Angående om kon sörjer sin kalv. Jo det gör de.
Vår supersnälla, intelligenta ko Rosa, som ungarna red på när hon var kviga, fick inte behålla kalven likt de andra mjökkorna, vi hade 4-5 i taget. Varje gång hon skulle gå ut, gick hon och tittade till sin lilla kalv och varje gång hon gick in tittade hon till den. Och jag grät nästan var gång vi skickat kalven till försäljning och hon inte hittade den. Detta gällde bara henne av alla korna vi hade. Vi hade någon som mer eller mindre stångade ihjäl sin kalv också, kalvade för tidigt ute.
Jo Rosa fick gå kvar när vi gick i mjölkpension och jag tog in henne och den andra kon då och då och mjölkade henne, lagom till husbehov, fungerade super. Hennes kalv gick alltid kvar i hagen, något jag inte la märke till, eftersom på sommarhalvåret när det var bra bete så var korna bara inne en liten stund. Så kom hösten...
Det tog bortemot en veckas smygande innan vi lyckades smälla igen dörren om kalven. Den slank bara in och åt, och sen ut igen. Ja, mamma Rosa hade sagt till den att bli ute med sig. Inte för att den var vild eller så, men hon hade antagligen i gott minne att de andra kalvarna försvunnit.
Så fick Rosa tjurkalvar ett år, och hon som mjölkat så mycket alltid klarade inte det när mjölken kom. Vi hade veterinären där 2 ggr och 2 ggr gick hon upp. Hon fick kalvarna på betet med fullt med knott, så veterinären sa att vi skulle lägga en pressenning över henne och spraya fullt med insektsspray. Sen fick jag sitta i skopan med tjurkalvarna med mamma Rosa knallande efter. Men, men hon föll ihop igen och fläkte sig antagligen, för sen kom hon aldrig upp, utan vi fick skicka henne tyvärr. Vi vände och vände och försökte, men när hon vände på huvudet och inte ville äta längre, så gav vi upp.