Hej!
Ja, det var förtvivlat synd om Olle som gjort sig sådana drömmar om vad han och geten skulle göra.
Han började med små dansmöss när han var sex år, det var möss som någon kompis på dagis tröttnat på som han tog över.
Han fortsatte med en ökenråtta som han döpte till Bellman. Den levde tills den var över fyra år gammal - det var lite ovanligt sa de i djuraffären.
Han fortsatte med marsvin när han var sju år och har fött upp otaliga marsvin sedan dess. Det är jättekul att han har ett sådant intresse. Till sist ville han börja med något annat djur och valde länge mellan pekingankor och ett getpar. Men först ville han att alla hans marsvin skulle få det bra - och det har de ju fått
!
Nu har han, tack vare er insats här på Alternativ, fått ett par pekingankor som vi ska åka och hämta snart. Han har byggt värsta huset till dem och fått hjälp av sin slöjdlärare på waldorfskolan han går i.
Han är en liten filosof och han blev så jätteglad när han förstod att getabocken skulle få leva vidare.
Vi hade en gång ett litet samtal i bilen. Olle var då åtta år och hade precis slutat första klass.
- Varför får man hjälp på sjukhus även om man är jättegammal, men en hund som blivit för gammal, den ska man avliva.
-Men tycker du att en gammal människa och en gammal hund har samma värde, frågade jag.
-Ja, det tycker jag.
-Tycker du att jag och en myra har samma värde, frågade jag.
-Du kan ju fråga myran, svarade Olle.
Sedan var det slut på den diskussionen.
Lite offtopic, jag vet, men det är en go´historia.
Lena
