Att döma av mitt senaste inlägg i den här tråden är det nu elva år sedan jag brände något.
Bilden på tjejen jag nämnde blev aldrig klar och hon har nu växt upp till en ung dam på 16 år. För övrigt är det vårat gudbarn. Nu var det dags för hennes far att fylla år. Då dök den här tekniken upp i minnet igen.
Sågade till en lagom stor bit av en hyvlad planka, slipade och fräste till lite på den.
Jag använde ett ordbehandlingsprogram där tjänsten ”Fontwork-galleri” fanns. Ett kalkerpapper på brädan och tejpade fast motivet ovanpå.
Ritade längs konturerna med en kulspetspenna. På de ställen det ligger pappersbitar påtejpade blir kalkeringen lite svagare och man får komma ihåg att flytta ner kalkerpapperet när man ska till med den nedre delen.
Som tur var satt spetsen i glödpennan. De andra har jag tydligen förlagt på något bra ställe där de "inte kommer bort". Jag upplevde det som den här pennan var behagligare att rita med än som jag minns lödpennan var att använda. Bilderna ska symbolisera hans två största fritidsintressen. Att elda en brasa och vara ute på älven med sin båt.
Och så här blev slutresultatet. väl inoljad med parrafinolja.
När brädan överlämnades var den väl täckt med olika delikatesser, så han kunde inte se hela motivet förrän han ätit upp allt.
Han fick även även en promenadkäpp av bambu. Eftersom min fru har mycket bättre handstil än mig skrev hon en som vi tyckte ganska fyndig textrad längs käppen med blyertspenna. Sedan fick hon pröva på att bränna in texten. Det blev också bra.
Om det var käppens lack eller blyertsen som gjorde att det blev skräp på glödpennans spets vet jag inte. Troligen var det lacken. Hon var tvungen att torka av spetsen på en blöt disksvamp ganska ofta.