Vid anaerob nedbrytning (biogasproduktion) får man bara ut 0,4 MJ värme från ett kilo socker. Därför gör ofta reaktorn värmeisolerad. Biogasproduktion i liten skala, torde vara ganska sällsynt.
Jag kollade upp det där för många år sedan. Det verkar som att det är någorlunda vanligt på landsbygden i delar av Asien. Man rötar toaavfall, gödsel, hushållssopor m.m. i nedgrävda rötkammare av tegel och leder gasen till enkla gasklockor gjorda av oljefat (ett upp-och-ned i ett annat, det undre med vatten i) och tar gasen vidare till gaskök och lampor.
Då när jag kollade upp det hittade jag fler spännande grejer och skisser på enkla rötkammare med IBC-tankar eller liknande och det finns kvar som en lust att fixa en sån. Man skulle ha två tankar kopplade efter varandra för att det skulle bli bra.
Även om det är ovanligt hos oss så förekommer det på andra platser. Med nedgrävda IBC-tankar omgivna av markisolering tänker jag mig att det skulle gå att få sån värme att sjukdomsalstrare bryts ned och den anaeroba processen hålls igång. Det vore jättehäftigt att kunna ha ett litet gaskök som drevs av husets och trädgårdens avfall!
