Kanske man skulle kunna lösa energiproblem (bland annat) på detta sätt?

[frevelm]

Frågan om hur man bygger ett eldistributionsnät för lägsta möjliga förluster och bästa driftekonomi är egentligen färdigforskad redan för 70–80 år sedan, det gäller bara att tillämpa de riktlinjer som redan finns och väga förlusterna mot andra faktorer på ett klokt sätt.
En sak där det alltid finns mer att göra, är att hålla ner tomgångsförluster hos transformatorer. Och en annan sak är att sträva efter jämnast möjliga belastning över dygnet och året, undvika tillfälliga topplaster.

En annan sak att ta hänsyn till är nog det man kan vilja ha av krisberedskap. Det kan ju bli en utsatthet för många om det blir strömavbrott. Än värre kan det väl potentiellt bli om nån slags terrorister och/eller främmande makt i något slags framtida krig bestämmer sej för att ge sej på energiförsörjningen. Detta är i och extra farligt om denna dessutom är kärnkraft (med sin strålning och allt), men kan väl vara nog så obehaglig ändå.

Men det skulle väl kunna vara en reservlösning att varje lokalbefolkning (eller möjligen varje hus) har ett någorlunda eget system för att få till sin energiförsörjning. Detta är kanhända svårt i praktiken, men man om samhället uppmuntrar (och kanske också subventionerar) så kanske åtminstone såväl gårdar som bostadsrättslägenheter, bland annat, mer eller mindre gärna göra det själva –  förhoppningsvis!

För om det när det krisar bara blir sämre, så det skapar probleminsikt, men inte för elakt dåligt för att det ska gå bra med att sträva efter något bättre, då kan man rimligen lättare ha bättre utsikter för bättre krishantering än det vore annars. I bättre tider kan kanske nödlösningsenergin minska behoven hos var och en.

Fast då har vi väl förstås energibolag eller så, som motsätter sej detta, och kanske myglar sej till att det inte blir av. För att slippa sån snikenhet behöver man antagligen arbeta på att alla inser faran med att en terrorist eller liknande faktiskt kan ge sej på ett distributionsnät eller en källa för ett energi. Detta gäller framför allt, men inte bara, om källan är kärnkraft.

Det att påpeka att det finns känslighet, det är ganska tabu, i vårt samhälle. För men är nog rädd att väcka en björn som sover. Men detta resulterar tydligen i dålig probleminsikt, t.o.m. bland eliten som bestämmer!

[torbjorn]

Att främmande makt ger sig på elförsörjningen genom t ex cyberangrepp har redan hänt, bl a i Ukraina för några år sedan.

Vad som behövs för att förbättra den svenska eldistributionens tålighet mot sånt, är egentligen inte att förse varje hushåll med ett eget litet kraftverk, utan det är åtgärder på ett helt annat plan, som dock givetvis kostar pengar som i slutänden elkunderna eller skattebetalarna skulle få stå för.

Några exempel:
-Nätbolagen borde hålla sig med egna kommunikationslinjer för fjärrkontroll av obemannade stationer, övervakning mm, och se till att alla sådana system är helt frikopplade från Internet.
-Se till att varje nätägare har egen driftpersonal med lokalkännedom, som står i beredskap att bemanna normalt folktomma kontrollrum mm då det behövs. Det duger inte att lita till bemanningsbolag och outsourcade serviceföretag när läget är skarpt! Helst bör personalen bo i omedelbar närhet av de stationer som ska bemannas, så att inte driften hindras av t ex oframkomliga vägar.
-Se till att så många som möjligt av de kraftstationer (främst vattenkraft) som finns, har möjlighet till s k ö-drift, dvs att sköta spännings- och frekvensreglering själv och kunna stå som ensam leverantör av energi till en "lokal" ö i ett för tillfället uppsplittrat elnät. Dessa stationer måste också ha förmågan att kunna starta mot "dött nät", dvs de får inte vara beroende av kraft utifrån för att kunna komma igång efter t ex ett nödstopp. Även om tekniken finns på plats, så måste personalen också ha fått tillfälle att öva på ö-drift i förväg, även om det kan innebära en del olägenheter hos elkunder i närheten (korta avbrott, ostabil spänning och frekvens mm).

