I april 2012 flyttade Mysko hem till mig på gården utanför Sjöbo. I går skrevs sista kapitlet om "Ensam Myskanka i en park...".
I söndags när jag skulle ta in djuren på eftermiddagen ville inte Mysko, helt annorlunda mot sin vana så gick han bort från stallbyggnaderna när jag föste in hans nu vuxna son den helvite Albertus. Såg honom i ögonvrån gå vid hästarnas hage och när jag fått i Albertus och skulle fortsätta med mysko så hittade jag honom ingenstans. Gick ut senare på kvällen och tittade, ingen Mysko- som uppslukad av jorden. Måndag morgon fortfarande ingen blåvit ankherre i sikte.
När jag kom hem från min utbildning måndag eftermiddag hittar jag Mysko. Då låg han död i en stor hög med halm i en box i stallet som står med dörren öppen och där vi har några halmbalar ståendes.
Jag antar att han känt sig krasslig och gått och gömt sig då på söndagskvällen och sedan när han tillfälligt känt sig bättre nån gång under måndagen så har han gått in i stallet och lagt sig i halmen (ankorna gillar ju att sova på halmhögar). Och där har han somnat in i frid och ro. Det finns inte ett märke på hans kropp så att det är inget rovdjur som har skadat honom.
Så han fick i alla fall två och ett halvt år här på ett ställe med stor trädgård och lugn och ro och inga barn som kastade sten efter honom som i parken där i Svedala, tillsammans med fruar, barn, barnbarn.....
Han efterlämnar sonen Albertus och dottern Plaske samt Plaskes 8 ällingar som nu är lite över en månad gamla.
RIP Mysko jag ska begrava dig på en vacker plats här i trädgården.
