Bikurs, låter det intressant.

[Eyvind]

Hej Eyvind,

Tack så mycket för ditt initiativ - jag är mycket intresserat i en bi-kurs. När börjar vi?

Många hälsningar

Hej!
— Den börjar ta form...

[Eyvind]

När det gäller litteratur kan jag varmt rekommendera boken "Bin till nytta och nöje" av Carl Otto Mattsson och Johann Lang. Den läste jag själv tre gånger från början till slut innan jag började med biodling. Där har man en rejäl grund (teoretisk i alla fall). När det sedan kommer till det praktiska är det alltid bra att rådfråga någon erfaren biodlare när man inte riktigt vet hur man ska göra i olika situatiner. Att gå en kurs - som det diskuteras här - är givetvis också bra. Fullärd blir man aldrig och det är ju en del av tjusningen med bin och biodling.

Hej!
— Det går att läsa sig till hur bin enklast handhas genom att läsa böcker, det är riktigt. Läser man samma bok flera gånger efter varandra och därefter åter läser flera gånger med några dagars mellanrum. Efter ett tag kan man boken utantill. Då har man lärt in den bokens författares kunskaper i konsten att odla bin. Flera böcker finns om biodling och med olika författare och med nya kunskaper som följd. Men grunden i hur man handskas med bin är den samma. Många gånger används böckerna som rena uppslagsverken efter några gångers genomläsning.

[Eyvind]

Hej Eyvind,

Mitt eget önske är att kunna odla drottningar, har funderat på det några gånger, men aldrig kommit igång.

Hade hjälp av en äldre biodlare i början - och det var ju altså det mest värdefulla av allt.

Jag tror absolut, att det är viktigt att kunna titta i bikuporna några gånger under kursen/besöka en odlare och titta på hans bin, vara med där om man alltså inte själv har bin. Men just nu är det ju kallt och bina är inte aktiva, därför finns det ju en massa lärdom man kanske skulle kunna börja med ?...

De som har bin kan ju såklart komma lite längre lite snabbare (lättare förstår vad som menas), men det har ju egentligen ingen betydelse och man kan ju absolut lära sig mängder utan att ha bin - och sen spara div. lärdom på sin dator tills att man en dag behöver veta någonting om precis dét ämne.

Jag själv älskar bin - tycker att de är fantastiska, arbetsamma och jag är så fascinerat av hur samhället fungerar och älskar att se när de flyger till och från bikupan. Behöver dock lära mig mera, även om jag har några av de bästa böcker hemma. Men böcker är inte allt - det är mycket bättre att lära sig av en mästare.

Jag ser mycket fram emot kursen.

Hej!
— För att börja odla drottningar behövs det en del kunskaper om biavel. Eftersom de inte har genetiskt rakt nedfallande led som andra djur. Men för att dela ett bisamhälle till två enheter, ett med den gamla drottningen och det andra samhället matar upp en ny drottning i den enheten som saknar en drottning. Det är drottningodling det också, men av den enklare varianten.

— Har man den fina möjligheten att få hjälp och ledning av en erfaren, duktig och etablerad biodlare. Då har man alla tänkbara förutsättningarna att lyckas till att bli en duktig biodlare. Men ens eget lynne kan också spela in.

— Det går att lära in biodlingen teoretiskt. Sedan införskaffa ett eller två bisamhällen och på dem testa sina teoretiska kunskaper. Att det just bör vara två bisamhällen är att har man bara ett och man gör någon felaktighet med den ena då har man i alla fall ett samhälle kvar. Hade man då bara köpt ett så har man inget kvar.

— Biodlingens härliga ädla konst lär man sig snabbast genom att läsa en eller flera böcker i ämnet. Sedan skaffa bin och på dem överföra sina teoretiska kunskaper. Då lär man sig och får egen erfarenhet som är så mycket mer värdefulla än att titta lite på avstånd på en annan biodlares bin. Dem har man ju inget ansvar för och då kan man bete sig lite hur som.

