Hur mycket mänsklig medverkan brukar behöva vara med i spelet för att få gul anka att lyckas med sin ruvning?
Jag tänker mig att man
vill behålla ankans förmåga att ruva själv, trots att de är en ras som lägger många ägg.
När det talas (eller skrivs) om naturruvning, betyder det att människan låtit ankan vara helt ifred, inte tagit några ägg, inte vänt något, inte använt redägg, inte lyst äggen för att se vilka som är obefruktade?
Bakgrunden till min fråga är att jag har hjälpt till att ta hand om ett gäng gulankor i vinter. De var tio från början, eller kanske tolv, ett par anrikar slaktades, sedan gjorde höken sitt, och någon självdog. När det började bli väder för ruvning så fanns fyra ankor och en anrik kvar.
Kanske är alla fem syskon.
...kanske, men säker är jag inte.
Det var ett första misstag att inte vara noga med att plocka undan äggen varje morgon. Jag hade inte läst på i förväg, visste inte ett dugg om fjäderfän eller lantraser, utan tänkte att det skulle bli spännande att följa händelsernas förlopp utan att någon lade sig i alltför mycket.
Jag hade ingen aning om att de ägg jag tog från ankorna, och förvarade i en kall källare, borde ha vänts morgon och kväll för att kunna användas
både i matlagning och till ruvning.
Tre hönor och en tupp växte förra sommaren upp tillsammans med en flock ällingar, och såg sig uppenbarligen som närmre befryndade med ankorna än med de andra hönsen. De åt med ankorna, och sov hos dem, fast uppflugna en meter över ankorna ungefär. När det blev kallt i vintras flyttade jag de fyra hönsen till hönshuset. De blev kvar i några månader, men på vårkanten sökte de sig mer och mer till ankhuset.
Det var omöjligt att hindra kochinhönorna från att lägga ägg där det redan fanns ankägg. Och först en av hönorna, och sedan en till, började ruva på ankäggen. Lite senare hade den ena ankan efter den andra fått ruvningslust. Jag gjorde så att jag bytte ut kochinäggen mot ankägg från källaren när
ankorna väl hade blivit heltidsruvare.
Den rätta ruvningsron infann sig dock aldrig riktigt. En anka och en höna ruvade ömsom i tandem, ömsom på en hög ägg var. Ankan konfiskerade så många ägg hon kunde under hönans korta utevistelser. Snart låg hönan på ankans ägg igen, och så blev det tandemruvning igen. Ett annat par bestående av en anka och en höna ruvade i byggda reden bredvid varandra. De bytte plats med varandra då och då. En tredje anka var nervöst lagd och lämnade sitt rede många gånger när hon blev skrämd eller störd.
Det blev bara två ällingar och inga kycklingar av allt deras ruvande, och de båda ällingarna har försvunnit spårlöst efter några dagar. Det är svårt att veta om de ätits upp av katt, kråka eller av ankorna. I min närhet har ingen katt eller kråka vågat komma.
Det här var alltså ett misslyckande.
Kanske kommer jag att få följa ankors ruvning fler gånger.
Då gäller det ju att inte göra om de här misstagen.
Så därför undrar jag.
