LYXFÄLLAN!

[caorina]

Nej då till dig kommer jag inte , du har inga resurser som jag skulle vara betjänt av.
Men allvarligt...ja vad händer då. Jag får väl sälja av lite maskiner och kanske stycka av lite mark, samt leva på det jag laggt undan till pension och köpa ett nytt mindre ställe.
Jag är inte på något sätt ställd på backen om himmlen ramlar ner imorgon. Jag har tillräckligt med bostad avbetald för att kunna gå med vinst och skogen full med djur att äta och träd att sälja om det skulle skita sig. Jag kan köra skogsmaskiner och lastbil, har nuissance controll license, jag kan svetsa och hugga sten, jag har license som bondsman, och många goda vänner som driver allt från bondgårdar till stenbrott. Så jag behöver nog inte din hjälp som du förövrigt gjort så klart att du inte vill dela med dig av hursom helst .  Vad gör du själv om din sambo bestämmer sig för att lämna? 9000 lånade slantar på banken, ett hyrekontrakt på en liten lägenhet och 7500 i inkomst som går ut till saker du inte äger?
Ärligt talat, om både din och min värld rasar imorgon så är det nog snarare jag som får hjälpa dig än tvärt om.
Och till skillnad från dig så gör jag det gärna. Gäststugan står tom och färdig och mat finns det gott om (fast inga Lidl+s korvar och makaroner), men du får hugga veden själv.

/Fred

va bra att du har det bra ställt*gratulerar*
du har nog missuppfattat lite här...

jag har inget hyreskontrakt på nån lägenhet!
vaddå 7500som går till saker jag inte äger??? förklara dig..

jag bor hos min sambo som bor i en bostadsrätt, det är han som står för den. jag bor och lever med honom.

[caorina]

Nej då till dig kommer jag inte , du har inga resurser som jag skulle vara betjänt av.
Men allvarligt...ja vad händer då. Jag får väl sälja av lite maskiner och kanske stycka av lite mark, samt leva på det jag laggt undan till pension och köpa ett nytt mindre ställe.
Jag är inte på något sätt ställd på backen om himmlen ramlar ner imorgon. Jag har tillräckligt med bostad avbetald för att kunna gå med vinst och skogen full med djur att äta och träd att sälja om det skulle skita sig. Jag kan köra skogsmaskiner och lastbil, har nuissance controll license, jag kan svetsa och hugga sten, jag har license som bondsman, och många goda vänner som driver allt från bondgårdar till stenbrott. Så jag behöver nog inte din hjälp som du förövrigt gjort så klart att du inte vill dela med dig av hursom helst .  Vad gör du själv om din sambo bestämmer sig för att lämna? 9000 lånade slantar på banken, ett hyrekontrakt på en liten lägenhet och 7500 i inkomst som går ut till saker du inte äger?
Ärligt talat, om både din och min värld rasar imorgon så är det nog snarare jag som får hjälpa dig än tvärt om.
Och till skillnad från dig så gör jag det gärna. Gäststugan står tom och färdig och mat finns det gott om (fast inga Lidl+s korvar och makaroner), men du får hugga veden själv.

/Fred

jag kan åxå köra skogsmaskin ,hugga ner träd,köra truck(har truckkort)
köra traktor. ja skulle han lämna mig har han lovat att hjälpa mig hitta en billig bostad, han gör inte som alla andra svin som slänger ut en på gatan.

[caorina]

Då får man precis som Fred säger sälja av. Ska man spara ihop till en gård så får man ju hålla på tills fan kommer och hämtar en.

