Självförsörjande ovanför Umeå och inåt land.

[Valma]

Som många säkert förstått så vill jag norrut och från denna alltmer sjukliga huvudstad (bevittnade en bilstöld i morse, civil kurage är tyvärr inte att tänka på utan skottsäker väst).
Nu undrar jag hur ni i norra Norrland odlar för att vara helt självförsörjande? Vad odlar ni?
Mycket glad över att få ta del av all er kunskap och hoppas innerligt att jag ska kunna återgälda den en dag.

/Valma

[Anders]

Beror lite på var man bor ovanför och innåt norrut från Ume sett. Klimatzonerna följer älvar och åar men ändrar sig snabbt vid höjden mot Norge.

Men basen är att man odlar vall. Man odlar eller sår gräsfrö som skördas till hö och till ensilage. Som ges till nötkreatur, får eller getter. Sedan potatis, ett tiotal olika sorter är lämpligt att ha. Alltid är det några som klarar sig bra mot de olika typerna av svampsporer som kommer flygande från södern.

Detta är basfödan. Sedan kan man odla det mesta som växer på andra ställen i Sverige också. Rotfrukter, kryddor, överfrukter, bär. Inte så mycket av typ äpplen, päron och bananer går att odla. En del, men det finns en del men. Fröer,  typ vete och ris är det knepigt att hitta odlingsvärda sorter av.

Din fråga är så allmänt ställd. Det beror ju på hur mycket jobb du vill lägga ner. Ur ekonomisk aspekt är det mesta inte lönt att odla. Så mycket dåligt skräp till låga priser kan man alltid köpa om man nu vill det. Men du frågad vad man odlade. Det man tycker om. det mesta går att odla.

[Valma]

Hej Anders.

Med ovanför Umeå och inåt land ville jag nog bara visa ungefär var i Norrland jag menade eftersom det är så förbaskat stort.
Med min fråga ville jag luskat ut om det verkligen är mycket knepigare att överleva på sin gård i Norrland jämfört med till exempel Småland. Min dröm är ju att kunna dra ned på löneslaveriet och i stället jobba i hop mat och sådant på den egna gården.
Och, med hjälp av ett växthus skall det väl inte vara några problem tekniskt sett...

/Valma

[Anders]

Vårt nuvarande samhällssystem bygger på att man är delaktig och deltager i den cirkulerande penningekonomin. Såvida man inte vill ligga på gränsen till olagligheter så tvingar systemet en att använda sig av penningar.

Låt mig ta tre små ting som exempel. Äger du en jordbruksfastighet, vilket man nog bör göra om man skall leva på sitt arbete och markens avkastningsmöjligheter, så är du tvungen att betala fastighetsskatt. Vill du se på TV, så är du tvungen att betala en liscensavgift. Vill du forsla dig fram och tillbaka med din gamla bil så måste du ha pengar till en drös bilomkostnader. På något sätt måste du då och då få in pengar så kan du kan uppfylla dina plikter och deltaga i julkommersen eller andra handelsaktiviteter.

Det geografiska avståndet till en marknad där du kan sälja din arbetskraft mot en summa pengar är betydligt kortare i södra Sverige än i norra. Marknaden är större. Därmed inte sagt att det är lättare att skaffa sig ett då-och-då-penningjobb söderut än i norr. Der beror på hur man kan nischa in sig efter sina fysiska och mentala förmågenheter efter vad som efterfrågas.

Det är utomordentligt mycket lättare att bo i närheten av en storstad om du vill sälja ekologiska nischgrödor och få rättvist betalt för dem. I norr är det tämligen omöjligt.
Allt är dock möjligt om man tillhör en entreprenörs-elit.

Men åter till frågan om överlevnad. Det är nog ingen större skillnad var man bosätter sig i landet på landet om målsättningen med att överleva är att odla sin egen mat. Men sedan kommer frågan in på alla grader som är mer än att överleva.
Grundförutsättningarna är dock nog bättre i norr än i söder. Även om man missar en massa godsaker som äpplen, plommon och päron.

Många på detta forum uttrycker en stor frustration över att de inte kan få ändan ur stolen och ta sig i kragen. Jag har svårt att förstå hur den mentala hjärntvätten fungerar men uppenbarligen så väljer folk ändå att fortsätta  leva sina ohållbara liv i en sadomasochistisk mardröm. Livsdrömmen upprätthålls tydligen av ett pesudo-kavlitativt värdemått; nämligen innehavet och förmågan att spendera ett så stort kvantitativt innehav av penningar som möjligt.

Eftersom du har noterat att huvudstaden och dess innevånare på ena eller andra sättet är sjukliga så vad är problemet?