Jag tror egentligen inte på att placera ut nödkraftverk hos vartenda hushåll. För att hålla en egen elproduktionsanläggning igång på ett säkert och ekonomiskt sätt krävs det mer tekniska insikter och kunskaper, omdöme mm än man vågar förutsätta att "vem som helst" har.

[frevelm]

Att främmande makt ger sig på elförsörjningen genom t ex cyberangrepp har redan hänt, bl a i Ukraina för några år sedan.

Vad som behövs för att förbättra den svenska eldistributionens tålighet mot sånt, är egentligen inte att förse varje hushåll med ett eget litet kraftverk, utan det är åtgärder på ett helt annat plan, som dock givetvis kostar pengar som i slutänden elkunderna eller skattebetalarna skulle få stå för.

Jag har inte haft det till att det ska vara varje hushåll!

Några exempel:
-Nätbolagen borde hålla sig med egna kommunikationslinjer för fjärrkontroll av obemannade stationer, övervakning mm, och se till att alla sådana system är helt frikopplade från Internet.

Ja, det har du rätt i! Dom bör i så fall vara helt frikopplade från internet, förstås.

-Se till att varje nätägare har egen driftpersonal med lokalkännedom, som står i beredskap att bemanna normalt folktomma kontrollrum mm då det behövs. Det duger inte att lita till bemanningsbolag och outsourcade serviceföretag när läget är skarpt! Helst bör personalen bo i omedelbar närhet av de stationer som ska bemannas, så att inte driften hindras av t ex oframkomliga vägar.

Just det där med lokalkännedomen gör att det kan vara bättre, eller åtminstone bra som komplement med lokala reservnät.

-Se till att så många som möjligt av de kraftstationer (främst vattenkraft) som finns, har möjlighet till s k ö-drift, dvs att sköta spännings- och frekvensreglering själv och kunna stå som ensam leverantör av energi till en "lokal" ö i ett för tillfället uppsplittrat elnät. Dessa stationer måste också ha förmågan att kunna starta mot "dött nät", dvs de får inte vara beroende av kraft utifrån för att kunna komma igång efter t ex ett nödstopp. Även om tekniken finns på plats, så måste personalen också ha fått tillfälle att öva på ö-drift i förväg, även om det kan innebära en del olägenheter hos elkunder i närheten (korta avbrott, ostabil spänning och frekvens mm).

Vet du vad som behövs t.ex. för att start mot dött nät ska gå (bra) att göra? Är det enkla förändringar? Är dom billiga nog för samhället?

Åtminstone i annat fall är det väl säkert värt det att satsa på lokala nätverk, som kan vara enklare, och därigenom rimligen lättare att göra flexibla, t.ex.  i fråga om huruvida man kan starta och stoppa dom.

Jag tror egentligen inte på att placera ut nödkraftverk hos vartenda hushåll. För att hålla en egen elproduktionsanläggning igång på ett säkert och ekonomiskt sätt krävs det mer tekniska insikter och kunskaper, omdöme mm än man vågar förutsätta att "vem som helst" har.

Som sagt så har jag inte haft det till att det ska behöva vara varje hushåll!

[torbjorn]

En del vattenkraftstationer är redan byggda för att kunna startas mot dött nät, och/eller köras i ö-drift. Rent allmänt kan man säga att de flesta stationer byggda före ca 1950 klarade det utan vidare i sitt ursprungliga skick, och även många senare.  Men vid senare moderniseringar, eller ombyggnader för att kunna köra stationerna obemannade, har det hänt att man har prutat bort sådana funktioner.
T ex har det hänt i mindre vattenkraftverk att man har tagit bort gamla varvtalsregulatorer för turbinerna som krävdes för ö-drift, eftersom de krävde mycket underhåll och en del var så pass opålitliga att de ständigt krävde en maskinist inom synhåll för att fungera. Istället har man ersatt dem med ett enkelt hydraulservo som ger fast pådrag, vilket fungerar utmärkt när stationen aldrig behöver reglera frekvensen själv utan har ett starkt nät att luta sig mot.

