Ryafåret är ett lantrasfår. Det räknas till det s k nordeuropeiska kortsvansfåret, vars kännetecken är en kort svans. Ryafåret har också kort, blankt hår i ansikte och på benen.
Hög fruktsamhet, lätta lamningar, goda modersegenskaper samt förmåga att röra sig och söka föda även i oländig terräng är rastypiskt. Ryafåret föder vanligen 2 lamm/år, som bör uppgå till en höstvikt av 40 kg eller en medelslaktvikt på 18 kg.
Ryafåret har rikligt med god, i regel vit ull. Ullen ska vara lång, stark och ha hög glans. Den ska vara fri från märg- och dödhår samt ha lagom mängd bottenull: 30-50 volymprocent hos lamm, 40-60 hos vuxna djur.
Färger: Rent vit utan andra färginslag
Rent svart utan andra färginslag
Grå i olika nyanser utan röda toppar.
Ryafåret anses som renrasigt om far, farfar, farfars far, farfars farfar samt mor, mormor, mormors mor, mormors mormor tillhört eller tillhör rasen ryafår.
Ryafåret ska vara ett härdigt, medelstort får med god köttansättning. Förbättring av bogparti, rygg och kors eftersträvas (bredare och köttigare för ett bättre slaktutbyte).
Vägledning för ett framgångsrikt avelsarbete får man genom fårkontroll utökad med vägning av lammens födelsevikt, samt vägning av ull hos lamm, tackor och baggar.
Ullprovtagning på livlamm och ungfår ska göras vid mönstringen (vägningen) för gemensam ullbedömning. Samtliga avelsbaggar bör årligen ullbedömas. Då får men ett 50 % gallringsresultat med avseende på ullen. En för alla livdjur likartad bedömning och poängsättning är nödvändig för att förbättra kvalitén.
RYAFÅRETS YTTRE KARAKTÄRSDRAG
Fyrkantig siluett
Relativt korta ben
Lång ryaull som bildar ”knäbyxor” kring benen
Kort ullfri svans (åtminstone yttre 2/3)
Ullfritt (”blankt”) ansikte inkl panna, hjässa och kind.
Korta, lågt och brett ansatta öron
I regel lätt böjd nosrygg
Ullfria ben
källa:Sv.Ryaklubb