Igår mina vänner var måttet rågat.
Jag fick någon slags rovfågel hit på besök , tupparna han inte ens varna men jag hann.
Jag skrek och skrek och skrek och viftade med krattan (alltid med mig)
Den var stor som satan och ganska ljusgrå??
Hur som helst så fick jag in alla utom Doris.Jag såg henne i ögonvrån så jag vet att han inte tog henne.
Igår letade jag efter henne hela kvällen.
Pappa riggade upp några kannor så jag fick ett jäkla ljus när jag låg och ålade under altanen, i buskarna osv.
Men hon var borta.Sen de här me krypen.Det blev för mycket.
Imorse började jag igen så fort det ljusnat,hade gett upp hoppet men försökte endå.
När jag gick ner för ge dom frukost så såg jag henne.
Doris är en myket speciell höna hon är av samma ras som Steve och den sista jag har kvar från Alfreds gen.
Pappa och jag stod och lipade en stund.
Men den här gången av lycka..