[frevelm]

En del vattenkraftstationer är redan byggda för att kunna startas mot dött nät, och/eller köras i ö-drift. Rent allmänt kan man säga att de flesta stationer byggda före ca 1950 klarade det utan vidare i sitt ursprungliga skick, och även många senare.  Men vid senare moderniseringar, eller ombyggnader för att kunna köra stationerna obemannade, har det hänt att man har prutat bort sådana funktioner.
T ex har det hänt i mindre vattenkraftverk att man har tagit bort gamla varvtalsregulatorer för turbinerna som krävdes för ö-drift, eftersom de krävde mycket underhåll och en del var så pass opålitliga att de ständigt krävde en maskinist inom synhåll för att fungera. Istället har man ersatt dem med ett enkelt hydraulservo som ger fast pådrag, vilket fungerar utmärkt när stationen aldrig behöver reglera frekvensen själv utan har ett starkt nät att luta sig mot.

Bra!

Men, tillbaka ett steg ändå!
För det är trots allt ändå så att du försummat det att typ terrordåd och så, dom kan göras genom att spränga, t.ex. kraftstationer eller rent av kärnkraftverk. Fast det är bra i den mån det rimligen går att skydda sej mot cyberattacker, så är det väl ändå mer eller mindre utsatt för energikonsumenter att vara för beroende av av massproducerad energi, om man betänker vad rena sprängdåd kan göra!

[torbjorn]

Många svenska vattenkraftstationer är ju byggda i bergrum och bokstavligt talat bombsäkra. Byggda då kalla kriget var som kallast, och med erfarenheter från andra världskriget av både sabotage och flygbombningar i färskt minne.

Det är ju trots allt både dyrare och besvärligare för en angripare att få attentatsmän att personligen pallra sig ut till målet med bomber, än att leda cyberattacker från hemmaplan.

[malarmaster]

just nu fokuseras på fel ämne i tråden. huruvida sveriges kraftnät utsätts för angrepp vid krig är en ickefråga. Givetvis slås dessa installationer ut de första timmarna vid ett direkt angrepp.
bättre då att försöka se hur framtiden ser ut. Ett nationellt elnät kommer troligen att finnas kvar men mikronät kommer att bli vanligare dvs att småsamhällen/villakvarter/hyreskomplex har egna nät och försörjs av lokal producerad el genom vind o sol. detta kombinerat med ellagring genom vätgas och bränsleceller gör dessa enheter betydligt mindre sårbara. Absolut genomförbart och det finns flera pilotprojekt även i Sverige. Men det kräver ett annat tänk vid byggnation än nuvarande. Alla hus måste vara superisolerade,ha egen elproduktion med solceller som kompletteras med el från närliggande vindkraftspark.
att köra på som vi gör nu är bara för att staten byggt upp sina finanser på avgifter o skatter från elproduktion. De vill inte gärna ändra nuvarande system. Att bygga ny kärnkraft tar många år och ger dyr el och då är vi fortfarande fast i nuvarande system.

[frevelm]

just nu fokuseras på fel ämne i tråden. huruvida sveriges kraftnät utsätts för angrepp vid krig är en ickefråga. Givetvis slås dessa installationer ut de första timmarna vid ett direkt angrepp.

Varför skulle det vara så säkert bara några timmar? Åtminstone nån som helst trygghet mot en smartare angripare än så kan väl attan behövas.

Många svenska vattenkraftstationer är ju byggda i bergrum och bokstavligt talat bombsäkra. Byggda då kalla kriget var som kallast, och med erfarenheter från andra världskriget av både sabotage och flygbombningar i färskt minne.

Det är ju trots allt både dyrare och besvärligare för en angripare att få attentatsmän att personligen pallra sig ut till målet med bomber, än att leda cyberattacker från hemmaplan.

