Vi har en villaträdgård, tomt på 1000 kvm. Inte bara gräs förstås utan många träd och odlingsland, också en hönsgård. En bit vid uteplatsen, kanske 100 kvm håller vi (dvs maken) kort som en vanlig gräsmatta. Resten är äng, gissningsvis drygt hälften av ytan. Slås med lie efter mitten av juli, men lite olika, inte allt på en gång. Efter det blir det elgräsklippare och till slut handjagare tills det slutar av växa, oktober eller så.
Det blir alltså en del hö som vi förvarar i säckar i garaget och som hönsen får under vintern att sprätta i. Innan dess avlöser olika blomsterprakt på ängen. Men det är rätt arbetsintensivt att slå med lie, räfsa ihop och torka och peta ner i säckar. Vet egentligen inte om det är mindre arbete än att hålla efter en vanlig gräsmatta, men det är i alla fall mer omväxlande och intressantare. I år växte gullvivorna och sedan prästkragarna så tätt att folk stannade och tittade. Och det dyker upp överraskningar: Kungsängslilja, Jungfru Marie Nycklar och fingerborgsblomma har alla kommit alldeles av sig själva. Och vi har massor av humlor och andra insekter. Ett år när folk sa att det inte blev några äpplen för att det inte fanns pollinerare i rätt tid fick ändå vi en massa äpplen.
Jag vill minnas att vi började bara med att helt enkelt låta bli att klippa gräsmassa. Jag tror att redan från början när vi hade gräsmatta lät vi den bli rätt hög i början av säsongen för att det växte scilla och vitsippor då. Men eftersom vi hade barn och spelade badminton och fotboll blev det klippt när vårblommorna vissnade. Sedan övergick vi till att inte slå förrän på sensommaren. Vi har aldrig försökt så några ängsblommor eller bearbetat jorden. Bara slagit och tagit bort.
