Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Hur brukar det bli hos er....  (läst 3180 gånger)

mollys

  • Inlägg: 413
  • Carpe Diem
    • Småland
Hur brukar det bli hos er....
« skrivet: 17 nov-08 kl 19:15 »
när det kommer killingar ???
Jag har 2 getter där jag har en som ska ha killing/killingar. Hon är väldigt tjock nu och ser hemskt gullig ut :D
Ska mamma med killingar va instängda i box ett tag efter födseln, några dar el så?
El kan de vara lösa med oss som de brukar om det är väder vill säga?
Är killingarna känsliga för regn och kyla? El klarar dom sig som de vuxna getterna?
Den andra geten kan hon vara ihop med mamman o killingen el ska hon va i egen box, jag tänkte på om hon är dum vid henne o ska skydda sin bebis. Hon som ska bli Mamma är den som bestämmer idag och är högst i rang.

Hoppas nån har tid att svara på mina frågor.
Tack!!! Mollys
Småländsk gårdsägare med man och tre barn, har Hästar,Hundar,Katter, Dvärgkochinhöns , Myskankor o 6 Får.

Trollmor

  • Inlägg: 10686
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #1 skrivet: 17 nov-08 kl 20:12 »
Individuellt hur de reagerar, men oftast kan de vara i sin normala miljö.  Om de är "lösa med Er", så har Ni antagligen god koll på beteendet, och kan stoppaa ev dumheter i tid.  Några timmar före nedkomst kanske mamman söker ensamheten, eller kör bort kompisen från något hörn.  Då vet Ni att det är dags, och kan prata med henne om hur mycket sällskap hon vill ha.  Jag har haft getter som KRÄVT avskildhet, och getter som KRÄVT att få ligga i mitt knä.

Nyfödingar tål inte drag, då får de diarré.  Ett år hade jag minus tio i lagårn, och det enda som hände var att alla killingar raskt skaffade sig varsin rejäl päls.  De såg ut som små teddybjörnar allihop, men betedde sig som glada friska ungar.  Mamman vet nog vad som är bäst för hennes små, prata med henne!

Och gläds åt Livets Under!  Att vara med är en glädje och en säkerhetsåtgärd.  För det mesta gå det bra utan hjälp, men ibland behövs ju assistans.

En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

mollys

  • Inlägg: 413
  • Carpe Diem
    • Småland
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #2 skrivet: 21 nov-08 kl 17:03 »
Hur pass känsliga är killingar mot snö. Alltså de ligger väl ner mkt när de är små och vilar, kan de bli sjuka av att ligga i snön. Jag tänkte på när de är ute på dagarna.
El ska de bara va ute korta stunder och sen gå in igen.
För mamma get och kompisen ligger ner i snön (i solen då förstås) och vilar lite emellanåt.
De har inte lust att gå in och vila för att sen komma ut igen, de kan ju missa nått ;)
Småländsk gårdsägare med man och tre barn, har Hästar,Hundar,Katter, Dvärgkochinhöns , Myskankor o 6 Får.

Exotica

  • Inlägg: 843
    • Hejdeholms Gård
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #3 skrivet: 21 nov-08 kl 17:54 »
Håller med Trollmor att de brukar fixa detta ganska bra! Tycker inte att man ska ändra och mixtra förmycket. Sätt upp lite halmbalar som de kan ligga bakom och dämpa farten på övriga getter. Själv har jag aldrig behövt separera några individer i flocken. Däremot har det hänt att en get har ratat en killing och då gäller det att ha tiden med sig, speciellt om det är kallt!
När du har dem ute, kan de gå in när de vill? Isf är det inga problem, under förutsättning att de är friska och normala och att mamman klarar av att ta hand om dem på ett bra sätt.
Lama, alpacka, jak & kamel - underbara nyttodjur!