Bra, det verkar betryggande. Det betyder väl att man kan ta lite för givet att vattenkraften kan vara trygg (förutom kanske om själva dammarna sprängs). Alltså kan man väl i stort sett lita på även dom stora vattenkraftverken, även i eventuella krigsbenägnare tider än dom nuvarande. Det är bra.

bättre då att försöka se hur framtiden ser ut. Ett nationellt elnät kommer troligen att finnas kvar men mikronät kommer att bli vanligare dvs att småsamhällen/villakvarter/hyreskomplex har egna nät och försörjs av lokal producerad el genom vind o sol. detta kombinerat med ellagring genom vätgas och bränsleceller gör dessa enheter betydligt mindre sårbara. Absolut genomförbart och det finns flera pilotprojekt även i Sverige. Men det kräver ett annat tänk vid byggnation än nuvarande. Alla hus måste vara superisolerade,ha egen elproduktion med solceller som kompletteras med el från närliggande vindkraftspark.
att köra på som vi gör nu är bara för att staten byggt upp sina finanser på avgifter o skatter från elproduktion. De vill inte gärna ändra nuvarande system. Att bygga ny kärnkraft tar många år och ger dyr el och då är vi fortfarande fast i nuvarande system.

Förhoppningsvis har du rätt, mestadels!
Det verkar härligt, tycker jag, med täta hus och elförsörjning bland annat från lokala vindkraftsparker.

Förhoppningsvis blir framtiden så pass ljus att det helt enkelt kan flyta på på så sätt!

Vi får väl hoppas det inte blir svekfullare och/eller mer hycklande attityder i politik eller så.

[Skogsvilde]

Varför skulle det vara så säkert bara några timmar? Åtminstone nån som helst trygghet mot en smartare angripare än så kan väl attan behövas.Bra, det verkar betryggande. Det betyder väl att man kan ta lite för givet att vattenkraften kan vara trygg (förutom kanske om själva dammarna sprängs). Alltså kan man väl i stort sett lita på även dom stora vattenkraftverken, även i eventuella krigsbenägnare tider än dom nuvarande. Det är bra.
Förhoppningsvis har du rätt, mestadels!
Det verkar härligt, tycker jag, med täta hus och elförsörjning bland annat från lokala vindkraftsparker.

Förhoppningsvis blir framtiden så pass ljus att det helt enkelt kan flyta på på så sätt!

Vi får väl hoppas det inte blir svekfullare och/eller mer hycklande attityder i politik eller så.

Enda sättet att förhindra att en angripare skadar landet är att klara av en situation som innebär strömlöshet.
På så sätt kan dom slå ut bäst man vill utan att det blir mer än ett irritationsmoment.

[frevelm]

Enda sättet att förhindra att en angripare skadar landet är att klara av en situation som innebär strömlöshet.
På så sätt kan dom slå ut bäst man vill utan att det blir mer än ett irritationsmoment.

Jag håller med!

[malarmaster]

Varför skulle det vara så säkert bara några timmar? Åtminstone nån som helst trygghet mot en smartare angripare än så kan väl attan behövas..

Vid ett fullskaligt angrepp slår man ut all infrastruktur så fort som möjligt. Idag görs det med robotangrepp/flygangrepp. En fiende utan el eller vägar är prisgiven. Försvaret har viss reservel men civilsamhället är utslaget. Vattenkraftverk,vindkraftsparker,distributionsnät och kärnkraft ,tåg,hamnar,större vägar är de första anläggningarna efter de rent militära installationerna som angrips. det orsakar kaos i samhället och allt slutar fungera. det finns egentligen inget försvar mot detta då allt idag är byggt för ett fredligt samhälle. i mindre skala kan man använda terrorgrupper som slår ut nyckelpositioner och orsakar kaos bland transporter,vattenförsörjning och elproduktion. under Sovjettiden fanns så kallade spetznasförband utplacerade även i Sverige för att initialt slå ut funktioner. Enligt många finns samma organisation kvar även i nuvarande Ryssland.

[torbjorn]

Nja, en angripare vill, efter lyckade fientligheter och när landet väl är under hans kontroll, kunna dra nytta av den infrastruktur som finns. Och ur den synpunkten är det olämpligt att förstöra dyrbara och svårersatta anläggningar.
Vill man göra stora delar av landet strömlösa under den tid som behövs i ett taktiskt sammanhang - alltså storleksordning veckor eller kanske månader - så är det högspänningsledningar och utomhusställverk man ger sig på. Vill man ställa till problem på ett halvårs sikt så strävar man också efter att slå ut större krafttransformatorer. Produktionsanläggningar ger man sig bara på om man önskar slå ut kraftförsörjningen på åtskilliga års sikt.