Hur tycker du i denna fråga? Jag lånade pengar när jag köpte bostadsrätt. Gjorde jag fel? Enligt mig solklart nej. Varför nej då? Inte för att lägnhetens värde dubbleras (som det ser ut nu efter 2år) och jag tjänar en skaplig slant på det... för hur prisutvecklingen ser ut på några årsikt tycker jag det är svårt att spekulera i. Visst spekulerade jag i prisutveckligen skulle vara positiv eller iallafall att det inte skulle hända något drastiskt. Det bra med affären var att jag kunde räkna hem den på annat sätt. Om jag bor i lägenheten i 5 år kan jag skänka bort den och ändå gå plus minus noll jämfört med att hyra en motsvarande hyresrätt. Och risken att jag skulle behöva skänka bort den ansåg jag mer eller mindre obefintlig. Alltså så drog jag slutsatsen att jag med största sannolikhet skulle tjäna en slant på att köpa jämfört med att hyra. Tycker du jag skulle hyrt istället? Och missat den troliga intjänande slanten på att köpa, fast med mindre risk....

du gör självklart som du vill, jag är ingen rådgivare...
och jag kan säga till dig såhär:
numera kan jag lägga undan pengar,  det kunde jag inte innan,och självklart lägger jag undan så mycket jag kan, för att unvdika att hamna i "utblottat" läge om gubben skulle kasta ut mig.Där vill jag INTE hamna igen, alltså tänker jag numera först och främst på mig själv, vilket jag inte gjorde innan. Jag  frågade senast förra veckan om jag kunde bidra på något mer sätt för att kompensera att jag bor "gratis" hos honom, men han menar på att det är tillräckligt med det jag gör,dvs,suger av honom då och då,städar tvättar, lagar mat,håller ordning på ekonomin(ja, jag hjälper honom med hans lån)bakar,är ekonomisk mm, så jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag utnyttjar honom, för det tycker han inte att jag gör...jag bidrar med så mycket jag kan, pengar är inte allt här i världen, tjänster och gentänster räknas oxå...

[Fred]

jag kan åxå köra skogsmaskin ,hugga ner träd,köra truck(har truckkort)
köra traktor. ja skulle han lämna mig har han lovat att hjälpa mig hitta en billig bostad, han gör inte som alla andra svin som slänger ut en på gatan.

Jättebra för dig att du har hittat en livskamrat som ställer upp på dig. Sånt är viktigt i livet.
Och du behöver inte resa ragg mot mig. Jag har inget otalt med dig.
Det jag reagerade på var bara att du jämför ditt boende med mitt och tycker då att du lever fördelaktigare för att du har mindre utgifter och vill med det som argument tycka att du lever mer självförsörjande?
Det är i allafall så jag tolkar dina inlägg.
Jag försöker få dig att inse att i mina ögon kan man inte vara speciellt självförsörjande om man är beroende av andra i den utsträckning du är och måste handla skitmat på lågprisbutiker för att få mat på bordet.
Men det kanske bara är en tolkningsfråga.
Jag sitter just nu utan el. Strömmen gick för 15 minuter sedan men mitt hus har fortfarande el så jag kan skriva detta till dig trotts att det är mörkt hos grannarna. Och det kan jag göra för att jag har investerat i reservaggregat som jag kan starta upp och fortfarande få ström till datorn, kylskåp, vattenpump och värmepanna.
Det är för mig självförsörjning, inte korv, morötter och mackarorner i en månad. Men vi prioriterar alla olika.
Självförsörjning är ingen tävling, det är ett levnadssätt där var och en avgör vad som behövs för att slippa vara beroende av andra.
Om du tycker att du är självförsörjande och trivs med ditt liv så finns det väl ingen anledning att kritisera det. Lika lite som jag tycker att du har anledning att kritisera mitt liv.
Vi har ju bägge gjort våra val, och med tanke på din historia som du redovisat här så har vi ganska lika bakgrund också.
Jag har också fått klara mig själv sen jag var 17 år. Skillnaden mellan oss är att vi valt olika vägar att gå och haft skilda prioriteringar.
Men skit samma, jag önskar dig lycka till med dina framtida planer och finns det något du kanske tror att jag kan ge råd om så var inte rädd för att fråga. Jag hjälper dig gärna om jag kan.