Trollmor

  • Inlägg: 10686
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #4 skrivet: 21 nov-08 kl 19:00 »
Jo, det är riktigt, om mamman av någon anledning inte tar sig an killingen, då är det bråttom innan den förlorar för mycket energi.  Då måste Du välja mellan att tvinga modern (kan vara svårt), förkorta killingens lidande  :o eller, vilket är jobbigt och givande  :D :-[ :-* :P :P, föda upp den själv.  Skulle så ske, så se bara till att den får mjölk i tillräcklig mängd och tillräckligt tidigt för att VERKA NÖJD, inte slapp, inte skrikig.  Resten fixar Du och den tillsammans!
En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

mollys

  • Inlägg: 413
  • Carpe Diem
    • Småland
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #5 skrivet: 22 nov-08 kl 08:47 »
Då får vi hoppas att hon blir en god mor. Eftersom jag själv ska ha barn samtidigt som geten så kan det ju bli lite körigt om hon inte vill ta hand om den, men det ordnar sig alltid :P
Vad ger man för mjölk till en killing,i nappflaska då el? Hur ofta, jo det skrev du ju....att man ska se till att den är nöjd.
Har dom tänder när de föds så de pillar i sig lite hö menar jag (kanske en dum fråga :-[  )
Tack så mkt för alla svar och tips man får här. :D
Mvh Mollys

Exotica, du undrade om de kan gå in när de vill och det kan de. Men när de väl är ute så upplever jag det ,att det är helst där de vill vara ute alltså.De går lösa här på vår gård, men med min tillsyn.Alltså aldrig när ingen är hemma, vilket inte är så ofta.
Småländsk gårdsägare med man och tre barn, har Hästar,Hundar,Katter, Dvärgkochinhöns , Myskankor o 6 Får.

Trollmor

  • Inlägg: 10686
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #6 skrivet: 22 nov-08 kl 12:42 »
Först nappflaska, men en (frisk!) killing lär sig skål mycket fortare än ett lamm.  Men vi hoppas att Du slipper, att Ni båda blir goda mödrar, och att Era avkommor får glädje av varandra!  Nä, nu svamlar jag, en getisk killing utvecklas så mycket fortare än en människokilling.  Men ett stort Lycka Till till Er båda!!!
En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

Sussilo

  • Gäst
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #7 skrivet: 22 nov-08 kl 14:47 »
Hej mollys!

Skulle du ha så´n otur att geten ratar killingen, ska du ge den mammans mjölk. Killingen måste få i sig råmjölk (den första mjölken mamman producerar efter födseln) inom ett par timmar efter att den fötts. Den mjölken är livsviktig för killingen! Att få en killing att acceptera en nappflaska är inte alltid lätt. Lättare att hålla fast geten (ibland behöver man vara två pers. i början) så att killingen kan dia. Låt den växa upp bland de andra getterna, ta inte in den hur frestande det än kan vara! Är geten "stygg" mot killingen, bygg en avbalkning där den kan vara. Då kan du gå ut när det är matdags och ta ut killingen, håll bestämt fast geten och låt killingen dia.
« Senast ändrad: 17 okt-11 kl 20:36 av Sussilo »

Exotica

  • Inlägg: 843
    • Hejdeholms Gård
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #8 skrivet: 22 nov-08 kl 16:37 »
Ja, håll för guds skull kvar getkillingen i flocken om den skulle bli övergiven. Nappade djur är inte alltid så roliga! Du kan sätta in en grislampa där bara killingarna kommer åt om det är snorkallt så att den ratade killingen får lite värme.

Råmjölen (du ska ge 5-10% av dess kroppsvikt det första dygnet, 3-6 ggr) är livsviktig och du kan handmjölka geten om du vill, men värm för guds skull inte råmjölken i micron för då får du kalvdans. Det är vattenbad som gäller! Själv föredrar jag nappflaska framför skål då jag tycker att det är viktigt att tillfredsställa sugbehovet (vet inte om getkillingar har samma sugbehov som kalvar  ???). När det kommer till att föda upp djur med flaska så brukar man beräkna 10% av dess kroppsvikt per dag fördelat på 4-5 gånger per dygn. Jag brukar inte ge nattetid då de flesta djur faktiskt inte matar sina ungar under natten. Efter hand som tiden går kan man minska antal tillfällen. Jag har använt mig av lamolact då jag inte mjölkade mamman.