— Ett bisamhälle är ett kvinnosamhälle. De flesta av bisamhällets invånare är av könet honor. Av könet hannar är det betydligt mindre antal av under en kort tid under sommaren. På hösten motas, slängs hannarna ut för att dö utanför bikupan.

[mille]

Hej,

Jag är gärna med! Jag har haft bin för länge sedan, men tänkte nu börja igen. Jag skall gå en kurs i vår (börjar om ett par veckor) i vår lokala förening och hoppas kunna skaffa ett par samhällen i vår/sommar.

Kul initiativ!

[Potatisblomma]

Hej!
— Det är bara att fortsätta att läsa i den boken. Så småningom kommer frågorna. Då är de möjliga att ställa dem här och med gemensamma diskussioner diskutera fram en bra lösningar på frågorna.

Så bra! Det är tydligen den boken som används på bikurserna här. Är det någon större skillnad jämfört med böckerna "Min första sommar som biodlare och Min andra sommar som biodlare"? Med andra ord, rekomenderar du att man även köper dessa?

Förövrigt är det mest den praktiska biten jag känner att jag vill lära mig. Blir väl till att leta reda på någon biodlare häromkring för att få hänga med ut bland kuporna...  

[Eyvind]

Så bra! Det är tydligen den boken som används på bikurserna här. Är det någon större skillnad jämfört med böckerna "Min första sommar som biodlare och Min andra sommar som biodlare"? Med andra ord, rekomenderar du att man även köper dessa?

Förövrigt är det mest den praktiska biten jag känner att jag vill lära mig. Blir väl till att leta reda på någon biodlare häromkring för att få hänga med ut bland kuporna...  

Hej!
— Det spelar ingen roll vilken bok som läses i ämnet biodling. En del kan vara självständiga och ha dem som grund, uppslagsverk till ett grundläggande vid biodlingen. Men också en bra litteratur att använda vid studier i studiecirklar med ämnet biodlingens ädla konst.

— Att lära sig odla bin är inte konstigare än något annat ämne. Ta t. ex att lära in ett främmande språk. Det varvas då vid inlärningen med språkets grammatik / regler och glosor / ord. Det går att lära in många av språkets ord, men språket kan inte användas förrän även språkets grammatik har lärts in.

— Sak samma är det med biodlingen. Vad som är av vikt är att grunderna lärs in, skaffar bin, lär hur de handhas då lärs biodlingen grundligt. Sedan går det att lära in andra färdigheter allt efter som man är mogen att ta in dessa kunskaper.

— Ingen kunde cykla  på en tvåhjulig cykel innan cykeln kom i ägo och en trägen inlärning tog vid. Det går vingligt i början, men övning ger färdighet och så småningom är det som att konsten att cykla var medfött. Sak samma är det att lära sig den ädla konsten att odla bin, men ändå olika.

[anette i bugared]

Nästa fundering efter att ha varit ute och grunnat över framtida placering av kuporna är
-vilket underlag är att föredra?

Är det
-välklippt gräs,
-sand eller grus,
-ett trädäck
-eller rent av en liten cementplatta?

Har det någon betydelse för bina,
eller är det enbart en fråga om hur lättskött det är för biodlaren och hur man enklast håller möss o.dyl. borta?

I böckerna jag läst är det oftast gräs, det ser onekligen trevligast ut, men finns det kanske ett annat bättre alternativ?

[Eyvind]

Nästa fundering efter att ha varit ute och grunnat över framtida placering av kuporna är
-vilket underlag är att föredra?

Är det
-välklippt gräs,
-sand eller grus,
-ett trädäck
-eller rent av en liten cementplatta?

Har det någon betydelse för bina,
eller är det enbart en fråga om hur lättskött det är för biodlaren och hur man enklast håller möss o.dyl. borta?

I böckerna jag läst är det oftast gräs, det ser onekligen trevligast ut, men finns det kanske ett annat bättre alternativ?

Hej!
— Hur marken under bikuporna ska vara beskaffad är mer för biodlarens trevnad. Är det högt gräs framför kuporna då hindrar det bina vid deras flygning ut och in till kupan. Hindrar även ventilationen till och från kupan. Med lägre skörd av honung, insamling av vatten och pollen till följd. Myror kan ha grässtrån som gångväg för att komma in till binas honung. Myror älskar söta saker! Är det mycket med myror då kan bisamhället duka under genom den stora skaran av myror.

