OM det över huvud taget blir något av denna idé är projektet fullt jämförbart med många andra hobbyprojekt. Spela biljard, bygga modelljärnväg, odla vackra blommor, skjuta luftgevär och fylla trädgården av konstiga betongskulpturer. -Den enda nyttan är att utövaren har roligt och kanske lär sig något denna är intresserad av. Livskvalitet tror jag det kallas.
Jag har i säkert 30 år varit sugen på att experimentera med robotar och andra mer eller mindre autonoma farkoster. "Mycke snack å lite verkstad" har det blivit och idéerna har varit många. Minimalism är coolt, annorlunda lösningar likaså. Ett mer minimalistiskt sätt än detta att ta sig fram på är nog svårt att uppfinna. I princip är det till det yttre bara ett hjul vars bredd är 2-4 gånger större än diametern.
Det finns naturligtvis en massa tekniska utmaningar, inte bara kring svänghjulet, dess koppling och motorn, utan också hur både höljet och innehållet klarar de brutala smällar som uppstår, hur batteriet kan laddas med solceller utan att dessa krossas eller täcks av smuts, hur man navigerar, hur man kommunicerar med roboten m.m.
Idéns mål är att sätta ut roboten i skogen bakom huset och låta den sköta sig själv ganska mycket. Lite som att utforska en främmande planet snarare än att köra omkring med ett radiostyrt fordon i realtid. Någon gång per dygn laddar man ner stillbilder, kompasskurser, solriktning, temperatur, batteristatus m.m. Av detta försöker man gissa var prylen befinner sig och lägger så upp en plan för den fortsatta färden och hoppas på det bästa till nästa gång man får kontakt. Är vädret dåligt får man kanske vänta några dagar på att batteriet ska återhämta sig för några nya skutt.
Detta skulle kunna vara ett kul forskningsprojekt!
