Under 80-talet då luftvärme (tyvärr) var standard i många nybyggen gick det att någorlunda värma huset med 2,5 luftomsättningar om huset var välisolerat, men då kunde luften stundtals uppnå 50 grader. Oftast satt luftinsläppen vid tak och gjorde att temperaturen vid golv i många rum var 10-12 grader kallare än 1meter över golv. Har du tex ett rum på 25 kvm och 2,4 m i takhöjd behövs 150 kubikmeter luftomsättning/timme om du har tillgång till 50-gradig luft. Är huset 160 kvm stort blir det 1 000kbm/tim vilket naturligtvis inte är nån omöjlighet med en varmluftspanna och luftkanalen från pannan bör ha en diameter på 30 cm. (Samma värmemängd kan du skicka i 22 mm vattenrör om du har radiatorer) Själv har jag 1300 kbm luft som (åtminstone förr) cirkulerar i huset. (Numera används det enbart vid kylning på sommaren.)Förutom alla andra nackdelar så är lagringen av värme till den tid då du inte eldar ett krux och som sagts måste luften kunna cirkulera tillbaka till pannan igen för att värmas på nytt. Skulle du ta utomhusluft för att värmas från -20 till +50 grader skulle pannan behöva vara på 25 kw och aldrig slockna när det är kallt ute. Har själv gått igenom allt ifrån värmelagring i stenmagasin med laddning från både luftsolfångare och vedpanna till sol o fläktkonvektorvärme så fråga gärna. Håller med upponeranders om ett vattenburet system.