/Fred

[caorina]

Jättebra för dig att du har hittat en livskamrat som ställer upp på dig. Sånt är viktigt i livet.
Och du behöver inte resa ragg mot mig. Jag har inget otalt med dig.
Det jag reagerade på var bara att du jämför ditt boende med mitt och tycker då att du lever fördelaktigare för att du har mindre utgifter och vill med det som argument tycka att du lever mer självförsörjande?
Det är i allafall så jag tolkar dina inlägg.
Jag försöker få dig att inse att i mina ögon kan man inte vara speciellt självförsörjande om man är beroende av andra i den utsträckning du är och måste handla skitmat på lågprisbutiker för att få mat på bordet.
Men det kanske bara är en tolkningsfråga.
Jag sitter just nu utan el. Strömmen gick för 15 minuter sedan men mitt hus har fortfarande el så jag kan skriva detta till dig trotts att det är mörkt hos grannarna. Och det kan jag göra för att jag har investerat i reservaggregat som jag kan starta upp och fortfarande få ström till datorn, kylskåp, vattenpump och värmepanna.
Det är för mig självförsörjning, inte korv, morötter och mackarorner i en månad. Men vi prioriterar alla olika.
Självförsörjning är ingen tävling, det är ett levnadssätt där var och en avgör vad som behövs för att slippa vara beroende av andra.
Om du tycker att du är självförsörjande och trivs med ditt liv så finns det väl ingen anledning att kritisera det. Lika lite som jag tycker att du har anledning att kritisera mitt liv.
Vi har ju bägge gjort våra val, och med tanke på din historia som du redovisat här så har vi ganska lika bakgrund också.
Jag har också fått klara mig själv sen jag var 17 år. Skillnaden mellan oss är att vi valt olika vägar att gå och haft skilda prioriteringar.
Men skit samma, jag önskar dig lycka till med dina framtida planer och finns det något du kanske tror att jag kan ge råd om så var inte rädd för att fråga. Jag hjälper dig gärna om jag kan.

/Fred

hej fred!
som sagt, jag vill ALDRIG mer hamna i det "dödläge" jag hamnade i efter skilsmässan, så jag gör allt vad jag kan för att slippa hamna där igen. Min dröm är :
Hitta ett billigt ställe och precis som du säger,använda reservaggregat,kakelugnar,vedspis i köket mm
ett mysigt boende till hälften ungefär, hur dem hade det förr, jag behöver inte livets alla moderniteter...jag avundas dig ska du veta fred.
Men jag har aldrig haft ett "riktigt" jobb,på lång tid,det längsta jobb jag haft var 5 månader på en mjölkgård där jag mjölkade 70djur själv varje dag. Det andra jobbet jag har haft är 5 månader med spackling, slipning och lagning av fönsterdetaljer på företaget "ELITFÖNSTER" I VETLANDA.Alltså har jag aldrig fått"stämpla upp" lönen, utan efter 1period  av a-kassa(300dagar va?)så hamnade jag direkt i aktivitetsgarantin, som enligt AF skulle vara en "förmån"
jag tycker mer det handlar om en låst situation som jag ej kan ta mig ur.Men någonstans måste jag få mina pengar ifrån och jag är ju lite"handikappad" så jag får väl vara nöjd med aktivitetsgarantin.

[caorina]

Helårsbolig i Åsele Kommun

2.2 Ha Nr 00451

 

Byggår 1952

Boligyta 65 m²

Ladugård

Enskilt beläget

Tomt/grund 22.300 m²

Egen brunn

 

Begärt pris 295.000:- Sek


http://www.234.dk/00451.htm


typ detta kan jag tänka mig*mysigt*

[caorina]

eller detta:

Svenskt trähus i Skellefteå Kommun

Nyrenoverat Nr 00445

 

