Hoppas du fått hyra torpet!?
Vi bor på landet utan körkort och bil, och har gjort så i 3 år nu. Vi har 3 km till bussen, 6 km till pendeltåget. Jag skulle vilja säga att allt beror på hur mycket tid man har. När jag jobbat i stan och pendlar 4 timmar om dagen känns det drygt att cykla med matkassar. Särskilt när man får punka och har glömt pumpen...
Vintrar med snö har jag lämnat en liten pulka vid busshållplatsen och dragit matkassarna på den. Värst är det när det bara är is, eller blöt lera som suger fast däcken.
Sen blir ju allt mindre spontant. Det är ju inte så att jag kvistar in till stan för en fika, utan allt måste planeras. Missar jag bussen är det ofta bara att ställa in.
Nu när jag är mammaledig funkar det bra att handla och frakta i vagnen.
Allt utöver vanlig handling bli jobbigt. Säckar med foder till småfåglarna, hö till kaninerna, ev byggmaterial osv måste man få hjälp med. Det är du kanske van med ändå, men avståndet blir längre för den som ska hjälpa till och kanske inte lika attraktivt då.
När vi flyttade hit köpte jag en elcykel. Använde den ett halvår och sålde den. Den var avsedd för stadscykling märkte jag rätt snabbt. Leriga byvägar funkade inte så bra.
Men bäst är att testa! Man klarar mer än man tror, och hittar sätt att lösa utmaningarna längs vägen. Och så vänjer man sig!
Efter att ha bott 1 minut från mataffären i 10 år trodde jag aldrig att jag skulle vänja mig vid att ha 1 mil till närmsta affär. Men det har jag gjort.
Lycka till!
