv fick aldrig någon direkt uppfostran så det kanske föll sig naturligt vad vet jag, hade inte fått lärt mig vad det innebar att vara konsekvent, eller att följa regler för gott uppförande för att uppnå något, jag hade en väldigt stark vilja så min mamma orkade inte riktigt med mig.. däremot var hon väldigt tålmodig med mig och väldigt kärleksfull.. så man har lärt sig det mesta själv genom egen erfarenhet, inte för att det är socialt accepterat och genom att apa efter andra, man har levt lite utanför världen.. sen fick man morbus chron vid 14 års ålder och började bli isolerad och slutade leva som ett normalt barn..

jag skaffade Azlan för 2 år och 4 månader sen, så han börjar precis bli vuxen.. det här med att skaffa hund var bara något vi blev tipsade om via en vän som bodde hos oss då med sina två hundar, det var först tänkt att vi skulle skaffa en räddad sos hund, men så blev det att vi skaffade en på närmare håll, via blocket.. vi hade då innan funderat vad för typ av hund som skulle passa oss så vi valde absolut inte hunden efter håret, vi gick båda hemma båda två ingen av oss jobbade, och ville ha en lugn, snäll, trygg hund som kunde vakta oss ifall vi behövde, inte behöva så mycket aktivering eller långa promenader och vara lätt att lära och fostra.. och då blev valet en sladdrig grand danois.. vi valde honom per bild dvs vi träffade inte valparna innan då det var långt att åka för oss, men när vi träffade familjen och mamma hund som var väldigt lugn kändes det rätt direkt.. så åkte man hem med famnen full av beigefärgad varm sladdrig 10 veckors valp som sov lugnt och tryggt hela vägen..

aldrig haft direkt kontakt med hundar innan, inte åkt runt på kennlar, inte haft kompisar med hundar, endast läst böcker jag köpt på nätet för att förbereda mig.. först fick han sova precis nedanför soffan, minns ej riktigt om han fick sova i samma säng men jag tror inte att jag skulle riskerat implatera den vanan eftersom han inte var tänkt som sänghund.. uppfostran börjades rätt direkt, vi började med att han skulle lägga sig i sin säng och ligga kvar där.. låg han i soffan med oss och blev sprallig, fick han gå ner direkt, stå han lärde sig rätt snabbt vem som bestämde..

sen koppeltränades han och det gick väl lite trögt, så man fick börja med att gå fram och tillbaks utanför grusgången på tomten, jag har alltid varit bestämd med att jag inte tänker ha en hund som drar så just att gå fint har alltid varit viktigt, grandisar är ju lite stora och tröga och långsamma i reaktionerna så man får vara lite långsam med dem, de distraheras lätt o då kan de ta tid och få tillbaks uppmärksamheten så bäst att hålla den där den ska vara.. när jag går ut med min hund så fokuserar jag på honom o samspelet där..

azlan har alltid vetat vem som bestämt, men visst har han försökt testa mig, det jag har tyckt har varit lite klurigt är när han gjort något fel och jag är arg och han ska komma, för springer man mot en hund så ränner den ju, och den får ju inte lära sig att det inte ska vara lönsamt att komma till en.. den måste ju veta att den i alla situationer ska lyda, inte kunna manipulera, lita på att man vet bäst i slutändan.. så tilliten är väl viktig..

Azlan tränades tidigt på att vara ensam så det har alltid funkat bra, han skäller inte eller gnäller inte och biter inte på saker, och kan mest ligga hela tiden, kräver ingenting i stort sett, visst blir han glad om han får leka men får han inte det kan han lika gärna sova, han lyssnar bra eftersom han vet vem som bestämmer, nog för att husse är lite slappare och därför går det kanske inte in lika snabbt vad soim ska göras och kräver en extra tillsägelse, men det är ju husse det hänger på inte vovve..

på sista tiden har han dock blivit lite dominant, men han träffar så sällan hundar och har inte fått träna så mycket på socialt samspel, det brukar dock mest vara att när vi är ute så blir de vi möter helt galna och aggresiva, medan azlan mest blir nyfiken.. jag tycker det är så trist att folk låter sina hundar rasa och bli helt galna utan att verka jobba på det, det påverkar ju omgivningen, efterspm dem som möter dem, både hund och ägare, blir ju stressade.. som att röka i en restaurang, alla känner stanken:(

kanske det skulle vara mer jobb med azlan om vi hade ett mer socialt liv med fler hinder i vardagen, fler hundar, eller så skulle han bara bli önnu lugnare och lydigare.. men tycker inte man kan ha en mycket mer okomplicerad hund ändå:)

sen att han är enorm och kallas för häst är ju en sak, att det blir trångt när man ska åka tåg och kräver en del mat är ju en fråga om plats, ekonomi och bekvämlighet.. men när det gäller lydnad, lynne, såpass lite aktivering så tycker jag att grand danois är den perfekta första hunden.. han tigger inte, han stjäl inte, han biter inte, han är aldrig aggresiv, han lyder och han går med på allt:)

nu blev det lite långrandigt här, och jo dem dreglar en hel del dessa hundar, man får inte vara en primadonna direkt utan kunna stå ut med att vara dreglig på kläderna.. azlan är allas favorit.. även hundrädda eller folk som inte normalt sett gillar hundar, gillar azlan.. det är många som vill stjäla honom och många erbjuder sig gärna passa honom...

inlagd på sjukhuset och saknar min hund!!!

