Måste gå in med handen

[Kattamor]

Läser på många ställen här på forumet om getter som dör under förlossningen pga att dom inte orkar få ut killingen/killingarna. Många vetrinärer säger att dom är trånga i bäckenet, men många gånger är det ett framben som ligger bakåt. Eftersom getens bäcken är format som en trekant (som killingens huvud med båda frambenen på var sida) får hon inte ut den om ett framben ligger bakåt. Det tar liksom emot på killingens "axel". Då får man långsamt, långsamt pressa in handen (man oljar in utsidan av handen med matolja och sätter ihop tummen och fingrarna så att dom bildar en spets ) och sen helt enkelt känna om killingens båda klövar ligger framåt. Gör de inte det, får man lokalisera det framben som ligger bakåt och sen dra det framåt. Man tar då tag om den leden som är precis ovanför klöven och drar neråt/mot sig. Då viker klöven sig bakåt och det blir minsta möjliga motstånd. Nu ligger benet vikt vid "armbågen". Man håller kvar greppet men låter handen glida fram lite så man håller om klöven, och drar åter igen långsamt framåt, rakt mot sig. Nu ska frambenet vara rakt och ganska snart kommer geten att få ut killingen. Det kommer att kännas som att det är omöjligt, för tajt osv, men det är till att lirka, försiktigt men med ett fast grepp.
Det här hände mig. Jag gjorde det dock inte själv utan jag ringde Kerstin, bondmoran som bor på gården intill. Min get Greta födde en bockkilling, Danne, den 14 juli förra året. Hon hade krystvärkar i 1,5 timme och det enda som hände var att man precis kunde se nostippen genom fostersäcken. Jag kände på mig att något var fel. Kerstin kom och tittade och sa: vi ger det en halvtimme till. Efter en halvtimme kom hon tillbaka och det var ingen förändring. Då sa hon att hon misstänkte att ena frambenet låg bakåt. Hon hade många gånger gått in med hand (och arm) på kor vars kalvar hade framben bakåt, men hon hade aldrig gjort det på en get. Men hon började långsamt att föra in handen, och gudars vad min get skrek. Jag trodde nästan att hon skulle skrika sig till en hjärtattack. Men vad hade jag att förlora. Det visade sig att Dannes vänstra framben låg bakåt. Hade jag inte gett Kerstin tillåtelse att göra det hon gjorde hade jag förlorat både Greta och Danne. Nu gick det bra tack vare att Kerstin har mer kunskap inom det här området än de flesta vetrinärer. Ska någon tillämpa det här så tänk dock på att man måste vara två. Någon måste hålla geten för det gör ONT. Och hon kommer att skrika. Högt och hjärtskärande. Men man MÅSTE stålsätta sig! Alternativet är att man förlorar både geten och killingen/killingarna. Vad man också måste göra är att lita på sin magkänsla. Känner man på sig att något är fel, så är det oftast så. Ofta måste man agera själv. Att lita på vetrinärer är inte alltid det bästa, vilket jag ju också läst här på forumet. Vill man inte göra detta själv kan man försöka få tag på en erfaren "bondmora", som viker fram kalvben utan problem, och höra om hon skulle kunna tänka sig hjälpa till om det behövs. Kanske mot en överenskommen liten slant. Hoppas det här kan rädda livet på någon get, för det där med trångt bäcken i den stora utsträckning man får höra om det, köper inte jag. Det är desto vanligare med framben som ligger fel.