— Är det högt gräs bakom kuporna, ja då trivs Fästingar där i gräset. Då kan biodlaren själv få Fästingrelaterade sjukdomar. Är det på en plats där det är gräsbevuxen mark då behöver gräsets höjd hållas på en låg nivå.

— Sand och grus på marken framför, under och bakom bikuporna är mycket bra. Men myror trivs också att bygga sina bon där. Då är det mer ett tvång med en spärr för myror som anbringas under ställningens eller kupans ben.

— Ett däck av trä är ej lämpligt. Det blir halt som såpa då det blir blött, vått efter regn.

— En platta av cement under hela kupan blir för dyrt och tungt att flytta med vid en flytt av bigården. Men en liten platta av cement under varje ben till kupan är bra. På plattan läggs en lagom stor mutter som är galvad, men den ska vara mindre än vad kupans ben är i diameter. Platta av cement, galvad mutter och sedan kupans ben på muttern. Då går det ingen fukt, väta i kupans ben som kan framkalla röta i dem om de är av trä.

— Som myrspärr då kan man låta tillverka en liten behållare av något slag att ställa på plattan av cement, sedan behövs det flera galvade muttrar på varandra. Kan man vända på kupans underställningar och vända dess bens undersida  uppåt då är det mycket bättre att skruva i galvad franskskruv ( träskruv med sexkantigt huvud ) i benen om de är av trä. Men då får man mäta att alla skruvar blir iskruvade lika långt. De lyfter upp kupans ben en bit från behållarens botten. Då kupans alla ben har blivit försedda på detta sätt hälls det vatten med lite diskmedel i behållarna under hela den tid som myrorna är aktiva. Diskmedel i vattnet, tar bort ytspänningarna i vattnet med följd att myrorna sjunker. Är det en grusplan som bikuporna står på då kan gruset räfsas lite då och då. Vid sådan behandling av gruset då förstörs myrornas bon, till slut flyttar de till en plats där de får vara i fred.    

[anette i bugared]

Hej,

Jag är gärna med! Jag har haft bin för länge sedan, men tänkte nu börja igen. Jag skall gå en kurs i vår (börjar om ett par veckor) i vår lokala förening och hoppas kunna skaffa ett par samhällen i vår/sommar.

Kul initiativ!

Skall du möjligen gå kurs i Kinna? Isåfall är vi troligen anmälda till samma kurs.

[mille]

Hej!

Jag tror att teoritillfällena var i Kinna, eller möjligtvis Skene... Sedan är det praktik i Hajom, vid lokalavdelningens bigård.

[Eyvind]

Nästa fundering efter att ha varit ute och grunnat över framtida placering av kuporna är
-vilket underlag är att föredra?

Är det
-välklippt gräs,
-sand eller grus,
-ett trädäck
-eller rent av en liten cementplatta?

Har det någon betydelse för bina,
eller är det enbart en fråga om hur lättskött det är för biodlaren och hur man enklast håller möss o.dyl. borta?

I böckerna jag läst är det oftast gräs, det ser onekligen trevligast ut, men finns det kanske ett annat bättre alternativ?

Hej!
Så som råttspärr då får biflustrets öppning minskas på höjden till max 6 mm eller ha ett spärrgaller under lådan med bisamhället. För att hålla fåglar borta från biflustret då är ett kycklingnät framför till en bra hjälp. För att bisamhället inte skall kvävas på grund av mycket med snö. Då är en träskiva, bredare än flustret och som lutar en bra bit uppifrån på kupans framsida.