[malarmaster]

Du bör nog studera modern krigföring. Idag angrips inte för att ockupera utan för att slå ut. för Sveriges del är vi bara en strategisk bricka mellan NATO och Ryssland. I europa finns inga andra konflikter.  de dokument som det finns tillgång till från den sovjetiska krigsplaneringen inräknas inte Sverige som ett land att ockupera men väl att slå ut då vi ligger i vägen för fientligheter mot NATOs norra flank. strategin mot Sverige var två kärnvapenangrepp,ett mot Stockholm och ett mot Karlskrona. Då hade Sveriges försvarsförmåga varit utslagen och de civila förlusterna så stora att Sverige troligt kapitulerat och lämnat fältet fritt för sovjetiskt flyg. Enl. alla uppgifter är Rysslands krigsplanering i stort oförändrad sedan den tiden. Nu får vi väl hoppas att det inte kommer dithän då Ryssland idag är försvagat sedan Sovjettiden och i stort saknar allierade. Dock är deras huvudfiende NATO som de ser som ett hot. Ryssland drar sig inte heller för skarpa krigsövningar. Se t.ex ockupationen av delar av Ukraina och deras nyliga flygövningar i Syrien. Även i Östersjöområdet har Ryssland blivit ett problem genom de provokationer som utförs även mot sverige men även mot polskt och tyskt flyg. Just Syrien visar hur modern krigföring går till. Man slår totalt ut samhället inkl. sjukhus och andra civila anläggningar. Jämför också operation desertstorm (Irak) där man mycket effektivt slog ut den infrastruktur som Saddams styrkor behövde för förflyttningar m.m . Struktur som fortfarande inte är reparerad.  För svensk del spelar det ingen roll då vår infrastruktur är i stort oskyddad och vi saknar själva möjlighet att värna landet. Jämför Finland som vet villkoren med en krigisk granne.

[frevelm]

Vid ett fullskaligt angrepp slår man ut all infrastruktur så fort som möjligt. Idag görs det med robotangrepp/flygangrepp. En fiende utan el eller vägar är prisgiven. Försvaret har viss reservel men civilsamhället är utslaget. Vattenkraftverk,vindkraftsparker,distributionsnät och kärnkraft ,tåg,hamnar,större vägar är de första anläggningarna efter de rent militära installationerna som angrips. det orsakar kaos i samhället och allt slutar fungera. det finns egentligen inget försvar mot detta då allt idag är byggt för ett fredligt samhälle. i mindre skala kan man använda terrorgrupper som slår ut nyckelpositioner och orsakar kaos bland transporter,vattenförsörjning och elproduktion. under Sovjettiden fanns så kallade spetznasförband utplacerade även i Sverige för att initialt slå ut funktioner. Enligt många finns samma organisation kvar även i nuvarande Ryssland.

Nja, en angripare vill, efter lyckade fientligheter och när landet väl är under hans kontroll, kunna dra nytta av den infrastruktur som finns. Och ur den synpunkten är det olämpligt att förstöra dyrbara och svårersatta anläggningar.
Vill man göra stora delar av landet strömlösa under den tid som behövs i ett taktiskt sammanhang - alltså storleksordning veckor eller kanske månader - så är det högspänningsledningar och utomhusställverk man ger sig på. Vill man ställa till problem på ett halvårs sikt så strävar man också efter att slå ut större krafttransformatorer. Produktionsanläggningar ger man sig bara på om man önskar slå ut kraftförsörjningen på åtskilliga års sikt.