[ninna b]

Getter har betydligt trängre bäcken än vad får har så det är mycket svårare att rätta till fellägen på en get. På ett får kan man putta tillbaks hela lammet och sen vända och vrida runt det tills det ligger rätt. Jag har hört en veterinär uttala sig, ...att sticka in handen i en get är som att sticka in den i ett skruvstäd. Stämmer det där. Iaf så har vi årligen många förlossningar och jag är van vid att rätta fellägen men vid 2 tillfällen har vi fått avliva getter som inte kunde föda fram sina ungar. Bägge har varit äldre getter och ungarna har legat så fel och det har varit så trångt att man inte kunnat vända ungen. Dötrist när det händer men tyvärr, ibland är det så.
Även om ungen ligger med ett framben bakåtslaget så brukar geten ploppa ut ungen ändå...ibland kan man få hjälpa till att dra men oftast är det inte nödvändigt att rätta till benet. Nu ska man inte generalisera, det är mycket som kan gå på tok och getterna  kan vara i olika kondition, olika trånga, somliga har större foster och är kanske själv feta. Så visst händer det att det inte går att få ut ungen..

[Gruff]

Håller med dig Ninna, det går inte att generalisera. Det är det enda som är säkert med djur, att alla är individer.

Men det var en fin och nyttig beskivning Kattamor. Att det är möjligt och värt att försöka i många fall.

[Kattamor]

Även om ungen ligger med ett framben bakåtslaget så brukar geten ploppa ut ungen ändå...

Jag får visst klargöra att jag inte pratar om att vända på hela ungen utan jag pratar om framben, och visst finns det trånga bäcken, speciellt på förstföderskor som min get var. Det är ju precis som med människor. Har en kvinna fött fem barn trillar dom nästan ut... Vad jag menade med att "jag inte köper trångt bäcken i den stora utsträckning man får höra om det" var att många vetrinärer tar "den lette" och utgår ifrån trångt bäcken och gör sen inget och låter geten dö. Det gör mig heligt förbannad. Märker man att det inte finns någon annan utväg än att gå in med handen, så gör man vad som krävs... I min gets fall kom Danne ut ett par minuter efter att benet kommit rätt. Sen är det klart att man inte kan generalisera. Men om en get har hållit på och krysta länge och man inte ser något framsteg i förlossningen tycker jag inte att man har något att förlora med att gå in med handen. Även om det är som ett skruvstäd, så ska man inte låta det hindra sig. Det går att komma in, och man får åsidosätta den smärta man orsakar. Och skulle benen ligga rätt, och hon fortfarande inte får ut killingen och eventuellt skulle dö, så är det fruktansvärt. Men man slipper dom svåra skuldkänslor som angriper en, för man känner att man har gjort vad man kunnat... Jag har skuldkänslor så det räcker pga vetrinärer som övertalat mig om att det är bäst som sker... (gäller dock inte mina getter utan mina katter, men det får bli en annan tråd). Summan av kardemumman: man gör vad som krävs. Oavsett vilken art det gäller!

[ninna b]

Det säger väl sig självt att man får försöka rätta till felägen om det behövs men vid alla tillfällen som man går in med handen så utsätter man geten för en infektionsrisk och ibland behöver man inte göra det för att hjälpa till. Ibland behöver man bara massera i öppningen, lirka lite och dra lite. Det jag inte förstår är det här med veterinärer för om man nu har en sån på plats....vilket jag aldrig kan ha....så är det väl bara att göra ett kejsarsnitt. Måste väl gå lika bra på djur som på människor.

[Klipparn]

Det jag inte förstår är det här med veterinärer för om man nu har en sån på plats....vilket jag aldrig kan ha....så är det väl bara att göra ett kejsarsnitt. Måste väl gå lika bra på djur som på människor.

de går säkert jättebra...  om du har en välfylld plånbok....

[Kattamor]

Det säger väl sig självt att man får försöka rätta till felägen om det behövs men vid alla tillfällen som man går in med handen så utsätter man geten för en infektionsrisk och ibland behöver man inte göra det för att hjälpa till. Ibland behöver man bara massera i öppningen, lirka lite och dra lite. Det jag inte förstår är det här med veterinärer för om man nu har en sån på plats....vilket jag aldrig kan ha....så är det väl bara att göra ett kejsarsnitt. Måste väl gå lika bra på djur som på människor.