[Eyvind]

Hej!
En beskrivning om hur fortsättningen blev med biodlingen. Hur det började går att läsa här i tråden. Instruktioner om hur det skulle gås till väga för att kunna ta till vara på skorstensbina i skorstenen ficks av en äldre biodlare. Gjorde så som han instruerade och det gick vägen. Då bisamhället hade plockats ned från skorstenen och placerats i ett tillfälligt bihus då tog funderingarna vid. Det köptes litteratur om biodlingens grunder men också flera andra böcker om biodling bland annat boken om kupsnickerier. Det var mycket läsning på en gång. Eftersom man då var en veckopendlare då blev det fyra kvällar efter dagens arbete att vika för läsning om biodlingens tillvågagångssätt. Vilken typ av bikupa det skulle bli i fortsättningen. Det blev den enklaste, en enkel modell, uppstapling.  Spontat virke köptes in och en del reglar m. m, efter ett tag var den första kupan klar och målad med mörkgrön färg. Ospikade bilådor LN, biramar, präglat vax, tråd, spik  m. m. köptes in och färdigställes för att ge till bina då de behövde dem. Skyddsutrustning för att hålla bina på avstånd och inte få så många stick hade köpts in då svärmen var i skorstenen.

Senare i mitten av juli fick skorstensbina inta en nytillverkad bikupa med tak. Den gamla ställdes något åt sidan och den nya ställeds där den provisoriska hade stått. Sedan flyttades samhället över till den nya kupan och täcktes med brädlappar och lite packning på lådorna.

En tvåramars honungsslunga, begagnad köptes in. Skörden av honung i början av september blev inte stor men något ca. 25 kg. som svärmen samlade in efter att de varit i skorstenen. En del blev till egen förbrukning men även till vänner och bekanta.

Bisamhället, skorstensbisamhället invintrades, de fick 15 kg. strösocker (tre kg. socker i två liter varmt vatten och fem gånger i en lådmatare) att överleva av över vintern fram till våren nästkommande år.

Tänkte, är turen med då klarar sig bisamhället till våren året därpå. Läste i litteraturen som hade köpts in och gjorde efter de beskrivningarna där, det var allt. Nog fick man bistick men det hör ju till biodlingens ädla konst är inte den förste och knappast den siste som blir stucken.

Jo, skorstensbisamhället överlevde vintern och kom bra igång på våren då Vide och andra vårblommor blommade.

Väntar med spänning på dina frågor!

 

[anette i bugared]

När man planerar att flytta ett helt samhälle, hur går man då tillväga?
Finns det några "måsten" och "absolut inte´n"?

När man köper höns så kan man ju tex stänga in dom i hönshuset några dagar tills de vant sig, men hur är det med bin?

Vi vill gärna skaffa bin+allt som hör till redan nu till våren och då är det väl ett etablerat, övervintrat samhälle som vi skaffar, antar jag, så hur gör vi för att inte göra fel?

[Eyvind]

När man planerar att flytta ett helt samhälle, hur går man då tillväga?
Finns det några "måsten" och "absolut inte´n"?

När man köper höns så kan man ju tex stänga in dom i hönshuset några dagar tills de vant sig, men hur är det med bin?

Vi vill gärna skaffa bin+allt som hör till redan nu till våren och då är det väl ett etablerat, övervintrat samhälle som vi skaffar, antar jag, så hur gör vi för att inte göra fel?

Hej!
Att flytta ett helt bisamhälle. Typen av bikupa är viktigt att känna till. Om det är en traditionell bikupa av äldre modell då är den tung och otymplig. Men är det en modern modell av det senaste då är det enkelt och lättarbetat. Avståndet som samhället skall flyttas spelar också in. Vid flyttning av bisamhällen då måste bina ha fri tillgång till syre. Då bin blir störda i sin boning av t. ex. en transport på en släpkärra efter en bil blir det hög utveckling av värme som bina åstadkommer. Har de då inte fri tillgång till syre då blir samhället överhettat och dör.
Ett sätt är att sätta en smal list av porös skumplast som anpassas till hela flustrets öppning. På samhällets ovansida tas all packning bort, täcklappar byts ut med ett myggnät som fästes på lämpligt sätt. Är det en enkel låda som samhället är i då ersätts täcklapparna med ett stycke fiberduk (sådan som användes inom trädgårdsodling) stort som lådan. Ovanpå detta lägges ett spärrgaller som passar till lådan, sedan fästes  detta genom att spika till hälften ned en spik i mitten av varje sida av galleret. Och under transporten måste det strilas  en dimma av vatten över fiberduken, nätet då och då. Men det beror på hur lång sträcka bisamhället skall flyttas. Genom att ge vatten då kyls bisamhället ned för att motverka att det blir överhettat.