Du bör nog studera modern krigföring. Idag angrips inte för att ockupera utan för att slå ut. för Sveriges del är vi bara en strategisk bricka mellan NATO och Ryssland. I europa finns inga andra konflikter.  de dokument som det finns tillgång till från den sovjetiska krigsplaneringen inräknas inte Sverige som ett land att ockupera men väl att slå ut då vi ligger i vägen för fientligheter mot NATOs norra flank. strategin mot Sverige var två kärnvapenangrepp,ett mot Stockholm och ett mot Karlskrona. Då hade Sveriges försvarsförmåga varit utslagen och de civila förlusterna så stora att Sverige troligt kapitulerat och lämnat fältet fritt för sovjetiskt flyg. Enl. alla uppgifter är Rysslands krigsplanering i stort oförändrad sedan den tiden. Nu får vi väl hoppas att det inte kommer dithän då Ryssland idag är försvagat sedan Sovjettiden och i stort saknar allierade. Dock är deras huvudfiende NATO som de ser som ett hot. Ryssland drar sig inte heller för skarpa krigsövningar. Se t.ex ockupationen av delar av Ukraina och deras nyliga flygövningar i Syrien. Även i Östersjöområdet har Ryssland blivit ett problem genom de provokationer som utförs även mot sverige men även mot polskt och tyskt flyg. Just Syrien visar hur modern krigföring går till. Man slår totalt ut samhället inkl. sjukhus och andra civila anläggningar. Jämför också operation desertstorm (Irak) där man mycket effektivt slog ut den infrastruktur som Saddams styrkor behövde för förflyttningar m.m . Struktur som fortfarande inte är reparerad.  För svensk del spelar det ingen roll då vår infrastruktur är i stort oskyddad och vi saknar själva möjlighet att värna landet. Jämför Finland som vet villkoren med en krigisk granne.

Vi har väl i vilket fall att det kan förbli värt det att satsa en hel del på fredlighet själva. Sen har man väl probleminsikt som nånting att tänka på. Energiförsörjningen vill dom komma åt vissa delar av; det är troligt. Bättre då kanske att dom inte lättast för att göra det, även slår ut annat, som privatpersoners el. ...

[frevelm]

Varför skulle det vara så säkert bara några timmar? Åtminstone nån som helst trygghet mot en smartare angripare än så kan väl attan behövas.Bra, det verkar betryggande. Det betyder väl att man kan ta lite för givet att vattenkraften kan vara trygg (förutom kanske om själva dammarna sprängs). Alltså kan man väl i stort sett lita på även dom stora vattenkraftverken, även i eventuella krigsbenägnare tider än dom nuvarande. Det är bra.
Förhoppningsvis har du rätt, mestadels!
Det verkar härligt, tycker jag, med täta hus och elförsörjning bland annat från lokala vindkraftsparker.

Förhoppningsvis blir framtiden så pass ljus att det helt enkelt kan flyta på på så sätt!

Vi får väl hoppas det inte blir svekfullare och/eller mer hycklande attityder i politik eller så.

Bränsleceller innebär nog säkert ändå nånting av explosionsrisk  -  åtminstone med tanke på möjliga framtida terrorbenägna grupper eller ens individer. OM en explosion inträffar när det är torrt och varmt, så är det väl risk för mer eller mindre stora  problem med en brand, som sprids  -  åtminstone om man inte ser till att även ha annat (rättså mycket) annat vatten tillgängligt, än bara det som blir till vid väteförbränning.

Men i och för sej så är bränsleceller förstås även riktigt bra att ha vintertid i vintersolfattiga trakter. Men där finns det väl så pass mycket sol på sommaren att man även skulle kunna pumpa dit säkerhetsvatten med hjälp av solenergi. I någon mån är detta förstås svårt om inget stort vatten finns nära. Men visst skulle man väl kunna bygga upp system av vattenreservoarer, där man kan pumpa rån den ena till den andra  -  med hjälp av solkraft. Därigenom är bränsleceller en bra komplettering till den lösning jag föreslog i TS:

Sommartid, och i viss mån vår och höst kunde man använda solenergi för att ladda upp, först och främst vattenreservoarer, men sen även bränsleceller. Vattenreservoarerna kunde nog gärna vara i princip som jag beskrivit i min trådstart, tror jag, dvs. dammar (helst sjö-lika dammar). Om det är mycket soligt (och varmt) kan man även använda solenergin för att bevattna markerna.

