Har två tuppar till mina hedemorahönor. Fabian som står lägst i rang har haft problem med att se stereoskopiskt på nära håll, ser dock helt perfekt på håll. Märkte det när han skulle äta från min hand då han alltid missade med ca 2 cm. Dessutom så nöp han så hårt att jag fick se efter om det blödde. Alfatuppen jagar alltid bort honom när det vankas mat. Det fick mig att misstänka att det var stressbetingat.
Så jag började att alltid mata honom separat från en egen ask med mat sittande på min axel. Hela tiden talar jag lugnande och gör allt för att han skall känna sig trygg och säker från tykna tuppen. Undan för undan har Fabian blivit "mjukare " i kroppen och har kunnat äta i fred. Och nu är han botad äter lugnt och fint och klarar av att käka upp de minsta små smulor från matasken. Fabian har fått en stor vän och är mycket gladare!
Är det någon annan som har haft erfarenheter av något liknande?
Mats