Stänga inne bin. Nog är det möjligt. Men som sagt, se ovan om tillförseln av syre och vatten.

Skaffa allt i vår. För att kunna flytta bin från en kyrkförsamling till en annan krävs det att de besiktigas av en bitillsynsman från det länets Länsstyrelse, en koll på bina om de är eller inte är smittade av Amerikansk yngelröta. Är de det  då skall samhället eldas upp. För att med säkerhet kunna kolla bina då får bitillsynsmannen vänta till efter den ca. 10 maj och då är det möjligen den mängd yngel som krävs för att säkert fastställa om det finns eller icke finns Amerikansk yngelröta i bisamhället.  

[anette i bugared]

Tack för svaret, då skall vi göra så, eftersom vi skall flytta dem ganska långt. Det där med avkylningen med vatten hade jag aldrig tänkt på.

Är det nåt mer vi skall tänka på när vi kommit hem? Extra stödfodring,tex? Där de står nu är våren längre kommen än här hos oss.

[Eyvind]

Tack för svaret, då skall vi göra så, eftersom vi skall flytta dem ganska långt. Det där med avkylningen med vatten hade jag aldrig tänkt på.

Är det nåt mer vi skall tänka på när vi kommit hem? Extra stödfodring,tex? Där de står nu är våren längre kommen än här hos oss.

Hej!
Om bin skall flyttas långt då är det näst intill ett måste att ha en nätbotten under bisamhället och med en frigång under botten med ett par reglar under då blir det genomdrag av syre till bina och genom transportlådan.

Gör en ram med två reglar under och så att reglarna kommer en bit in under bisamhället, lägg ett spärrgaller i ramen med ett bitätt nät / myggnät över och ytterligare ett spärrgaller och diagonalt från hörn till hörn på, genom nätet, i de båda hörnen spikas en tre tums spik ned till hälften i vardera regeln men så att de kommer innanför lådans hörn då blir det reglar+ ram + spärrgaller +  nät + spärrgaller + spik + lådan med bisamhället + nät + spärrgaller som fästes med fyra två tums spikar till hälften nedspikade + spänner ett spännband runt allt. Spikarna diagonalt i bottnen gör att lådan inte kan glida av bottnen.

Fiberduken skall inte vara tät, utan den ska kunna släppa igenom både syre och vatten och galleret närmast bisamhället lägges så att det blir bigång under ramarna. Och med jämna mellanrum får vattendimma tillföras över bisamhället under transporten. Fiberduk används inom trädgårdsnäringen för att hålla kvar fukten i marken vid nysådd, plantering. Den släpper igenom väta ovanifrån med inte avdunstande väta underifrån, från t. ex. marken.

Är det lång väg som bisamhällen ska flyttas då behöver det ses till att det finns en hel del med mat i bisamhället. Under transporten blir bina oroliga och äter mer som har till följd att de alstrar värme som kyls ned med vattendimma som biodlaren tillför under transporten. Transporten får inte stanna förrän vid den nya uppställningsplatsen.

Vid framkomsten, låt det hela stå ett tag, låt bina lugna sig lite, ge lite vattendimma. Placera ut traditionella bibottnar på lämplig bänk, ar. Då bina har stillat sig, när de har slutat att brusa då spänns spännbanden upp och tas bort. Nu tar man och lyfter lådan med bisamhället upp från transportbottnen och ställer det på en ny botten med bigång under ramarna och med ett fluster där bina kan komma ut i det fria och flyga in sig på den nya uppställningsplatsen. På ovansidan kan man lägga lite packning och ett bihustak.

Med att avlägsna nätet och galleret på ovansidan kan vänta någon, några dagar tills bina har flugit in sig och tagit märke på den nya platsen. När nätet och galleret på ovansidan tas bort kan en koll av bisamhällets förråd av mat göras. Saknas det mat då får de matas på lämpligt sätt.