Byggår 1958

Boligyta 99 m²

Värme el, olja, ved kamin

Tomt/grund 897 m²

15 km till skidbacke med lift

Hörntomt med egen bäck som rinner genom tomten

Skoterleder, bad, fiske, jaktmöjligheter

Se bilderna bakom

OBS 125.000:- Sek Otroligt prisvärt

http://www.234.dk/00445.htm

[Fred]

hej fred!
som sagt, jag vill ALDRIG mer hamna i det "dödläge" jag hamnade i efter skilsmässan, så jag gör allt vad jag kan för att slippa hamna där igen. Min dröm är :
Hitta ett billigt ställe och precis som du säger,använda reservaggregat,kakelugnar,vedspis i köket mm
ett mysigt boende till hälften ungefär, hur dem hade det förr, jag behöver inte livets alla moderniteter...jag avundas dig ska du veta fred.
Men jag har aldrig haft ett "riktigt" jobb,på lång tid,det längsta jobb jag haft var 5 månader på en mjölkgård där jag mjölkade 70djur själv varje dag. Det andra jobbet jag har haft är 5 månader med spackling, slipning och lagning av fönsterdetaljer på företaget "ELITFÖNSTER" I VETLANDA.Alltså har jag aldrig fått"stämpla upp" lönen, utan efter 1period  av a-kassa(300dagar va?)så hamnade jag direkt i aktivitetsgarantin, som enligt AF skulle vara en "förmån"
jag tycker mer det handlar om en låst situation som jag ej kan ta mig ur.Men någonstans måste jag få mina pengar ifrån och jag är ju lite"handikappad" så jag får väl vara nöjd med aktivitetsgarantin.

Ja det är väl där våran historia skiljer oss åt.
Själv har jag haft lyckan att aldrig behöva gå utan arbete.
Jag började min yrkesbana med sommarjobb hos olika grönsaksodlare.
När jag var 16 fick jag jobb som "hoppilandkalle" på waxholmsbolagets skärgårdsbåtar. Efter 12 månaders sjötid kunde jag mönstra på hos Walleniusrederiet som lättmatros och sedan jobbade jag flera år på sjön inom olika rederier och steg upp till Båtsmanstjänst.
En flicka i land lockade mig att söka landjobb och jag slet med allt från grovdiskare till truckförare under några års tid tills jag fick anställning som väktare. Mitt sista vaktjobb i Sverige var som stf VaktChef på försvarets materielverk.
Jag tröttnade på det livet och jobbade mig fram runt om i världen. Ibland som livvakt i sydamerika och asien, ibland som takläggare nordafrika eller på kycklingfarmer i Israel.
Jag hamnade såsmåningom i Nordamerika och jobbade med allt möjligt bl.a skogsmaskinförare nere i Nort Carolina, Tvättutbärare i NYC, pälsjakt uppstate NY och stensågning/kapning på stenbrott i Pennsylvania.
Så småningom lyckades jag få ett lån till en liten gård i Westwrn NY.

Jag antar att du är lite yngre en mig och jag skulle tro att jag inte hade mer pengar att skapa en framtid för än vad du har när jag var i din ålder.
Jag tror att det kommer att lösa sig bra för dig. Du verkar ha den rätta gnistan att skapa din framtid.

mvh/Fred

[Ulric Eriksson]

man kan ju undra varför hon gick med på att vara med i tv och blotta sitt liv??

Med all sannolikhet samma drivkraft som förmår folk att låsa in sig i ett hus och supa och pippa med främlingar inför TV-kameror.

Man kan också undra hur man bär sig åt för att förbruka kläder för 10000 i månaden, även om man inte tvättar dem utan bara använder varje plagg en gång.

Jag tycker, caorina, att du gör helt rätt som inte gör av med pengar som du inte har. "Den som häftar i skuld är icke fri" är ett av de bästa uttryck som myntats av en svensk statsminister.

