Så länge djuret verkar må bra, så producerar det väl det det ska i främsta rummet: Oxytocin!

(Hos ägaren!) Att det sen går att äta dem, är ett stort plus i marginalen.
Tycker jag. Under min tid som djurägare hade jag flera tveköningar, ett par getter som aldrig fick några killingar, och jag älskade nästan årligen liv i svaga killingar eller lamm. Jag är övertygad om att vi skulle må mycket sämre om vi bara hade ihjäl dem så fort de inte producerar mat åt oss.