Helst bör man nog använda sej av väderprognoser för att avgöra om man bör ladda bränsleceller eller inte. För dom är nog mer eller mindre riskabla när det finns risk för att bränder sprider sej och så. Å andra sidan behöver förstås många kunna ha dom laddade vid en svår vinter. Antagligen finns det full möjlighet till att ständigt ha vissa säkerheter mot brand och samtidigt säkerheter mot energibrist  -  allra minst  när det är kallt.

För att kunna hantera översvämningar så kan man antagligen ha en del vattenreservoarer som är större  -  kanske det behövs mycket större   -  än att dom alltid behöver vara fulla. Sen skulle man antagligen kunna åstadkomma ett ledningsnätverk som möjliggör att vatten kan pumpas från vattenfyllda magasin till dom mest närliggande trakter som kan behöva fylla sina. Men vilka dessa andra dammar är blir kanske mer komplext än att det säkert är alldeles enkelt att åstadkomma ett bra sånt nätverk.

Bränslecellerna bör dom nog helst rekommendera att dom läggs så att en eventuell terrorist (eller psykopat) inte så lätt skulle kunna orsaka särskilt stor skada genom att komma åt den. ... För det finns nog faktiskt inte alls nån orimlighet i att förvänta sej terror från ett eller annan framtida makt. ...

[frevelm]

Ärligt talat borde man väl kunna undvika alltför stor miljöpåverkan från vår vattenkraft genom att inte hindra naturliga vattenflöden, utan övergä till mindre och solkraftsuppumpade dammar. För den markdränering som i & för sej effektiviserade sin tids jordbruk behöver nog vändas! Detta för att våra skogar mm inte ska brinna för lätt. För storbränder kan ju annars bli en stor fara! Även risken för översvämningskatastrof  när en damm brister kunde väl minska med mindre dammar!

[fri]

Den stora miljöpåverkan som vår vattenkraft trots allt gett är ju ett nytt normaltilstånd som i många fall varat 50-100år, för mig verkar det konstigt att inte bruka de fördämningar vi har.
Vattenkraften var inte oproblematiskt att bygga men det är gjort och det får vi vara tacksamma för.

Att återgå frivilligt till 1700tals standard (eller tidigare) och storlek på befolkning, eller inse att vi måste använda naturen och därmed de 'naturliga vattenflödena' är nödvändigt.

[Själv är bäste dräng]

Man glömmer lätt de fördelar vattenkraft och utdikningar fört med sig när man haft kakan tillräckligt länge.

Men att skapa småvatten och att leda viss del av vattenföringen förbi turbinerna är väl eftersträvansvärt.

[Lugnebergagård]

Har följt vattenläget på Smhi under flera år. För mig handlar det om att förutspå elpriset men...

Vattenbrist det pratas om... I merparten av landet handlar det om klena rör som blir överbelastade på sommaren
när uttaget är större. Jävligt praktiskt att skylla på yttre omständigheter för ansvariga.

Grundvattenmagasinen delas in i små som kan gå från brist till överfyllda snabbt beroende på väder. Sen finns stora som har större tröghet. Över tid är magasinen både under och över normalt ungefär lika mycket över merparten av landet enligt vad jag sett.

Avseende pumpkraftverk. Det är helt sjuka mängder vatten man ska pumpa upp för att få någon energi att prata om. Våra större vattenkraftverk släpper hundratals ton vatten från höga höjder varje sekund genom sina turbiner. Vi skulle behöva mängder med sådana verk. Man får inte bygga sådant enligt dagens lagar och regler (miljöskäl).

Det finns ingen elbrist. Det finns effektbrist. Dvs brist på kraft du kan styra. Kraft som byggs i Sverige nu är sådan som du inte kan styra. Producerar massor när det inte behövs. Eftersom många av grannländerna gör lika dant får du en intressant kedje-effekt.

Jag tror att över tid kommer denna obalans att starkt motivera folk att bygga egna energilösningar. Jag kommer själv att göra så. Jag tror inte sådant egentligen är så miljövänligt då stordrift ofta ger mindre utsläpp per enhet. (Det är värre att ha 30 små gamla traktorer med kringutrustning som kör av och till och läcker olja resten av tiden än en stor modern traktor som går dygnet runt)

Lösa problemet?
Bygga stabil baskraft. Sen får man välja den lösning som man tycker är minst dålig.

