Herregud!
I en riktig familj är det föräldrarna som bestämmer, inte barnen.
Visst, det kan vara tråkigt för barnen till en början men i slutändan kommer dom att tacka dig. Det är storstadsmiljön och föräldrars slapphet som får vårat samhälle att gå utför.
Om det fanns statistik för hur många barn som i storstadsmiljö respektive lantlig miljö som hamnar i en brottslig karriär eller hamnar på fel spår så skulle du inte ens tveka.
Nu för tiden så ska barn ha lika mycket att säga till om som sina föräldrarna och det är helt på tok fel. När man är barn så vet man inte sitt eget bästa och ska inte heller veta sitt bästa. Man ska ha trygga föräldrar som bestämmer vad som är bra och inte bra för en.
Jag har själv haft föräldrar som lät mig bestämma och alltid lyssnade på vad jag ville. Jag tyckte själv att detta var kanon när jag va liten men efter en hel del bekymmer i mitt liv så ser jag klarsynt på saken. En uppfostran ska vara behaglig samtidigt som den är strikt och tillrättavisande.
I dagens samhälle så blir det världens kalabalik på föräldrarna om en lärare är strikt och skäller ut ett barn som onekligen gjort något fel. Min egen och de flesta av mina vänners erfarenhet är att man kommer ihåg de lärare och andra vuxna som har varit strikta men rättvisa som det enda positiva i ens liv.
Sluta upp att dalta med era barn!
Från dom är 18 och uppåt så ska dom utveckla vårat samhälle till något positivt, det kommer aldrig hända om vi är för släpphänta.
I min stad är det just nu upprorsstämning över att barnen inte ska tillåtas att ha mobiltelefon med sig till skolan?

? Ännu en gång säger jag Herregud(och jag är inte ens troende). Föräldrarnas försvarstal lutar sig emot att barnen ska kunna ringa sina föräldrar om något skulle hända. Det finns ca 60 telefoner i skolan där 600 elever går men det räcker tydligen inte för föräldrar av idag. Att deras barn sitter och leker och spelar med sina nya iPhones på lektionerna kan väl ändå inte vara så farligt så att det skulle överväga den "Trygghet" dom får med den samma???
Ursäkta mig men jag känner faktiskt inget större hopp för framtiden om det är detta vi lär våra barn.