Trots alla förmaningar att man inte ska hjälpa kycklingarna ut ur skalet så gjorde jag det.
På midsommaraftons kväll började en kyckling att kläckas (dag 21) efter 5 timmars kämpande med hårt skal och som det såg ut genom kläckaren väldigt tjock hinna. Jag tog beslut att ta ur den ur kläckaren hjälpte till att knäcka skalet (sten hårt) och rev sönder hinnan så den lilla kom ut. Pigg som en mört la jag tillbaka den i kläckaren så den fick torka. Kl 03.00 (då var kycklingen ca 1,5-2 timmar gammal) då adopterade jag ut den till en fostermor (surhöna som låg på ägg). Då hade en andra kyckling pipit i skalet ett bra tag och fått en spricka på det, men då var jag så trött att jag gick och la mej några timmar. 08.00 var jag uppe igen och den i ägget hade inte fått upp mera skal , rörelserna fanns där men inte tillräckligt intensivt för att få hål på skalet. Bära eller brista, kniven kom fram och den lilla fick hjälp på samma sätt, knäckte skalet, rev hål i den tjocka hinnan och sen la jag tillbaka den i kläckaren. Efter 2 timmar fick den också gå ut till sin ”syster” och adoptivmamma.
Jag hade 7 ägg i kläckaren, 4 var döda sedan ungefär en vecka tillbaka 2 pigga och en som också fick hjälp klarade sig inte (såg helt ok ut, gulsäcken indragen, inget blod någonstans men den orkade inte vara med trots livräddningsförsök)
Ingen hade klarat sig utan mitt ingripande, vill inte säga att man ska göra så kanske men den här gången gick det vägen. Jag vägrade helt enkelt att stå bredvid och titta på när de skulle dö inne i skalet.
Det är araucana och jag har läst att man ska ev ha högre luftfuktighet för att de har hårt skal och tjock hinna. Jag har troligen haft alldeles för låg luftfuktighet.
Men lycka när de är pigga och busiga två dygn gamla, de har fått namnen Alice och Lillan