[Ironia]

Ja, vad kan man säga om GD  .
Det är en stor hund, min tik väger 70 kg.
Jag har haft den stora lyckan med att hon är snäll, undergiven, aldrig varit elak mot något/n,
Hon är perfekt hos veterinären,aldrig rädd för något,eller någon, utan litar på att jag vet vad som är farligt.
Men...då 70kg inte vill göra något, då är det ett rent helvete  ,det är en enorm skillnad mot en liten "golvmopp",
som man bara tar upp och ser till att den gör det man vill (så gör iallafall jag).

Hela duschkabinen höll på att paja,då min GD inte längre ville in i den, hon fick inte plats heller,
så jag fick först tvätta framdelen och sedan bakdelen,eller det var det som var planeringen,det slutade med att hon slet sönder duschslangen,
höll på att välta hela duschkabinen,
så jag fick duscha henne med trädgårdsslangen på golvet i mjölkrummet.

Det finns ingen chans att gå ut med en GD och vara anonym  antingen så blir folk livrädda,eller ger någon komentar typ, - är du ute och går med en kalv?
 -Har du glömt sadeln etc.

Skillnaden med en annan valp är att den ska vila, en timme,eller mer,innan du ger den mat, sedan ska den vila en timme innan man går ut,man får absolut inte överutfodra den,hålla reda på benställningarna,de påverkas av fodret.
Man går absolut inga promenader med en GD valp, den sover otroliga mängder,den får inte gå i trappor etc...
Över huvutaget var det väldigt viktigt med allt, det första året.
Vi socialtränade henne massor istället för att vara ute på promenader. När hon var 4 månader,så var vi på High Chaparall, första dagen var hon rädd för allt, i slutet på veckan tyckte hon allt var skitkul!!
Vi var på valputställningar,perfekt socialträning!
Många har en halti på sina GD, men jag hade ganska nyligen bytt höftled,så jag koppeltränade henne,så när vi går i koppel,så är det inga problem, inte ens om vi möter en hund,eller vad f-n som helst,jag har kopplet hängande och hon går vid min sida.

Diva är alltså min första GD, men inte första hund, men det spelar ingen roll, allt var så annorlunda med en GD valp ,än en BC/Kelpie/schäfer valp, så det känns ialla fall som en första hund...så ja, visst kan det vara en ok första hund, men som alla stora hundar kräver de att ägarna har en PLAN inom uppfostran 
Min Diva har aldrig fått sitta i mitt knä,inte hoppa upp på folk (finns de som tycker det är kul med en GD,som står på två ben och slickar en i ansiktet    ) aldrig dra i kopplet etc.
En ouppfostrad GD är 1000 ggr värre, än en ouppfostrad golvmopp, så det kräver en väldigt hängiven matte/husse, det är nästan helt omöjligt att omplacera en GD med diverse olater  .

låter väl ungefär som vår hund, ja att man visar vem som bestämmer är nog a och o.. verkar som att många hundägare bara uppfostrar där de tycker passar,dvs blir de generade så låter dem hundarna hålla på, som vissa gör med ungar, ger dem glass när de skriker.. inte undra på artt de blir mästare på att manipulera, hundar gör ju de som tjänar dem bäst för stunden, egoister som de är:) så därmed så fort de kommer nån så vet de att husse eller matte blir distraherade o inte lika hårda, och då blir dem extra stojiga.. ska man ha hund kan man ju inte hålla på och låtsas veta vad man sysslar med, man uppfostrar hunden för hundens skull, inte för sin egen stolthet..

sköt din hund och skit i vad andra tycker, och låt aldrig en hund vara aggresiv i någon situation för då har man tappat kontrollen och måste gå till botten med det.. börjar bli trött på att möta alla dessa människor med hundar som flippar ur, så många gånger går man till andra sidan vägen, eller måste hålla ett vakande öga på sin hund så att han inte stressar upp sig.. ett skällande monster kan ju vara svårt att ignorera vare sig det rör sig om hund, barn, pensioner eller fågel..

[Lina79]

Vår underbara GD kille på 4 år är en riktig livsnjutare 
Han älskar att gosa, bli ompysslad, få massage, få närhet.. ..
Och det är så underbart att vara med honom!
min goa, stora vovve på ca 85 kilo är världens snällaste 
Funkar kanon på gården som vakthund (fast han aldrig skulle göra en fluga förnär, folk som inte känner honom kommer gärna inte in när han är lös ute). Han går aldrig i koppel utan går lös med mig i skogen och han har aldrig stuckit ifrån mig!
Vad gäller dreggel, så är det bara när han har druckit vatten som det kan rinna lite i mungiporna..
Fungerar bra med barn också, har aldrig visat några aggressiva tendenser!
En gång GD, alltid GD.. har svårt att tänka mig en annan ras nu..