slakten ger mig ångest

[Pip]

Idag har det då skett. Den första slakten för mig.

Jag har några rödkullor och de fick två kalvar i somras. Jag skaffade dem ju som dikor så tanken har hela tiden varit att de skall hamna i frysen. Och idag kom slaktare och jag visste att det skulle bli jobbigt trots att jag inte är med, men när jag hörde skotten blev jag helt knäckt. Nu sitter jag bara och gråter.

Jag vet inte om jag pallar att ha kvar kossorna om det skall vara såhär. Hur skall jag kunna se mina kor i ögonen igen efter att ha mördat deras barn??? Jag tycker att jag är en hemsk människa!!!

Hur känner ni andra inför slakt?

[Misse]

Jag pallade inte det i längden. Ej ens i början.
Alla sa: du vänjer dig snart men... Jag vande mig aldrig

[Gångtrött]

Det första man ska göra är nog att inte förmänskliga djurens känslor.. Har man svårt för det så får man nog ta och inte vara så "gullig" med djuren medans de lever, d.v.s. skippa namngivning, och "kliande bakom öronen".

Sedan får man ju tänka som så att om man nu vill äta kött så har ju "mina" djur haft ett betydligt bättre liv än merparten av de djur som är råvaror till köttet i butiken. Hellre ett kort och bra liv än ett kort liv med stressande djurtransporter och storskaliga slakterier.

[edithsdotter]

Det första man ska göra är nog att inte förmänskliga djurens känslor..
Sedan får man ju tänka som så att om man nu vill äta kött så har ju "mina" djur haft ett betydligt bättre liv än merparten av de djur som är råvaror till köttet i butiken. Hellre ett kort och bra liv än ett kort liv med stressande djurtransporter och storskaliga slakterier.

När vi hade utegrisar och barnen var små, det är nu längesedan, hade grisarna namn och var personligheter under sommarens utevistelse men så fort vi tog in dem, ca en månad innan slakt, blev de produktionsfaktorer och det underlättade sedan slaktandet.
Barnen visste mycket väl vad som skulle ske men fick aldrig vara i närheten när "det small" men när väl kropparna hängde där var de med och skar ner och styckade.
En naturlig process i livet på landet....

[Tommy Alm]

Har man djur så ingår det att lära sig handskas med begreppet "liv och död" - bägge sidor är lika naturliga och jag håller med Gångtrött att inte förmänskliga dem för mycket. Inför varje slakt så brukar jag gå och prata med dem som ska bort. Jag förbereder dem för vad som väntar. Jag tackar för den tid som varit och önskar dem en snar återkomst innan jag trycker på avtryckaren. Det blir som en ritual och det gör att dödandet och allt runt det blir en harmonisk tillställning märkligt nog.

[Pip]

Det första man ska göra är nog att inte förmänskliga djurens känslor.. Har man svårt för det så får man nog ta och inte vara så "gullig" med djuren medans de lever, d.v.s. skippa namngivning, och "kliande bakom öronen".

Jo, jag förmänskligar dem nog lite på sätt och vis, alltså, de går ju och letar efter sina kalvar nu, och jag tänker bara hur jag skulle känt om mina barn hade försvunnit....

Men jag har aldrig haft dem som keldjur, kalvarna har jag aldrig klappat och de var inte tama. Namn fick de heller aldrig. Jag tycker inte så synd om dem som blev skjutna, tänker mest på deras mammor.

[Gångtrött]

Ja det är nog "bara" en inställningsfråga.. Alltså jag tycker ju inte på något vis att slakten är rolig, men den är ett nödvändigt ont och jag "tänker" inte så mkt, det är bara att gå ut och göra ett jobb. Min grundtanke är alltid att djuren i.a.f. hade det så bra som djur kan ha det..

[mysfaktor]

Ja det är nog "bara" en inställningsfråga.. Alltså jag tycker ju inte på något vis att slakten är rolig, men den är ett nödvändigt ont och jag "tänker" inte så mkt, det är bara att gå ut och göra ett jobb. Min grundtanke är alltid att djuren i.a.f. hade det så bra som djur kan ha det..

men kommer du att kunna äta dem? eller komer du tänka på att det är x du äter?

[anette i bugared]

Jag kunde inte äta mina.
Kalvköttet gav vi åt rävhonan och hennes ungar, fårköttet gav vi åt korpar och rovfågel. Ett tag efter vår korta bana som köttproducenter var vi vegetarianer men numera äter jag kött från fågel igen, av hälsoskäl, dock inte från vår egna hönsgård.

[Suresh]

Idag har det då skett. Den första slakten för mig.

Jag har några rödkullor och de fick två kalvar i somras. Jag skaffade dem ju som dikor så tanken har hela tiden varit att de skall hamna i frysen. Och idag kom slaktare och jag visste att det skulle bli jobbigt trots att jag inte är med, men när jag hörde skotten blev jag helt knäckt. Nu sitter jag bara och gråter.