Om killingarna skulle vara svaga vid födseln så kan det vara bra att ge dem beviplex (B-vitamin), Selevitan/Tocosel (selen) och Ultrasan/Ultraplex (främst A,D,E-vitaminer). Dessa preparat är toppen oavsett djurslag och problematik. Doseras efter vikt! Bra att ha hemma, men har tyvärr inte lång hållbarhet!
Lama, alpacka, jak & kamel - underbara nyttodjur!

Gruff

  • Inlägg: 4550
    • Östergötland
    • Caprifool
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #9 skrivet: 22 nov-08 kl 22:17 »
Vill poängtera att det "oftast" går bra. Man kan göra i ordning en liten vrå dit enbart killingarna har tillträde. Där hänger jag en grislampa om det är kallt och så ställer jag dit lite hö och havre. Det blir snart killingarnas favoritställe. De enda gångerna jag tar undan någon, är om det är en ung mamma som inte riktigt förstått mammarollen ännu. Då begränsar jag utrymmet för henne och hennes barn, visar barnen vart tuttarna är och så brukar det gå bra efter någon timme. Men OM det har behövts, så....visst, killingar kan vara lite kinkiga med nappflaska, men dom lär sig. Jag har ännu aldrig haft en killing som har vägrat mat fullständigt. Nu har jag ju fler getter, men jag brukar "plugga in" killingar som behöver stödmatas på andra mammor som jag tar upp på mjölkbordet för matning. Har mamman inte mjölk nog och man saknar andra getter, går det bra med Pontus lammnäring. Det står på påsen hur man blandar det för killingar. Men viktigast är råmjölken. Den MÅSTE man på något sätt se till att dom får i sig.

Och förväxla inte en SKRIKIG killing med en vanligt pipig bockkilling. Jag tycker man hör vad det är redan när man tar upp dom, innan man hunnit kolla mellan benen. :)

Trollmor

  • Inlägg: 10686
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #10 skrivet: 22 nov-08 kl 23:11 »
Bussiga gamla Gruff!  Visst ska vi poängtera att det oftast går helt enligt protokollet.  Men, Sussilo, alla flaskuppfödda eller tillfälligt hjälpta killingar jag har stött på har blivit helt normala även efter lång tid i människobostad!  Är det säkert att Du inte tänker på lamm?  Får har ett annat socialt system än getter, lamm är "följare", de följer alltid med sin mor.  Rådjur och harar är "bostannare", väntar hemma medan mamma skaffar mat.  Getter har ett mellanting; ibland följer kilingen sin mor, ibland stannar den och väntar.  Och ganska ofta går den med någon annan!  Just nu hälsar jag på hos en getägare som fick ett par extrakillingar för ett par månader sedan.  Dessa går oftast med sin storasyster från i våras, men ibland också med den ena eller båda bockarna.

Nå, Mollys, om det skulle behövas att Du hjälper en killing igång, så var inte rädd att ta in den tillfälligt!  Så snart Du får "fart" på den kan Du återplantera den i den rätta miljön.  Om den är svag, behöver den mjölk ofta, och om Du har en egen liten, behöver Du inte en massa extra spring till lagårn.  Ha båda bebisarna under uppsikt så länge de behöver!  Ta ut den adopterade till den biologiska familjen så snart den klarar det.  Om Du skulle ha den inne i flera dagar, så får den säkert värmeexem och kliar sig mycket, men det går över när den kommer hem igen.

Dock tror vi ju inte all alla de här upplysningarna kommer att behövas!  En morgon kommer Du ner till en utökad flock, och kanske lägger Du ut några bilder åt oss?  :)

Men, Gruff, pipig bockkilling?  Alla killingar piper ju för att tala om för sin mor hur deras röst låter.  Och hon svarar, och de pluggar båda in varandras röst.  Under den där första halvtimmen, när geten slickar killingen torr.

En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

Gruff

  • Inlägg: 4550
    • Östergötland
    • Caprifool
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #11 skrivet: 23 nov-08 kl 01:02 »
Nejnejnej, det var inte "det" pipet jag menade. Men jag har märkt att de som piper när man tar upp dom, ofta är pojkar. Getkillingar är ofta tysta. Något jag lagt märke till bara.

