Halaj!
Det där med separering.
Jag har ett torrdass där det ligger en hink. Ibland kan man inte hålla sig för att göra nr. 1 när man gör nr. 2.
När jag tömmer hinken så stinker det något djävelusiskt!
Hinkinnehållet stinker illa nog som det är, men när man häller ut innehållet sprider sig en stank som med ord inte kan beskrivas!
Det är bara att släppa allt och springa!
Efter en timme har stanken lagt sig något och man kan gå dit och täcka träcket med något lämpligt. Jag använder gran- och tallbarr för det har jag gott om.
Till växterna.
Om du inte har urinseparering så tror jag att alla växter som gillar högt pH trivs där.
Nedanstående är saxat ur SLUs kompendium från usch till resurs:
Kväveformens inverkan på pH värdets i urin
Urea, en enkel organisk förening med den kemiska formeln CO(NH2)2, kan brytas ned till enklare molekyler där kvävet föreligger som ammonium (NH4).
CO(NH2)2 + 3H2O +2NH4 + + HCO3 - + OH-
När urinen utsöndras brukar dess pH-värde ligga runt 6. Jönsson m.fl. (2000) uppger en variation på mellan 4,8 och 7,5. Omvandlingen av urea till ammonium orsakar en kraftig pH-höjning, och en del av ammoniumjonerna omvandlas därmed till ammoniak (NH3). I ren, nästan steril urin går denna omvandling långsamt, i synnerhet vid låg temperatur. Ren urin kan förvaras halvårsvis i en tillsluten dunk utan att pH förändras nämnvärt (Jönsson, pers. medd.). Om urinen däremot kommer i kontakt med ureas eller med ureanedbrytande bakterier går nedbrytning mycket snabbt. Man kan räkna med att ureanedbrytande bakterier och ureas finns överallt där urin tidigare förvarats, om inte kärlen rengjorts mycket noga. I urinsorterande toalettsystem kan pH därför stiga till runt 9 redan i ledningssystemet innan urinen har kommit till lagringstanken (Jönsson m.fl., 1997).