Jag har gäss och myskankor och har haft kalkoner och andra ankor.
I början bodde alla i samma hus, samma inhägnad och fritt ute tillsammans. Det var när det var två hongäss. Nu har jag fyra gäss. En eller två av dem är hanar.
Det gick första vintern om jag föste upp ankorna på nattpinnen så de delade på huset på det viset. Gässen på golvet, myskankorna på pinnar. Där slutade sagan, kan man säga.....
När gässen blev könsmogna och de skulle samsas i stort hus så blev det alltid bråk. Gässen gick på myskhanen som inte backar av utan försvarar sig så pass bra att gässen får fly. Det är sällan myskhanen (Lukas) börjar ett bråk men han avslutar det gärna.
Vi fick helt enkelt dela av både gård och hus.
Ute kan de gå fritt då gården är så stor att de kan hålla avstånd och/eller faktiskt samsas där det inte finns reden och mat. Konkurrens, inbillad eller inte, är problemet skulle jag säga.
Ibland när de ska in i sina respektive gårdar framåt kvällen kan det bli trångt och de kan råka i bråk. Då får jag faktiskt gå in fysiskt och sära på dem vilket är ett ganska tungt jobb med starka vingar, tunga fåglar och näbbar. Men det är så sällan (typ en eller två gånger på två år kanske) att det är hanterbart.