Jag (och flera av er, antar jag) har märkt att hönsen gillar att befinna sig under täta buskar långa perioder. De gillar även att vara under vår altan; sidorna av altanen är täckt av brädor med en liten glipa imellan, så man kan se ut. Sen finns de vissa buskar de fullkomligt ratar; den glesa enbuske jag planterade in i hönsgården förrförra sommaren, t ex. Jag har försökt analysera vad de söker hos buskar, och har kommit fram till:
- Det ska vara tätt uppifrån. Buskaget ska bilda ett tak.
- Det ska även vara så tätt som möjligt åt sidorna.
- De ska lätt kunna gå in och ut ur busken, så det får inte vara
för tätt.
- Busken ska vara stor nog så att de flesta av dem ryms. Flocken verkar vilja kunna se varandra hela tiden. En buske som rymmer en enda höna blir sällan nyttjad.
- De ska kunna se ut genom små glipor i busken.
- Det ska helst finnas fin jord under busken.
- Det ska helst finnas små låga pinnar att sitta på i busken.
Med dessa principer i åtanke designade jag en liten koja åt hönsen i deras hönsgård. De verkar uppskatta den, här är en bild tagen från fönstret idag:
När jag gick närmre sprang förstås nästan alla höns ut för att tigga mat, men ett par var kvar:
Kojan är ganska simpelt byggd. Jag tog överblivna ribb och skruvade ihop. Dimensionerna är 1,2*1,2 meter i bredd/längd, 0,6 meter höga väggar, och runt 1,5 meter hög taknock. På baksidan, som inte syns i bild, är det ribb precis som på sidoväggarna (men bara 0,6 meter upp, det är öppet mellan takskivorna). Taket består av två masonitskivor som jag satte ihop genom att skruva fast dem på en ram jag gjorde av några andra ribb, och vi har häftat dit papp ovanpå. Notera att hyddan står på betongmarksten för att inte mögla.
Ibland gillar hönsen att sitta på de vågräta ribben, både den höga och låga.
Med tanke på att hönsen nästan aldrig befann sig i det där hörnet av hönsgården innan jag satte dit kojan så känns detta som ett lyft!