Man kan inte flytta bin förrän det är lämpligt väder för flygande bin på den nya uppställningsplatsen. Lämplig tid att flytta bin är på natten, då är det svalast och alla bin är hemma i kupan på kvällen innan transporten börjar.

Då det skickades bisamhällen till trakten av Abisko då sågs det till att det var tre ramar fulla med mat plus yngel och bin. Bina transporterades i en speciallåda med bitätt nät av metall i lådans fasta botten och i det lösa locket, näten hade ca. en storlek av 25 cm gånger 25 cm i fyrkant. Under ramarna var det en frigång på ca. 10 cm. För att täcka vattenbehovet under transporten var det fästad en låda av plast i lådans botten i plastlådan var det en mjuk svamp av plast. Innan bin med ramar hängdes in i lådan fylldes lådan med svampen full med vatten då blev svampen helt genomdränkt och gav fukt till bina under hela transporten som Expressgods med ett nattåg till Abisko. Det var reglar både under och över lådan för att säkerställa att bina hade fri tillgång till syre om det ställdes annat gods över lådan. Transportlådan måste ha exakta mått invändigt, inga glapp får förekomma och ramarna skall hänga stadigt. För att säkerställa detta går det att lägga ett par lister, något tjockare än bigången och  i 90 ° vinkel över ramarna. Eftersom listerna är något tjockare än frigången mellan locket ramarna då kläms de fast och hålls stadigt fast då locket sedan har lagts på och skruvats fast med 8 träskruv, 2 på varje sida.

Att det skickades bin till trakten av Abisko var i forskningssyfte, om det var möjligt att odla bin norr om Polcirkeln över Trädgränsen och få dem att överleva där. Det hade tillverkats bibostäder och bigrejor men det saknades bin. Men genom bekantas bekanta då skickades det upp ett bisamhälle att testa med. När inte bisamhällena överlevde vintrarna då skickades det nya bisamhällen flera försomrar ett antal år. Då det inte gick att övervintra bina avslutades försöken och inga fler bisamhällen skickades. Försöksåren var senare halvan av 1970 talet.

 

[anette i bugared]

Nu har vi hämtat bina. Ca 30 mils resa enkel väg. Vi gjorde inga speciella förberedelser, mer än att flustret tejpades igen. Ett stopp på vägen var vi tvugna att göra, magen knorrade efter lite mat.
Väl hemma (vi hämtade bina på kvällen) så ställde vi upp kuporna och tog bort tejpen. Ur en av kuporna kröp det fram massor av bin, men i de andra tre var det lugnt.
Så det var med stor lättnad vi kunde lyfta på locken morgonen efter och konstatera att det var full aktivitet i alla fyra samhällena.

Nu har de fått tillskottsfoder, sockerlösning, i foderballongerna och vi väntar på att vädret skall bli bättre o att våren skall komma på riktigt.

Min fråga är, hur snart bör spärrgaller och skattningslåda lyftas på? Nu är det som ett "dubbelt" yngelrum, dvs två lådor ovanpå varandra, med ramar men utan spärrgaller emellan. Skall båda dessa vara kvar? Antar att det är lättast att lägga spärret och den nya skattlådan ovanpå dessa båda.

Anette

[Eyvind]

Nu har vi hämtat bina. Ca 30 mils resa enkel väg. Vi gjorde inga speciella förberedelser, mer än att flustret tejpades igen. Ett stopp på vägen var vi tvugna att göra, magen knorrade efter lite mat.
Väl hemma (vi hämtade bina på kvällen) så ställde vi upp kuporna och tog bort tejpen. Ur en av kuporna kröp det fram massor av bin, men i de andra tre var det lugnt.
Så det var med stor lättnad vi kunde lyfta på locken morgonen efter och konstatera att det var full aktivitet i alla fyra samhällena.

Nu har de fått tillskottsfoder, sockerlösning, i foderballongerna och vi väntar på att vädret skall bli bättre o att våren skall komma på riktigt.

