Försynt tacka

[louise]

En av mina tackor är så vansinnigt försynt så hon klarar sig inte i konkurrensen med de andra. Hon går bara undan när de snor hennes mat. Hon är väldigt liten och säljaren sa att han inte visste varför, men det förstod jag med en gång när jag fått hem henne, hon var så rädd att hon knappt tyckte att hon hade rätt att äta.

Hittills har jag sett till att alla tre får precis den mat de ska ha, håller undan de andra så att de får äta upp sin ransonering. Den lilla försynta fick självförtroende av det till en början, men sen har det stått still. Nu vet jag inte längre om det är så bra att hon får sån specialbehandling, hon lär sig ju inte slåss för maten. Det har hon i och för sig inte gjort hittills ändå.  

Hur ska jag göra?

[Rosa]

Äter hon upp allt om du ger henne sin mat i egen burk ?

[louise]

Nej, hon hinner inte. Hon äter långsammare än de andra, så när de är klara kastar de sig över hennes mat. Så hittills har jag kämpat med att hålla undan de andra så att hon får äta upp, men nu har jag lagt ner det. De får var sin burk och får klara sig bäst de vill.. Men vad är bäst?

[Sussen]

Det är vanligt att mindre tackor trängs undan, ungtackors tänder är ofta inte fullt utvecklade och äldre tackor kan ha alltför slitna tänder, vilket gör det svårt för dem att hinna äta. Det kan också vara ett dilemma att hålla tackor av olika raser, med olika tyngd i samma grupp. De mindre trängs oundvikligen undan...

Av detta skäl delar man ofta av unga/lättare tackor i en egen grupp.

Att dela av en ensam tacka är inte alltid nån bra lösning men kan ju alltid att prova att skilja av henne i en egen del av kätten (med möjlighet att nosa på de andra) och se om hon verkar lättad av detta eller bara mer nervös.

En annan lite jobbigare lösningar är att skilja av henne just vid kraftfoderutfodringen, med hjälp av en grind etc.

Beror det på att det är en ungtacka kommer hon nog klara sig bra oavsett, även om hon är tunnare nu kommer hon igen under betessäsongen och tuffar till sig med åren. Att hon är lite tunnare än de andra behöver inte betyda att hon mår dåligt, så länge hon verkar pigg i övrigt.

[louise]

Nja tunnare är hon inte, hela hon är mindre till växten. Nu fick de precis komma ut för första gången och hon tog direkt upp kampen med ledartackan:) Jagar henne runt hagen, helt komiskt ser det ut!

[Falin]

En av mina tackor är enormt hagalen när det gäller kraftfoder, och självklart är det hon som får minst....  Egentligen skulle hon inte ha något alls eftersom hon kastade, men det är omöjligt att inte ge henne när de andra får. Så jag ger dem i varsin spann, och håller undan hagalna Birgit tills de andra ätit upp. Nu börjar hon lära sig att hon inte får de andras mat, och jag mutar med extra knäckebröd för att hålla henne sysselsatt lite längre!  

[Grimla]

Nu fick de precis komma ut för första gången och hon tog direkt upp kampen med ledartackan:) Jagar henne runt hagen, helt komiskt ser det ut!

Är det samma tacka som du beskriver som försynt o rädd  
I så fall är det något sim inte stämmer .....

Äter hon bättre nu då ?

[louise]

Ja det är samma tacka. Den försynte fick fnatt och retade upp ledarn. Hon stångas gärna men mitt i sätter hon sig och kissar. Hon ger sig liksom in på mer än hon vågar verkar det som.

[Sirpa]

Hittills har jag sett till att alla tre får precis den mat de ska ha,

Såg i en annan tråd att ett av de här tre fåren du har, är en bagge....
Tänk på att inte skotta i den för häftigt med kraftfoder, så den få urinsten bara..
Han kan ju inte gå tillhopa med tackorna när de har lammat av den anledningen heller, men det vet du antagligen redan  
(Fast om den lilla är så liten som du beskriver så är den antagligen inte betäckt)

[Rosa]

hon tog direkt upp kampen med ledartackan:) Jagar henne runt hagen, helt komiskt ser det ut!

Kollade du om hon var dubbelkönad ?

Mvh Rosa

[Trollmor]

Fattade jag rätt, är det tre får Du har?  I så fall kanske en lösning kan vara att tillverka små tornistrar, av tyg eller av gamla honungshinkar - eller nått - så att alla tre får sin portion, och inte kommer åt någon annans hur dom än knuffas och stångas.  När alla har ätit upp tar Du av tornistrarna.

(Ja, Du vet, såna där påsar som gamla tiders åkare gav sin häst havre i när de var ute.  Man hänger den om öronen och drar åt.  Ett spänne eller kardborrband för att låsa fast den.)

Men om slagsmålen gäller hö också, så blir det svårare förstås.