När ska jag behandla och när ska jag nödslakta?

[Permission]

Nej, det är plågeri.  Hjärnan fortsätter att fungera ett tag.  Men själva metoden kan vi kanske ta i en särskild tråd om avlivning?  Beslutet hur man ska göra när ett djur är sjukt eller skadat är svårt nog.

Vänta nu, vad är skillnaden mellan att hugga av huvud av andra djur menar du?

[Trollmor]

Du får svar i den här tråden:

http://www.alternativ.nu/index.php?topic=182562.0

[Gilbert]

Skadade djur nackar vi och äter upp direkt,

Trevligt med veganer i slakttrådar, det blir så konstruktivt då.

[Myntan]

Vi har haft två dilemman på kort tid här hemma när det gäller hönsen och man vill ju verkligen inte att djuret ska lida samtidigt som man undrar om de kan bli bra.

Först var det en tre veckors kyckling, hen såg ut att inte hänga med sina syskon. Låg gärna ner och solade och när den gick hade den inte styrsel på benen, gick gärna på bakhasorna och när den sprang så vinglade den. Tog upp den och den hade svårt att stå på benen såg jag. Lät den vara till nästa dag utifall att den skulle bli bra. Morgonen efter tog jag upp den igen och då lät det som att det knastrade i den när den andades. Antar att den blivit klämd av någon av de stora hönsen, men den fick snabbt avsluta sitt liv där, då jag inte såg att den skulle kunna klara sig överhuvudtaget

Sen hade vi en Faverolle, som vi hittade en morgon. Hon satt på pinnen och höll krampaktigt fast sig med klorna, samtidigt som hon hängde med huvudet, det hängde rakt ner. Trodde att hon hade dött på pinnen, då hon inte reagerade på varken beröring eller min röst. Men såg att hon andades efter ett tag. Lyckades lirka loss henne innan jag tog med henne in. Kom på att jag sett att hon flämtat och sett/varit väldigt varm.

In med henne i duschen och spolade ner en handduk med kallt vatten, och virade in henne med. Tänkte att nu är det kört då hon var helt apatisk. Kylde ner handduken med jämna mellanrum under flera timmar, men hon låg fortfarande kvar, vatten drack hon då jag höjde vattenbyttan till hennes näbb. Hon var helt apatisk, klorna  hade hon i samma läge som om hon satt på en pinne, helt krampaktigt.

På eftermiddagen när hon hade torkat satte jag ut henne i vedbon, där vi har som kallast när det är varmt ute. Tog kontakt med en kvinna som är en hejjare på höns (och håller utbildningar i hönsskötsel) och frågade om höns kunde få värmeslag eller om det bara var att avliva, så hon skulle slippa lida. Hon tyckte vi skulle vänta och ge mat med mycket vatten i typ sallad och gurka, vi gav även vattenmelon (för det visste vi att hon tyckte om) och vänta. Sedan var det en annan som tyckte att vi skylle kyla ner fötter och kam, vilket jag hade gjort, förutom kammen då. På kvällen sa sambon och jag att "vi tar bort henne imorgon OM hon inte visat någon bättring".

Nästa morgon när jag var in höjde hon på huvudet och reagerade på att jag kom in och gav henne mat/vatten/melon. Senare den kvällen fick hon komma in till de andra då hon börjat gå runt. Efter ett par dagar var hon fullt frisk och helt återställd, men just faverollerna kollar vi ofta när det är varmt då det är de som verkar ha mest problem i värmen och vi försöker låta hönshuset vara så öppet det går, så det blåser igenom, så det inte blir en hemsk bastu för dem.

[Permission]

Jag har noterat att en del här och i andra trådar är så måna om att slakt och avlivning skall gå så lugnt och fint till som möjligt för djuret samtidigt som man i den här och andra trådar aktivt uppmanar folk till att avvakta avlivning av allvarligt skadade djur för att se om de blir bra, aktivt experimenterande med levande varelser.

Känslan jag får i samband med den tanken känns inte alls behaglig.

[Själv är bäste dräng]

Får väl klistra in mitt svar i den här tråden också.

Visst blir det fel om man inte tar rätt beslut i rätt tid men det är en bedömningsfråga man måste träna på, t ex genom att diskutera med andra djurhållare på Alternativ. Jag tycker visserligen att den som till varje pris skall hålla liv i ett sjukt djur är en sämre djurhållare än en som helt känslokallt avlivar för minsta skavank, men det vore bättre om båda typerna ägnade sig åt växtodling.

Kan ju också lägga till att djurhållning ofta är just aktivt experimenterande med levande varelser, mer eller mindre.

[Permission]

Jag ser det mer som att förvalta något, och låta illa skadade djur självläka är dålig förvaltning.

[Trollmor]

Javisst finns det klara fall.  Småsaker som ett litet sår i pannan, respektive om alla tarmarna ligger ute på marken.  Då är beslutet enkelt.

  Men när det är ungefär mittemellan, då när beslutet är verkligt svårt, och när vi inte KAN veta hur det kommer att utveckla sig, det är då vi behöver ha tänkt igenom noga!  I förväg.  Det är om de fallen, och om de tillhörande principerna den här tråden är tänkt att handla.

  Verksamma metoder för smärtlindring åt våra djur hör också till principfunderingarna, men förtjänar kanske en egen tråd.  Om någon av er orkar starta en sådan tråd, så lägg gärna in en länk här!

[Permission]

En allvarlig skada är en allvarlig skada oavsett.