Då kan det vara bra att ha något att lirka med och dra i... som en liten killing kanske! Finns det inget att lirka med och ta tag i kan det bli svårt... Har fått veta av vetrinär Hallberg på Sjöbo distriktvetrinärstation att getter är väldigt känsliga för narkos. Men det är klart... du kanske hällre utsätter dina getter för narkos och risken att dom inte vaknar igen och dessutom infektionsrisk genom kejsarsnitt på ett golv eller bar mark, än att gå in med handen och försöka först.

[Gruff]

Jag har fått redigera bort lite då det hela började likna prestige och personangrepp. Och det gagnar inte några getter.

Infektionsrisken finns där oavsett från vilket håll man går in och oavsett hur renskrubbad man själv och omgivningen är. Man får göra det bästa man kan, i just den situationen man befinner sig i helt enkelt.

[Kattamor]

Jag har fått redigera bort lite då det hela började likna prestige och personangrepp. Och det gagnar inte några getter.

Infektionsrisken finns där oavsett från vilket håll man går in och oavsett hur renskrubbad man själv och omgivningen är. Man får göra det bästa man kan, i just den situationen man befinner sig i helt enkelt.

Jag ber om ursäkt till ninna b om hon läst mitt orginalinlägg, men hon var nog inte vaken när jag skrev det.... Jag skulle formulerat mig lite annorlunda... och du har nog rätt, det finns kanske lite prestige med i spelet...

[Gruff]

Kl. 03:27 kan nog alla ha lite humör. Ingen skada skedd, tror jag.

Lev väl.

[ManiacDarling]

Hur länge anser man att en get har krystat "för länge" utan att något har hänt?
Hur lång tid brukar förlossningen ta ungefär? När anser man att förlossningen börjar, är det när geten har lagt sig ner eller när den har börjat krysta?
Och hur lång tid brukar det ta emellan, om det är fler än 1 killing som ska ut?

[Gruff]

Vilka bra frågor Maniac. På den sista kan jag ge ett hyfsat färskt exempel. En av våra födde trillingar på 45 minuter. Men om hon var snabb eller långsam i jämförelse, det vet jag inte. Och tvillingar har fött under den tiden det tagit mig att hämta en kopp kaffe.

[ManiacDarling]

Ja, jag antar att det inte finns några mallar att gå efter när det gäller djur, det är väl olika från situation till situation precis som människor där endel kan föda jättefort o smidigt eller ligger och kämpar jättelänge innan ungen ploppar ut.
Men jag skulle ändå vilja veta hur man *vet* att nu har det gått för länge? Jag antar att det kan vara svårt att veta för en amatör.
 Jag skulle gärna vilja ha en killing efter min get, men man blir ju lite rädd när man hör om alla komplikationer som kan inträffa, särskilt eftersom hon är förstföderska, och jag har aldrig varit med om getfödsel tidigare. Dessutom har jag ingen bra och pålitlig veterinär att ringa på här i området, så jag vill ju ta reda på så mycket som möjligt i förväg. Därför var detta ett väldigt bra inlägg av Kattmor oxå!

[ninna b]

Det är en känsla som man övar upp sig på...att se att förlossningen framskrider. Dom flesta förlossningar får man dock inte se utan dom tar getterna själv hand om och det är väl det bästa.

Så här står det i ett kompendium som jag har:

Du bör ingripa vid lamningen ( killningen ) om:

-Öppningsstadiet varar mer än 4-5 timmat utan att lamning sker.
-Tackan har kraftiga krystvärkar utan att varken fosterblåsa eller fosterdelat syns.
-Om fosterblåsan syns men ingenting mer har hänt på 30 minuter.
-Om du sett fosterdelar i könsöppningen men fostret inte föds fram
-Om det dröjt mer än 1 timme efter föregående lamm utan att ännu ett lamm eller efterbörden blivit synlig.
-Om du ser på fosterdelarna i könsöppningen att lammet inte kommer rätt.

Ett tips är att gå på kurs , fårföreningar landet över ordnar sådana med jämna mellanrum.