Trollmor

  • Inlägg: 10686
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #12 skrivet: 23 nov-08 kl 11:45 »
Då har vi erfarenhet från olika funtade getter!  Just nu tjuter den lilla flickan som en stucken gris, nej, som en hundbiten killing om man nån gång lyckas få tag på henne för kelstund, medan hennes bror är ganska tyst.  Han är tamare (vilket jag upplever som normalt!), medan hon är klart storebrorsberoende!  Hon skriker efter sin bror, inte efter sin mor!!! ;D
En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

Trollmor

  • Inlägg: 10686
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #13 skrivet: 23 nov-08 kl 11:47 »
PS, Gruff, har du haft "knäppisar"?  Såna som låter "knäpp, knäpp" som en Geiger-Mueller-mätare när man kelar me dom?  Dom verkar nöjda när dom knäpper, men det är bara somliga individer som gör det.
En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

 

40+

  • Inlägg: 190
  • Våran "lilla" Ida
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #14 skrivet: 23 nov-08 kl 14:02 »
På tal om getter undrar vad ni gör om vattnet fryser i hoarna i lagårn finns det ngn skål att köpa som liknar barntallrikar som man fyller med varmvatten så maten håller sig varm längre ?  ???
Nybliven gårdsägare

Exotica

  • Inlägg: 843
    • Hejdeholms Gård
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #15 skrivet: 23 nov-08 kl 14:10 »
På tal om getter undrar vad ni gör om vattnet fryser i hoarna i lagårn finns det ngn skål att köpa som liknar barntallrikar som man fyller med varmvatten så maten håller sig varm längre ?  ???

Varför ska maten hållas varm?

Om däremot vattnet fryser så är det ju bra om man kan serva getterna med nytt vatten i hink ett par gånger om dagen! Oftast föredrar djur att dricka vatten ur spann jmf med vattenkopp! Jag har numera ratat vattenkoppar på nästan alla ställen på gården. Främst pga att de alltid fryser, men även för att djuren gillar hink/tunnor bättre samt att man kan hålla lite koll på hur pass bra de dricker!
Lama, alpacka, jak & kamel - underbara nyttodjur!

Sussilo

  • Gäst
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #16 skrivet: 23 nov-08 kl 16:54 »
Jodå, jag kan skilja på lamm och killingar ;D! Växte upp med getter och har ca 30 års erfarenhet av dessa fina djur. När jag var 14 levererade jag getmjölk till en barninstitution där barn av olika anledningar inte tålde komjölk. Har också jobbat i England ett par år på en getgård. Djurungar av vad slag det vara må ska präglas på sin mamma och/eller flock. Det är de flesta uppfödare överens om. Att flaskmata en killing inomhus innebär att den präglas på "flaskbäraren". Är detta en bockkilling som senare i 80-kilosklassen och med 70 cm (eller mer) långa horn skriker förtvivlat så fort han ser dig och vill upp i ditt knä för att kela, tja....? Beroende på årstid och var man bor i landet kan det vara stora temp.skillnader inne/ute, vilket kan ställa till problem när man vill plantera ut killingen igen. Det är inte alls säkert att killingen accepteras i flocken om den varit inomhus hos människor en längre tid. Det kan bli en mycket olycklig individ, varken get eller människa! Om man läser engelska någorlunda, rekommenderar jag att gå in på http://fiascofarm.com/goats/index.htm  Här kan man lära sig det mesta om gethållning. Jag skickar med ett avsnitt därifrån om varför flaskmatade killingar ska stanna hos sin flock:

Notes for bottle fed kids: We let all kids, even bottle fed ones, live with the herd from day one; we never bring them in the house to live. If a mother rejects one kid and we have to bottle feed him, he is still left to live with his sibling (syskon) and mother. If the kid is orphaned (föräldralös), he is put with kids of his own age. Bottle fed kids will bond (knyta an) and grow up with their like-aged herdmates. They learn to avoid the bigger goats and also to browse (beta) and be goats of the heard. Kids learn from their mothers, other adults in the herd and from older kids. Bottle fed kids who are not raised with the herd will not learn to eat grain, hay or browse as quickly as herd raised kids. They will not learn to drink water as quickly either. (Molly Bunton-Smith, Fias Co Farm/mina övesättn.)

