Jag älskar mina pyttor... det gör jag- var och en betyder väldigt mycket för mig... MEN....
I går fick jag (rättelse- min sambo) nacka Lovely, en av mina två dv.Brahma hönor då jag kommer ut på morgonen för fodring och utsläpp och ser till min förskräckelse att hennes huvud var sönderhackat.
Jag har skrivit i andra inlägg om att mina höns inte alltid är dom snällaste emot varandra- men detta var ju droppen!
Lovely har från dag ett, tillsammans med sin syster varit utmobbade- och detta ville tydligen inte ta slut.
Lovely fick inte äta för dom andra så jag utfodrade systrarna tillsammans i en annan del av hönsgården.
Men hon ville inte bli "tjockare" ändå... =(
Märkte att hon började bli dålig, testade med ALLT efter alla tips jag fick- men nej...
Dagen innan igår funderade jag på att ge upp om henne... men tyckte för mycket om henne och hennes syster Lady för att "göra något åt det"... men där hjälpte tydligen dom andra jäkla hön-(massa svordommar) mig på traven och kommer ut till en väldigt sönderhackad, blödande och ÄNDÅ pratglad Lovely i går morse...
Klappade henne och såg hur ILLA det var, vände och gick. (panikgrät)
Marcus avslutade hennes lidande.
Läste och läste om detta och hittade då en massa information om att Dv. Brahmor brukar vara för snälla för en så blandad grupp som jag har och brukar bli utmobbade och hacke-kycklingar... jo, minst sagt!!!
Nu har dom börjat ge sig på UNDERBARA Lady också... Den stackarn är helt utstött och jagas konstant av dom andra.
Först funderade jag på att sälja henne. Hon är så sanslöst vacker (guld blå-bandad) tam som ingen annan, social, pratglad, älskar att bli klappad och därför förtjänar hon så mycket mer än att bli ett offer för satmarorna som hennes syster blev.
Men NÄ, jag vill ha kvar henne. SKA ha kvar henne!
I morgon börjar projekt- "bygga ny hönsgård till Lady och passande vänner".