[caorina]

Ja det är väl där våran historia skiljer oss åt.
Själv har jag haft lyckan att aldrig behöva gå utan arbete.
Jag började min yrkesbana med sommarjobb hos olika grönsaksodlare.
När jag var 16 fick jag jobb som "hoppilandkalle" på waxholmsbolagets skärgårdsbåtar. Efter 12 månaders sjötid kunde jag mönstra på hos Walleniusrederiet som lättmatros och sedan jobbade jag flera år på sjön inom olika rederier och steg upp till Båtsmanstjänst.
En flicka i land lockade mig att söka landjobb och jag slet med allt från grovdiskare till truckförare under några års tid tills jag fick anställning som väktare. Mitt sista vaktjobb i Sverige var som stf VaktChef på försvarets materielverk.
Jag tröttnade på det livet och jobbade mig fram runt om i världen. Ibland som livvakt i sydamerika och asien, ibland som takläggare nordafrika eller på kycklingfarmer i Israel.
Jag hamnade såsmåningom i Nordamerika och jobbade med allt möjligt bl.a skogsmaskinförare nere i Nort Carolina, Tvättutbärare i NYC, pälsjakt uppstate NY och stensågning/kapning på stenbrott i Pennsylvania.
Så småningom lyckades jag få ett lån till en liten gård i Westwrn NY.

Jag antar att du är lite yngre en mig och jag skulle tro att jag inte hade mer pengar att skapa en framtid för än vad du har när jag var i din ålder.
Jag tror att det kommer att lösa sig bra för dig. Du verkar ha den rätta gnistan att skapa din framtid.

mvh/Fred

tack för dem vänliga orden, dem värmer.
jag är 29 år. och just nu är jag faktiskt rätt nöjd med livet som det blev.
efter all skit i vetlanda, träffade jag denne kille på internet,och flyttade hit på vinst och förlust,många kan tycka att jag tog mig vatten över huvudet ,och det tyckte jag åxå ett tag,mitt i allt packande, men samtidigt "skönt" på nått sätt, nu skulle det bli en "nystart" på livet och det blev det. Jag fick första månaden här i Göteborg en stor utbetalning på 22.000kr från FK som vetlanda glömt att gett mig, jag hade alltså gått på för låg aktivitetsgaranti där ett tag, och det såg FK här och jag fick den 22.000kr retroaktivt . jag blev emellertid orolig, för jag fattade först inte om det va en "felutbetalning" eller nåt, så jag ringde för säkerhets skull och frågade på Fk om utbetalningen va rätt. jodå, det va rätt. jag va ju rädd att få ett återbetalningskrav från dem, om utbetalningen hade visat sig vara felaktig.
vart dem pengarna försvann? ja, jag hade ju haft det knapert en tid, så jag passade på att köpa kläder mm.
jag har alltså fördubblat min inkomst på att flytta till Göteborg kan man säga, jag har nästan dubbelt så mycket ut nu än vad jag hade i vetlanda, men hade inte vetlanda FK gjort fel så...
förresten, vetlanda kommun är bra på att INTE ge bidrag,har jag förstått nu i efterhand. jag blev ju nekad socialbidrag oxå.

[Alva]

Det var ett fint svar du gav Nettan/Caorina Fred.
Själv har jag ibland svårt att vara diplomatisk.
Jag retar mig på självgodhet när den i samma andetag rackar ned på andra.
Att vara stolt för att man lyckats ta sig igenom svårigheter i livet är inte fel på något vis. Det är när man vill applicera sina metoder på andra med den där "jag har haft ett helvete så jag vet vad jag talar om" attityden.Och nu tänker jag på grund av det skita i solidaritet och bara tänka på mig själv... som jag surnar till.
I mina ögon innebär det att man har en bra bit kvar innan man kan råda andra hur de skall göra. Eller rättare sagt, ifrågasätta hur andra gör.
Caorina , jag var hemlös mellan 16 o 18 då jag kunde få mitt första kontrakt, jag hade ingen som kunde gå i god för mig så jag fick klara mig bäst jag kunde tills dess. Och det gjorde jag.
Så att leva på i princip ingenting är jag riktigt bra på. Liksom att ta vara på mig själv. Att flytta ihop med en kille för att få tak över huvudet var inte ett val. Vare sig då eller nu.
Den sortens tjänster o gentjänster ligger inte för mig, då sover jag hellre ute faktiskt.
Nå, man väljer efter förmåga och omständigheter.
Och jag tycker att man skall vara lite försiktig med att dissa andras val utifrån sin egen livsmall.

