I gamla instruktionsböcker varnas för att glykol är korroderande. Kanske därför olämpligt med ren glykol? Bilkylarvätska brukar gå att få tag på från skroten.
Man använder ju i princip ren glykol som "brine-vätska" i jord- och bergvärmeanläggningar. Men den används ju vid låg temperatur vilket gör att all korrosion går långsammare, och större delen av den anläggningen består av plastslang. De enda metalldelar den kommer i kontakt med är en plattvärmeväxlare, förmodligen av rostfritt, och en cirkulationspump.
Jag misstänker att det är likadant med glykol som med metanol och diverse andra alkoholer, nämligen att den inte är särskilt korrosiv i kemiskt ren form, men dels är det dyrt att framställa den i så perfekt rent skick och den "tekniska" kvaliteten innehåller alltid diverse organiska syror, salter mm, och dels kan det hända oväntade saker ur korrosionssynpunkt när man blandar den med vatten av kemiskt okänd beskaffenhet.
När det gäller kylarvätska från skroten får man nog, förutom alla möjliga andra föroreningar, också räkna med att den består av en okänd blandning av etylen- och propylenglykol. Skrotarna lär nog inte analysera vilken slags kylvätska som finns i en viss bil innan man tömmer den till det stora fatet. Statistiskt sett kan man väl vänta sig att minst hälften av den begagnade kylarvätskan är vatten, och av resten så är kanske 80 % etylenglykol, 10 % propylenglykol och de sista 10 % lite av varje (nerbrutna tillsatser, färgämnen, motorolja, sand, korrosionsprodukter mm).