Jag vet inte om jag pallar att ha kvar kossorna om det skall vara såhär. Hur skall jag kunna se mina kor i ögonen igen efter att ha mördat deras barn??? Jag tycker att jag är en hemsk människa!!!

Hur känner ni andra inför slakt?

Som du. Sluta ät kött.

[Suresh]

Jag pallade inte det i längden. Ej ens i början.
Alla sa: du vänjer dig snart men... Jag vande mig aldrig

Härligt att höra.

Det skall visst finnas ett sätt att ta till sig slaktande utan att ta andlig skada, men det kräver ett särskilt synsätt och särskilda förberedelser. Du måste lära att betrakta dig själv som ett objekt, på samma sätt som objektet du slaktar.

[pålle]

 Känner bara att det är något som måste göras  även om det tar i mot som ja upp lever det så är det ju st skälva dödandet som är jobbigt den är det ju  ett dött djur sen  och oftast är det jobbigast första gången   men ja tycker det aldrig rickigt går över  men det tror ja man kan ta  i alla fall så har ja lärt mig att hantera det.

[regnpipan]

Ju mer jag lär mig om djurhantering runt om i världen destu mer övertygad blir jag i det korrekta att endast äta kött från den egna gården, kött där man själv stått för slaktandet (eller för den delen jakten).

De enda djuren som fått namn hos oss är katterna och flasklammet (en tacka som blir kvar). Sedan finns det en bagge med namn också, men Kurt Olsson fick sitt namn i samma ögonblick som han lånades ut till grannen som sätter namn på allt. När han kommer hem till gården så kommer jag att slakta honom med. Om det inte är för kallt.

[esten]

Så här står det i bondelif av Jan Öijvind Swan .
- Fruktsamma kvinnor borde inte närvara vid slakt , åtminstone inte innan djuret var dött , likaså inte heller barn . Se , barn tar alltid efter vad de ser gammalt folk göra , och en har kommit på dem med att leka slakt . En pojk i Od skulle för många år sen ha slaktat sin syster en söndag när folk kom från kyrkan .


Ett sätt att förbereda sig mentalt utan att tänka på själva dödandet är att sitta med olika kokböcker och planera vad som ska tillagas eller vad man tänkt sig göra med köttet . Korv , sylta , julskinka , lufttorka osv .
På det sättet är man mer inställd på vad som komma skall utan att se kulan som dödar .

[pålle]

 Tanken slog mig att det kanske är bra med lite ångers då tar vi det inte så lätt vindikt på dödandet som en del gör .

[galdur]

En liten tröst är korna hade ropat och letat efter sina kalvar även om dom fortfarande levde! Dom slutar med det efter några dagar!

[Lantelott]

Hej!

Jag förstår dig absolut.
Min man vill ha djur för uppfödning, men när dom kommer att bli hämtade så vet man ju att dom tillslut kommer bli köttdjur. Jag tycker det är hjätte svårt. Jag vet inte hur vi kommer att göra men hittills har vi köpt kött av bönder vi känner. Jag kan känna mig falsk när jag hälsar på dessa bönder och klappar djuren. Men man måste se det så att vi måste äta och dessa djur har det mycket bättre än dom som uppföds komersiellt.

/Lantelott!

[Jan B]

Ja, det är hemskt att ta död på djur, som man älskar och sköter med stor omsorg.
Men alla djur måste en gång dö på samma sätt som vi människor. När man skaffar djur, så måste även den tanken finnas med.
Innan man låter ett djur gå till slakt bör man vara tillsammans med djuret; förbereda sig själv tillsammans med djuret som ska slaktas. Djuret förstår faktiskt bättre än människan vad som ska ske. Djuret lever nära döden under hela sin livstid, men kan konsten att intensivt leva i nuet. Ett djur är inte rädd för döden, men känner en intensiv rädsla för smärta och kan skrämmas av händelser som vi människor många gånger har svårt att förstå.
Bra är det därför om man kan slakta sitt djur själv, eller om det kan ske i en hemmamiljö på egen gård.

[Nina W]

Korna letar sina førsvunna kalvar, men inte så længe. Efter en vecka så borde allt vara som vanligt igen. Dom har ingen aning om att du ligger bak førsvinnandet.

[Skiftestads]

Jag vet inte om jag pallar att ha kvar kossorna om det skall vara såhär. Hur skall jag kunna se mina kor i ögonen igen efter att ha mördat deras barn??? Jag tycker att jag är en hemsk människa!!!

Hur känner ni andra inför slakt?

Du er inte en hemsk människa!!! Dine kalvar har levd et bra liv, og de ble spart for stressande transport og slakteri! I Norge må kor overnatte på slakteriet fordi de er så stresset når de kommer inn. Kjøttet blir dårlig om de slaktes med en gang...
Dine kor har også fått gått med sine kalvar!? Vanliga mjölkkor får inte behålla sina kalvar, man tar dem bort like etter fødselen!
Nei, spis dine egne dyr med god samvittighet! Selv spiser jeg egne får og kaniner. Man får mer respekt for maten når man vet var den kommer från..!

(Beklager mitt dårlige forsøk på å skrive svensk..  )