Och i de fallen så bör inte beslutstagandet kunna ta så förfärligt lång tid, om vi inte "KAN" veta hur utgången blir i slutändan är inte beslutet mer eller mindre givet då?

[Trollmor]

Ja, om skadan är allvarlig, som i mitt exempel med tarmarna, då är det bara att avliva.  Den här tråden handlar om när det är mittemellan.

[slaveboy]

Ofta ser skadan mycket värre ut än vad det är, misstaget är att man skyndar sig att avliva, för att få slut på lidandetså fort som möjligt.
Sen är det lätt att säga att man gjort rätt.
Svårt att bevisa motsatsen.

Så därför är en sådan här tråd bra, så man kan se i vilka situationer folk avstått från att avliva, och att det sedan gått bra.
Till exempel om en kyckling blir av med ett öga, vet nu alla att man ska inte avliva..
Det är skitbra att veta.
Sen kan det vara att man nödslaktar av andra anledningar än skador.
Vintern närmar sig, det blir dyrt med 20 höns, spar dom bästa och nödslakta resten.
Läser gärna om fler tillfällen då folk avstått från slakt.
Som jag även förstår får djuret ofta för kort tid på sig att återhämta sig, då man slaktar för det ser ut som djuret lider.
Självklart lider djuret och har ont, men överlever djuret, och kan leva ett godtagbart liv har det inte lidit i onödan.
Vad som är godtagbart får man bedömma själv.
Vissa hundar som saknar bakben lever med hjul.

[Permission]

Men det är ju just lidandet som är orsaken till att man avlivar inte om djuret dör eller klarar sig i slutändan.

Bara för att ett djur eventuellt blir återställd av sig själv berättigar det inte att man avstår ett värdigt slut.

Hundarna med bakhjul är bara sjukt, så sjukt så det finns inte ord.

[slaveboy]

Det finns inget förbud på att låta djuret lida, bara det inte lider i onödan..
(tänk att man faktiskt har blivit bemyndigad det ansvaret)
Säg att du ändå ska slakta djuret om ett par veckor, och det skadar sig lindrigt, i sådana fall är det onödigt att låta det lida och leva dom veckorna..
Då är det brottsligt..
Är det avelsdjur är det en annan sak.
Så det beror inte bara på hur allvarlig skadan är..

Hund med bakhjul sjukt eller inte, beror på hur man ser på saken, och vad det är för hund..
Även om det är sjukt kan det vara bra, för då ser man att bakom den välpollerade fasaden är det inte lika vackert.
Som till exempel killen i Gävle som slog ihjäl sin mormor med hammare nyss..
Vad är det för orsaker som ligger bakom kan man fråga sig, något sjukt måste det vara i alla fall.
Sjuklighet kan ske bakom alla fasader, till och med en fasad av myndighet...
Det kan öppna upp ögonen på folk, och göra oss mer medvetna i längden, även om det är tungt att se på för tillfället..
Så ska man nog inte slakta en hund med bakhjul, för man tycker den lider och det är synd om den.

God natt

[Permission]

Njae nu har du tänkt baklänges, "onödigt lidande" och "Lidande i onödan" är inte samma sak.

[Trollmor]

Även när man bestämmer sig för att avliva, kan man få "facit" efteråt.  Till exempel genom obduktion, en riktig sådan hos SVA eller veterinär, eller en mindre omfattande hemma på gården.

  Hund med bakhjul, det beror på.  Om hunden är glad ändå, så är det väl åkej?  Eller påstår någon att en rullstolskille som inte kan sparka boll lever ett ovärdigt liv och ska hjälpas att begå självmord?    

[Permission]

Det man kan fråga sig när det handlar om framförallt sällskapsdjur är varför en del (om man tittar på tex djursjukhuset mm) är beredda att lägga ner så ofantligt mycket pengar och energi på stackars krakar, är det för djurens bästa eller är det för ens egen höga viljas skull?

jag vill iaf tro att många hellre sparar djuret för sin egen skull och inte för vad som är bäst för djuret.
Jag tycker att jämförelsen ni gör med djur i rullstol kontra människor i rullstol är olustig, det är en jämförelse som inte går att göra.

[Lena III]

Det man kan fråga sig när det handlar om framförallt sällskapsdjur är varför en del (om man tittar på tex djursjukhuset mm) är beredda att lägga ner så ofantligt mycket pengar och energi på stackars krakar, är det för djurens bästa eller är det för ens egen höga viljas skull?

jag vill iaf tro att många hellre sparar djuret för sin egen skull och inte för vad som är bäst för djuret.
Jag tycker att jämförelsen ni gör med djur i rullstol kontra människor i rullstol är olustig, det är en jämförelse som inte går att göra.

Självklart är det för sin egen skull man behåller ett sällskapsdjur där kostnaderna drar i väg. Jag tycker dock det är helt ok upp till var och en hur man spenderar sina egna pengar. Det som däremot är inte ok, är när djuret upplever massa smärt och begränsningar av sin möjlighet att leva ett "normalt" liv under lång tid. Man ska dock inte glömma att djur inte upplever världen på samma sätt som vi, jag har haft en hund med starkt nedsatt syn, vilket inte verkade påverka henne nämnvärt, hon umgicks med otvunget andra hundar sprang och lekte, hämtade bollar även om det tog henne lite tid att hitta dem. Hon visade aldrig någon aggressivitet när det hände oväntade saker heller. (Det enda jag egentligen märkte var att hon någon enstaka gång gick in i lyktstolpar - de var kanske svåra att få vittring på ibland). Jag tror att hon hade ett fullgott liv, kanske tillochmed mer fullgott än många andra sällskapshundar.