[caorina]

Med all sannolikhet samma drivkraft som förmår folk att låsa in sig i ett hus och supa och pippa med främlingar inför TV-kameror.

Man kan också undra hur man bär sig åt för att förbruka kläder för 10000 i månaden, även om man inte tvättar dem utan bara använder varje plagg en gång.

Jag tycker, caorina, att du gör helt rätt som inte gör av med pengar som du inte har. "Den som häftar i skuld är icke fri" är ett av de bästa uttryck som myntats av en svensk statsminister.

nä, jag tänker inte göra av med pengar som jag inte har.
min sambo uttrycker det såhär: då är du ju inte med i "systemet"
nä, det kanske jag inte vill heller..

[caorina]

Det var ett fint svar du gav Nettan/Caorina Fred.
Själv har jag ibland svårt att vara diplomatisk.
Jag retar mig på självgodhet när den i samma andetag rackar ned på andra.
Att vara stolt för att man lyckats ta sig igenom svårigheter i livet är inte fel på något vis. Det är när man vill applicera sina metoder på andra med den där "jag har haft ett helvete så jag vet vad jag talar om" attityden.Och nu tänker jag på grund av det skita i solidaritet och bara tänka på mig själv... som jag surnar till.
I mina ögon innebär det att man har en bra bit kvar innan man kan råda andra hur de skall göra. Eller rättare sagt, ifrågasätta hur andra gör.
Caorina , jag var hemlös mellan 16 o 18 då jag kunde få mitt första kontrakt, jag hade ingen som kunde gå i god för mig så jag fick klara mig bäst jag kunde tills dess. Och det gjorde jag.
Så att leva på i princip ingenting är jag riktigt bra på. Liksom att ta vara på mig själv. Att flytta ihop med en kille för att få tak över huvudet var inte ett val. Vare sig då eller nu.
Den sortens tjänster o gentjänster ligger inte för mig, då sover jag hellre ute faktiskt.
Nå, man väljer efter förmåga och omständigheter.
Och jag tycker att man skall vara lite försiktig med att dissa andras val utifrån sin egen livsmall.

hallå, du får nog hänga med i tråden lite bättre faktiskt, jag bodde i lägenhet innan jag flyttade till min nuvarande sambo.och sanningen att säga så har jag fått väldigt mycket credit från folk om att jag har kunnat leva på så lite,en vanlig kommentar jag har fått höra är den här: herregud, det skulle jag  aldrig klara.
och sådana komentarer gör ju att jag växer en liten millimeter, jag är stark, jag klarar det många andra inte hade klarat.
och jag har hjälp iallfall 13st andra människor med2normal2 ekonomi, att fatta beslut som att inte köpa 200dvd skivor i månaden till exempel.

[caorina]

Det var ett fint svar du gav Nettan/Caorina Fred.
Själv har jag ibland svårt att vara diplomatisk.
Jag retar mig på självgodhet när den i samma andetag rackar ned på andra.
Att vara stolt för att man lyckats ta sig igenom svårigheter i livet är inte fel på något vis. Det är när man vill applicera sina metoder på andra med den där "jag har haft ett helvete så jag vet vad jag talar om" attityden.Och nu tänker jag på grund av det skita i solidaritet och bara tänka på mig själv... som jag surnar till.
I mina ögon innebär det att man har en bra bit kvar innan man kan råda andra hur de skall göra. Eller rättare sagt, ifrågasätta hur andra gör.
Caorina , jag var hemlös mellan 16 o 18 då jag kunde få mitt första kontrakt, jag hade ingen som kunde gå i god för mig så jag fick klara mig bäst jag kunde tills dess. Och det gjorde jag.
Så att leva på i princip ingenting är jag riktigt bra på. Liksom att ta vara på mig själv. Att flytta ihop med en kille för att få tak över huvudet var inte ett val. Vare sig då eller nu.
Den sortens tjänster o gentjänster ligger inte för mig, då sover jag hellre ute faktiskt.
Nå, man väljer efter förmåga och omständigheter.
Och jag tycker att man skall vara lite försiktig med att dissa andras val utifrån sin egen livsmall.

jag har aldrig dissat någon annas val, jag berättar bara om mitt liv ,inget annat! alla gör väl som dem vill...

