Har hört att myskisar kan vara rätt hårda mot andra ankor, här måste jag ha mina sorter åtskilda då både gässen och myskisarna nästan mobbade livet ur våra arma löpankor.
Hade också en löphona som ruvade, men tiden gick och inget hände, hon är den lättstressade sorten som formligen flög ut ur boet som en blixt om någon kom nära inhägnaden. Så jag kunde aldrig komma nära äggen utan att få totalt panikslagna ankor runt mig. Men så en dag så hörde jag ett ynkligt pipande, så jag släppte bestämt ut löpfamiljen och genomsökte inhägnaden, och bakom bolådan låg en ensam livrädd liten krake, hittade ruttna, och obeskrivligt stinkande rester av ett kläckt ägg i redet, fick för mig att ungen måste varit ett par dar gammal då den också var helt torr, och sprang runt obehindrat (gässlingarna tog upp till två dar på sig innan de gick stadigt)men mamman struntade i den, så den fick på prov bo med gåsungarna jag hade inne under lampa, det gick bra. Efter lite olika turer så flyttade alla ungar ut till gåsmor och gåsfar som tog väl hand om alla, även ankan, löpankorna ville inte veta av den lille, de totalt frös ut den, såg inte ens på den.
Så nu har mitt gåspar haft sex rara barn, varav en anka, som de vårdat ömt, tills idag, då fick jag en liten gräsandsunge av en granne som föder upp sådana, men den var inte poppis hos gåsfamiljen, så jag tog helt sonika både den och löpällingen till en egen bur så de kan växa upp som ankor tillsammans istället, får se hur det går.....Men den lille löpisen verkade inte nöjd till en början, den ville tillbaka till familjen, den verkar tro att den är en gås...
