Författare Ämne: Om befruktning, kläckbarhet och avelgruppens storlek mm. (läst 3239 gånger)

Azoo-Lina · « **skrivet:** 04 mar-11 kl 14:44 »

Lite intressant info ur Tyskboken "Wachtelhaltung" av Dr Dietmar Khöler

I och med att vaktlar hålls kommersiellt har det naturligtvis forskas massor på hur man bör göra för att tjäna bra med pengar på sina vaktlar. En del av den infon är intressant och lärorik även för oss hobbyägare som inte har vaktlar för att "bring home the bacon" utan mer för att det är kul.

Avelsgrupp hane:hona.Befruktnings%.Kläck% utav befruktade ägg.1:181,483,01:281,481,41:368,681,11:449,677,41:561,681,11:653,779,0

Det som är intressant med den här tabellen är att det är en tydlig brytpunkt med sämre befruktning om man har fler än 2 honor till varje hane. Om man för överskådligheten tar 100 ägg från varje avelsgrupp och räknar hur många kycklingar man får blir skillnaden rätt stor...

Avelsgrupp hane:hona.Befruktnings%.Kläck% utav befruktade ägg.Kycklingar ur 100 ägg.1:181,483,067,61:281,481,466,31:368,681,155,61:449,677,438,41:561,681,150,01:653,779,042,4

Om man istället vänder på det och frågar sig hur många ägg måste jag ha för att få 100 kycklingar ur de respektive avelsgrupperna blir siffrorna följande.

Avelsgrupp hane:hona.Antal ägg man behöver för att få 100 kycklingar1:11481:21511:31801:42601:52001:6235

Denna studie är gjord 1967. Avelsgruppen 1:4 sticker ut lite men jag behärskar inte tyskan tillräckligt bra för att förstå deras förklaring varför.

Siffrorna är ändå intressanta och trenden visar tydligt att om man vill producera avelsägg ska man inte ha för stora grupper.

Det finns en annan tabell som grundar sig på forskning gjord 1984. Där visar man tydligt att vaktelns storlek har betydelse för befruktningen. Samma trend gäller för både tuppar och hönor. Ju större/tyngre vaktel desto sämre befruktning. Däremot påverkas inte kläckbarheten av befruktade ägg nämnvärt av föräldradjurets storlek

Denna information kan vara bra att ha i åtanke framförallt om man vill ägna sig åt avel på Fläskvaktel (jag bara älskar ordet

) Då de djuren är stora och därför i grunden har en sämre befruktningsgrad är det extra viktigt att ha små grupper för att få bra resultat.

evel · « **Svar #1 skrivet:** 04 mar-11 kl 14:51 »

Är inte det ett tecken på en viss "monogami" hos vakteln?
De är väl egentligen inga utpräglade flockdjur som hönsen.

ieenilorac · « **Svar #2 skrivet:** 04 mar-11 kl 15:45 »

Intressant. Jag har två avelsgrupper, ska ha fler i framtiden. Och det är väsentligt bättre befruktning och kläckresultat i den ena gruppen, där jag har flera tuppar, än den andra, där jag har 7 hönor och en tupp.

Så om man ska hålla på med både ägg och köttproduktion, så ska man nog ha olika grupper, för att det ska vara ekonomiskt. En typ av grupp för ägg, där man har en eller tom ingen tupp till lämpligt antal hönor, och en för avel, där man har ca 2 hönor per tupp.

I min grupp har det gått bra att ha många tuppar och hönor, men precis som för vanliga höns blir det problem om gruppen är för stor. Det blir mer bråk och mer hackande då. Så man får nog prova ut en lagom gruppstorlek för de olika produktionsmålen, där djuren mår bra, men det samtidigt bli rimligt ekonomiskt.

Linkoso · « **Svar #3 skrivet:** 04 mar-11 kl 17:30 »

Hur kommer det sig att det är högre procent på 1.5 och 1.6 än 1.4?

Det är ju färre hönor på 1.4 så man tycker ju att de bör befrukta bättre då än med fler att hålla reda på?

Azoo-Lina · « **Svar #4 skrivet:** 04 mar-11 kl 19:18 »

Citat från: Linkoso skrivet 04 mar-11 kl 17:30

Hur kommer det sig att det är högre procent på 1.5 och 1.6 än 1.4? Det är ju färre hönor på 1.4 så man tycker ju att de bör befrukta bättre då än med fler att hålla reda på?

Det stog en förklaring som jag inte förstog (boken är på Tyska) och när jag skrev in det i google translate blev det ännu mer obegripligt

ieenilorac · « **Svar #5 skrivet:** 05 mar-11 kl 09:41 »

Kan du inte lägga in förklaringen på tyska, så kanske vi kan hjälpas åt att förstå den?

Azoo-Lina · « **Svar #6 skrivet:** 05 mar-11 kl 12:40 »

Citat från: ieenilorac skrivet 05 mar-11 kl 09:41

Kan du inte lägga in förklaringen på tyska, så kanske vi kan hjälpas åt att förstå den?

Nu har jag fått lite översättningshjälp och tydligen var det så att medelåldern på vaktlarna i 1:4 gruppen var högre än i de andra grupperna. Man har haft flera avelsgrupper i varje gruppstorlek som man har mätt på. De olika grupperna har haft olika åldrar och i 1:4 storleken så hade några av de unga grupperna gått ur försöket så snittåldern på den storleksgruppen var betydligt högre.

Av detta försök hade man också kommit fram till att befruktningen och kläckbarheten minskar kraftigt på djur äldre än 180dagar (ca 6 månader). För bästa resultat ska man alltså ha grupper om max 3 vaktelhönor/tupp och dom ska vara max 6 månader. På detta sätt förnyar man varje avelsgrupp 3gånger/år (värper från 2-6 månader). Genom att rotera djuren mellan de olika avelsgrupperna man har kan man på detta sät bibehålla en god genetisk spridning under lång tid utan att köpa in nya djur.

ieenilorac · « **Svar #7 skrivet:** 05 mar-11 kl 15:26 »

Men vaktlar äldre än 6 månader lägger ofta fortfarande många ägg, så då är min tanke att man håller avelsgrupper tills de är 6 månader, sedan slaktar man tupparna och sätter ihop hönorna i en grupp som enbart är för matäggproduktion. Om man har någorlunda snälla vaktlar borde det funka, om man flyttar dem samtidigt till en ny bur.