Gruff, det är också min uppfattning att bockkillingarna generellt är "pipigare" än getkillingarna. Men när småbockarna växt till sig bara någon månad eller två, tycker jag att det ändras så att de är mer "framåt" än getkillingarna. Bockarna blir, i mitt tycke, stora personligheter.
« Senast ändrad: 16 okt-11 kl 10:04 av Sussilo »

mollys

  • Inlägg: 413
  • Carpe Diem
    • Småland
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #17 skrivet: 23 nov-08 kl 17:16 »
Ok, tack så mkt för alla super svar.
Vi hoppas att det går vägen, givetvis lägger jag in bilder sen :D
Småländsk gårdsägare med man och tre barn, har Hästar,Hundar,Katter, Dvärgkochinhöns , Myskankor o 6 Får.

Sussilo

  • Gäst
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #18 skrivet: 23 nov-08 kl 18:14 »
Visst kommer det att gå bra! Ska bli kul att se bilder!

Exotica

  • Inlägg: 843
    • Hejdeholms Gård
SV: Hur brukar det bli hos er....
« Svar #19 skrivet: 23 nov-08 kl 19:15 »
Jag fick min sista kull (tänker inte skaffa fler så länge det är krav på öronmärkning!) getkillingar i mitten på mars och skulle själv ha i slutet på mars. Givetvis blev det lite strul! Dolly Parton fick fyra killingar (bockar!); en beige, en grå,en svart med normala öron och en svart med hängöron (pellen). På eftermiddagen var den gråa borta och jag letade i hela stallet, utanför stallet, på hela gården, ja överallt! Ingen grå killing! Till sist var jag säker på att jag i mitt höggravida tillstånd hade räknat fel. När jag hade accepterat att det trots allt bara var tre killingar så dök den lille grå upp! Den stod bara där utanför boxen dagen därpå! Nu hade Diana Ross snott åt sig den svarta med hängöron och ingen av dem ville ha den lille grå. Fy vilket UFO de tyckte att han var! Jag ömsom tvingade geten att bli diad, ömsom mjölkade henne och gav på flaska denna andra dag. Inte ville de veta av lille grå de sadistiska divorna! Tog in lille grå (precis som någon sa så är det tufft att hänga där ute i stallet i tid och otid med en egen mage i vädret) och nappade honom. Två dagar senare nedkom Diana Ross med tre killingar och nu var lille hängöra inte mycket värd ... Nu ville ingen ha honom heller! Eftersom det var lika mycket jobb att ha två flaskkillingar så valde jag att ta in hängöra också. När jag hade sett att allt fungerade för de båda så flyttade de ut i en gammal hundgård med grislampa. Det var verkligen svårt att hålla balansen framtung som man var så jag fick lägga en trasmatta att sitta på. De blir ju snabbt ivriga och buffiga! Hängöras öron reste sig snart och jag fick själv en liten pojke. Detta resulterade i att min man fick ge getterna innan han åkte iväg till jobbet i sin kostym. Bästa knepet var att ge getbebbida (som 2-åringen kallade dem för) genom staketet så att de inte skvätte hej vilt! På dagarna gick de lösa (och massakrerade både påskplanteringarna och allt annat i trädgården  >:(). När de blev lite äldre och de andra getterna skulle ut i en liten hage så satte vi ihop dem, men riktigt accepterade blev de aldrig! Lille hängöra förblev en pelle med väldigt feminint utseende och minimal pung. Lille grå utvecklades helt normalt! En dag kom hon med stort H, som såg i lille grå och hängöra precis det hon ville se/ha! Det var kärlek vid första ögonkastet och idag heter de Mandus och Truls. Via sms och brev får jag små uppdateringar om vad som händer i getbebbidas liv! Slutet gott, allting gott!

Var inte orolig Molly! Getter brukar vara bra föräldrar och generellt så händer inte sådant här ... men det är bra att vara förberedd i fall att ... Lycka till med både det ena och det andra!
Lama, alpacka, jak & kamel - underbara nyttodjur!


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

147 gäster, 0 användare

* Forum

* Om tidningen Åter



- En tidning med djupa rötter.
/Margit

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser