Hej,
jag har själv precis avslutat en "lyckad" behandling av orf, smittsamt munexem.
Det är inte dödligt i sig, men naturligtvis smittsamt. Har lammen det så är ursprunget oftast hos modern. Har du kollat moderns ljuver?
En tacka som i sitt lammstadium haft orf kan i vuxen ålder, i samband med lamning få blåsor och sår på sina ljuver. Finns skorv (brustna blåsor) och vitaktiga blåsor på ljuver och spenar så ska dessa behandlas. Att få orf på ljuvren är väldigt smärtsamt för tackan... detta gör att lammet kanske nedsätts av svält helt enkelt, det är alltså inte orfen som dödar lammen utan att modern är så sårig och öm i sina ljuver att hon inte står ut när lammen diar.
Den första av mina tackor fick trillingar, 2 baggisar och 1 tackis. Efter ca en vecka förstod jag att tackisen inte fick mat så att det räckte. Jag tog in henne och började nappa. Någon dag senare fick jag för mig att tvätta tackans juver (tyckte att de var smutsiga) och upptäckte då skorv och blåsor.
Jag sprang in och läste i min bok om får (köpt via alternativ och rekommenderar starkt till er alla att läsa). Ganska snart förstod jag att det handlade om orf, smittsamt munexem. Det finns ingen medicinsk bot mot detta egentligen.
Drabbas man så ska man tvätta tackans ljuver med jodopax eller virkon (blandad i lämplig dos, själv använde jag färdigblandad jodopax från apoteket) och sedan smörja juvren med mjukgörande (spensalva). Jodopaxen är antispeptisk och spensalvan gör det möjligt för tackan att stå ut med att lammen dricker.
Detta gjorde jag, alltså jodopaxade och smörjde, det fick jag göra i ett par dagar. Naturligtvis smittades lammen runt munnen. Dessa jodopaxade jag. De fick bara någon enstaka blåsa, inte som man ser på bilder där läppar och nos är översållade av smärtsamma blåsor!
Enligt boken så skapas en immunitet, denna är dock inte livslång.
Troligtvis är det så att min tacka haft orf som ung, har vid lammning utvecklat den på sina juver och smittat sina barn. Olyckligtvis har just min tacka fött 3 lamm varav den minsta inte klarat av att konkurrera med bröderna och därför svultit. Vi tog in henne, sondade och matade...nu är hon en underbar liten flicka som är accepterad av moder och bröder men nappas av oss!! Pojkarnas munblåsor behandlade jag med jodopax direkt så de har inte haft några problem. Moderns juver är väldigt fina efter behandlingen och hon låter grabbarna dricka!!
Smittsamt munexem, orf, är ett virus så det går inte att behandla med antibiotika. Immuniteten är inte livslång och, enligt min bok, så skall man överväga att miljösanera, då sannorlikheten är stor att smittan finns kvar till nästa år. Detta ska jag naturligtvis göra!
Jag vill härmed meddela att lilla Mini mår alldeles utmärkt, hon är rund om magen, älskar sin mor och bröder men springer fram till mig för mat när jag kommer!!! För en och en halv vecka sedan skrek jag på min make om att "vi dödar henne!!" när han "tvingade" mig att sondmata henne! Naturligtvis var han förståndig och visste vad han pratade om... inte som jag som kräktes 4 gånger när jag försökte få ner sondslangen i hennes hals och anklagade honom för att vara en okänslig babar (han bad mig faktiskt att fara åt helvete, det har han inte gjort en enda gång under de tio år vi levt tillsammans!) som dödar mitt älskade lamm! Nu busar hon med sina bröder och alla de andra lammen som kommit.
Jag hoppas att jag bidragit med något!