[caorina]

Är liksom inte att du till viss del lever på honom som är "irriterande"



vad är det som är irriterande då??

[Pika]

Caorina: Svårt att dela lika när en tjänar 7500 och en annan 20 000?
När jag tjänade 4000 och min man 20 000 delade vi på öret lika. Det gör vi fortfarande flera år senare, nu när jag tjänar mer än honom. För man vet aldrig när livet tar nya vägar.

Och Fred: skriv en bok för jag får inte nog av dina inlägg!

[filurfigur]

Folk ställer upp på alla möjliga saker i tv-program nu för tiden, och är det så konstigt då... när det finns en efterfrågan??!!

Det sjukaste tycker jag nog ändå är att det finns en efterfrågan på att se knasigheter och sliskigheter i tv. Hade inte folk suttit och glott på det så hade ju tv-producenterna fått börja tänka om. Men programmen säljer ju uppenbarligen!

Hur som helst, när man läser några av inläggen i den här tråden så får man en smak i munnen av bitterhet. Det känns lite sorgligt eftersom kroppen blir sjuk om man går omkring och är bitter över det som blev ens liv. Man måste kunna förlåta, bearbeta och gå vidare här i livet. Se det som berikande erfarenheter istället för enbart elände.

Det kanske inte alltid är så att man fått det liv man önskade; men jag kan faktiskt till stor del välja både hur jag vill leva och hur jag vill se på det liv som blev mitt. Och det är lite upp till mig själv att må bra i själen.

[caorina]

Caorina: Svårt att dela lika när en tjänar 7500 och en annan 20 000?
När jag tjänade 4000 och min man 20 000 delade vi på öret lika. Det gör vi fortfarande flera år senare, nu när jag tjänar mer än honom. För man vet aldrig när livet tar nya vägar.

Och Fred: skriv en bok för jag får inte nog av dina inlägg!

du det går ej att dela lika i vårat fall...sorry!

[caorina]

Folk ställer upp på alla möjliga saker i tv-program nu för tiden, och är det så konstigt då... när det finns en efterfrågan??!!

Det sjukaste tycker jag nog ändå är att det finns en efterfrågan på att se knasigheter och sliskigheter i tv. Hade inte folk suttit och glott på det så hade ju tv-producenterna fått börja tänka om. Men programmen säljer ju uppenbarligen!

Hur som helst, när man läser några av inläggen i den här tråden så får man en smak i munnen av bitterhet. Det känns lite sorgligt eftersom kroppen blir sjuk om man går omkring och är bitter över det som blev ens liv. Man måste kunna förlåta, bearbeta och gå vidare här i livet. Se det som berikande erfarenheter istället för enbart elände.

Det kanske inte alltid är så att man fått det liv man önskade; men jag kan faktiskt till stor del välja både hur jag vill leva och hur jag vill se på det liv som blev mitt. Och det är lite upp till mig själv att må bra i själen.

jag ser det som att jag lär mig någonting, och i detta fallet med lyxfällan, lärde jag mig att det är dumt att handla över sina tillångar,det är dumt att ta snabblån, man måste planera.

[caorina]

Caorina: Svårt att dela lika när en tjänar 7500 och en annan 20 000?
När jag tjänade 4000 och min man 20 000 delade vi på öret lika. Det gör vi fortfarande flera år senare, nu när jag tjänar mer än honom. För man vet aldrig när livet tar nya vägar.

Och Fred: skriv en bok för jag får inte nog av dina inlägg!

varför ska jag betala på HANS lägenhet?
HANS bil?HANS lån? nädu jag har egna utgifter!