Lagring av energi?
Tekniken finns inte på den skala det behövs. Det får bli nästa generation. Baskraft behöver börja byggas igår för att hantera framtida behov om vi menar allvar med fosilfri produktion (bilar, stål, cement etc). Ledtider för att bygga kraftverk av storlek är över 10 år. Kolkraftverk a la Kina går väll att smälla upp snabbare och det är ju vad som sker.

[malarmaster]

Lagring av överskottsenergi är ju påbörjad när man nu äntligen tagit beslut att det är vätgas som gäller. I en mkt nära framtid kommer alltså ingen el att gå förlorad från framförallt vindkraften. det har ju också påbörjats flera mindre projekt med vätgasproduktion och lagring i flerbostadshus. Detta kommer att bli standard när tekniken kommit så långt att alla komponenter finns på allmänna marknaden och till överkomliga priser.
Men i stort delar jag din syn på problematiken. Sverige har ett alldeles för klent överföringsnät. Staten tar här liksom i många frågor inte tag i detta. Prat men ingen verkstad. Samtidigt ser vi nu att många projekt planeras som kräver mycket ström och elbilsförsäljningen fått fart. MG sålde t.ex snabbt slut på de 4000 elbilar som avsatts för den svenska marknaden. fler är förhoppningsvis på väg. Andra fabrikat har även de stor efterfrågan på rena elbilar och modellerna blir hela tiden fler i utbudet. Samtidigt har nu de flesta länder ett slutdatum för försäljning av  dagens bilteknik och EU förväntas ta ett gemensamt beslut som hamnar kring år 2030. Oavsett detta så har alla fabrikanter koll på detta och har redan lämnat beslut att deras utveckling nu helt inriktar sig på elbilar i olika former. Tunga fordonsindustrin inriktar sig främst på bränslecellstekniken och många fabrikat har redan sådana fordon i försäljningskatalogen och på tillverkningsbandet. Jag tror faktiskt att övergången till elbilstekniken kommer att gå fortare än planerat då det just nu  är bilindustrin som leder stafetten före de politiska besluten.
Men det stora problemet är inte elproduktion utan vattenproblematik. Skall vi ha vattenkraft som bas i elproduktionen krävs att det finns vatten i magasinen året runt. Huruvida detta kommer att bli så beror på hur vädersystemen ser ut i framtiden. Framtidsscenarion gällande nederbörd ser ju inte så bra ut för Sveriges del. Landskapen söder Mälaren har betydligt mer torka att se fram mot under framförallt sommarmånaderna. Samtidigt som vi ser tecken på att vädersystemen från Atlanten nu tar en betydligt nordligare bana och släpper sin nederbörd över de norra delarna av Sverige.
temperaturökningen fortsätter också vilket ger problem i framförallt södra halvan då grundvatten börjar bli ett stadigt problem. I min kommun är det mesta grundvattenuttag till dricks/hushållsvatten och det är på sikt inte hållbart. Magasinen fylls inte på som de ska på vintern då det även då kommer mindre nederbörd. Både min snöskyffel och snöslunga har inte använts på många år. Det betyder avsaknad av snösmältning som drabbar påfyllning av sjöar och de stora grundvattenmagasinen . "normalår" brukar januari och februari vara snömånader med flera decimeter snö hos mig men det var länge sedan situationen var sådan. numera kan man strunta i vinterdäck då väglaget året runt kan betecknas som sommarväglag. kustkommunerna har ju en fördel med avsaltningsanläggningar. flera sådana har /är under byggnad i Skåne o Blekinge. Karlshamns kommun producerar en allt större del av sitt vatten med hjälp av en sådan. Problematiken med vatten måste alltså även i Sverige tas på mer allvar. Vatten i kranen är ingen självklarhet längre. Även vatten måste in i ett cirkulärt tänkande. Men i framtiden kan ju vatten bli en bra handelsvara för kustkommunerna. Inlandskommunerna är ju tänkbara kunder.