Min fråga är, hur snart bör spärrgaller och skattningslåda lyftas på? Nu är det som ett "dubbelt" yngelrum, dvs två lådor ovanpå varandra, med ramar men utan spärrgaller emellan. Skall båda dessa vara kvar? Antar att det är lättast att lägga spärret och den nya skattlådan ovanpå dessa båda.

Anette

Hej!

..."Skall båda dessa vara kvar?"...

— Låt de två lådorna vara tillsammans.

..."Min fråga är, hur snart bör spärrgaller och skattningslåda lyftas på?"...

— I maj månad är det brukligt med en utjämning av bisamhällena. De starka får lämna ifrån sig ramar med yngel och om möjligt då yngel som nästan är färdiga att krypa ut ur sin cell. Det bästa är att även ta med de bin som sitter på ramen, men då måste man veta var drottningen befinner sig, hon får inte komma med. För att vara säker på var hon är då letas hon upp och den ramen hon befinner sig på hängs in i en tom låda som ställs åt sidan på en botten och med ett lock över. Sedan är det bara att ta en till två tomma ramar från de svaga samhällena, skaka av bina och när de är tomma på bin då skiftar de plats med en eller två ramar med yngel och med bin som sitter på från det starka samhället och ramarna placeras tillsamman med de övriga ramarna med det svaga samhällets yngel. När de svaga har blivit förstärkta på detta sätt då flyttas ramen med drottningen tillbaka till sin plats i det samhälle hon kom ifrån.
 
— Ett annat sätt är att det svaga samhället får byta plats med det starka. Vid en sådan här omflyttning får det svaga samhället grannens alla dragbin och det starka som bytt plats med det svaga får dess fåtal av dragbin som hämtar t. ex vatten till ambina. Efter ett tag är de båda lika starka.

— Det är ingen brådska med att öka ut med fler lådor ännu på ett tag. Spärrgaller läggs på lådan, lådorna med yngel först då samhället är moget för det. I ditt fall är det två lådor som drottningen har att värpa ägg i.

— Den s. k. drönarramen bör komma in i bisamhället ganska snart på våren och i anslutning till ynglet. För att tidigt bekämpa Varroan i samhället. Men samhället behöver även då vara moget för att ramen skall kunna byggas ut med vildbygge, drönarbygge. Bekämpningen av Varroan sker genom att skära ut en sektion vax var 7:de eller var 10:de dag.

— Om det är två lådor på varje och varje låda innehåller tio ramar då bör det vara yngel i ca 14 - 16 ramar plus drönarramen innan spärrgalleret läggs ovanpå dessa två lådor och en utökning med en låda med mellanväggar i ramarna upp över galleret.

— Har vädret varit bra i maj och bisamhället har haft en bra övervintring då är det möjligt att spärrgalleret och ytterligare en låda blir aktuell senare delen av maj början av juni. Sätts den nya lådan till för tidigt då kan bina bli avkylda och utvecklingen av yngel går tillbaka.

 

[Eyvind]

Hej!
Bidöd i USA och biodlarna där funderar som bäst på vad orsaken är!

http://abfnet.org/news/honey-bee-die-off-alarms-beekeepers-crop-growers-researchers/

[Eyvind]

Hej!
Har i dag gjort en liten koll hur merparten av bisamhällena har det med maten. + 15 °. De flesta har bra med foder. Några väldigt mycket medan andra några få har  dåligt och för att de med säkerhet skall klara sig ett tag har de fått en burk med honung utan lock i matarhålet, stödfoder.

Kollade även de samhällen som är mycket svaga. Placerade om ramarna och gav en baklucka bakom femte ramen. Något av samhällena har inget yngel men en drottning, inget pollen fanns i ramarna då kan det inte bli något yngel förrän det har kommit in färskt pollen från tidiga vårblommor. Om någon vecka eller två får de som nu är svaga byta plats med några som är rysligt starka. Då stärker flygbina från de starka upp de svaga eftersom flygbina hittar tillbaka till platsen där de tidigare flög in och här är nu de svaga.