[Valma]

Anders, du har verkligen helt rätt i det du säger. Det finns dock ett Men som gör att vi inte bara kan flytta.
Lånen på huset skall betalas och vi skall kunna visa för banken att vi är värdiga lånet. Tar vi det som fritidshus så måste vi fixa lån, schablonmässigt uträknade driftskostnader (här finns mycket litet utrymme för diskussion) och hyra för vårt nuvarande boende.
Det ultimata vore alltså att hitta ett beboeligt hus med tillhörande mark för priset av ett fritidshus och sedan hitta jobb och flytta...

Och biprodukten av denna process är frustration.

/Valma

[Anders]

Hej igen!
Jag försöker begripa de argument man väljer för att vara kvar i en miljö som man inte mår bra av.
Jag förstår inte idén om lånekostnaderna. För tillfället så flödar bankerna över av pengar. Det är lätt, mycket lätt att låna. Ju mer pengar man vill låna desto lättare är det. Som säkerhet för lånet tar banken pantbrev i den fastighet ni köper. Naturligtvis lånar ingen vettig människa eller institution ut pengar till några som vill överleva på självhushållsnivå. Just nu är lantbruksturism i ropet. Om jag vore ni så skulle min affärsidé vara att sätta upp ett antal enklare hus på fastigheten. Hyra ut dessa till lantbruksturister för dyra pengar. Låta dessa arbeta och få känna av hur det är att idka självhushåll. Alternativt kan man också låta människor prova på det "hårda livet på landet" för en viss summa pengar. På det här forumet finns det uppenbarligen en stor mängd människor som vill testa innan de kliver steget ut i avgrunden. Bankerna köper dessa olika varianter av "landsbygdsturism". Ni kan säkert få hjälp av länstyrelse med både råd och pengar också.

Det finns inga men. Det finns inga ultimata drömmar eller fritidshus att söka efter. När folk vandrade norrut eller for till USA för en hunda år sedan så blev det så för att de fann sin nuvarande situation varande utan en acceptabel framtid.

Hittar man inget hus/fastighet på en annons så skippar man det. Man ger sig istället iväg. Flyttar till en ort. Hankar sig fram på ett tillfälligt jobb. Åker runt och frågar. Finns inget där så fortsätter man tills det dyker upp eller man får ett bra tips.

Att sitta i storstaden och se förfallet breda ut sig och aldrig ens ge sig chansen att söka efter en annan möjlighet är ju tämligen bortkastad tid av liv. För åren rasslar allt snabbare.

Antingen gör man något. Eller så gör man inget. De finns de som gillar stan. Och de som inte gillar betongens sprickor.

I somras kom ett par i er ålder, en yngre och en äldre än ni. I en folkabuss. Från Holland. De hade emigrerat. Hade varit runt ett tag. Letat. Från Bulgarien till Norge. De var här en vecka och jobbade. Vet fortfarande inte om de funnit vad de letade efter. De hade skippat ganska bra svensson-liv i Holland.

Så jag förstår fortfarande inte vad det är för en hjärntvätt som binder kvar?

[EvaSara]

Jag ska försöka svara på vad man kan odla i Norrland. Jag odlar i Umeå och på min familjs gård i norra Ångermanland. Vi odlar grönsaker av olika sorter, mest rotfrukter och så potatis förstås. Här är några olika grönsaker som fungerar bra:
-Alla sorters rotfrukter: morötter, kålrötter, rovor, palsternackor, rödbetor, jordärtskockor...
-Kepalök (dvs gul och röd lök) från sättlök, vitlök, purjolök
-Kål: kålrabbi, vitkål, broccoli, grönkål, blomkål (jag har aldrig lyckats med blomkålen men det beror nog mest på att jag inte är så duktig).
-Asiatisk kål provade jag i år, den gick jättebra och klarade sig halva november.
-Vintersquash, men utan växthus blir bara tidiga sorter helt mogna.
-Bondbönor och brytbönor. Jag har inte lyckats med andra kokbönor.
-Ärtor, både gula ärtor och gröna ärtor blir mogna.
-Sommargrönsaker typ rädisor, sallad, spenat, sockerärtor naturligtvis.
Jag har säkert glömt något... När jag har läst trädgårdsböcker så har det slagit det mig att det finns väldigt lite skadedjur och sjukdomar här uppe. I böckerna tar de upp morotsflugor, lökflugor och kålmaskar och jag har aldrig sett någon av dem fast jag har rensat trädgårdsland sedan jag var liten. Även bladmögel som går på potatis brukar vi slippa ganska länge. Jag antar att alla skadedjur och mycket smitta dör när det är kallt på vintern.

Bärbuskar: Röda och svarta vinbär, krusbär, hallon.
Fruktträd: Äpplen, moreller (surkörsbär). Plommon och päron kan gå.
Jordgubbar blir goda häruppe tack vare många soltimmar per dygn. Blåbär, lingon och hallon finns det gott om i skogen.

Sädesslag: Korn är basen, havre odlas som foder och råg kan gå.

Ska man vara riktigt självförsörjande i norra Sverige så är det nog vall och kor eller får som gäller. Ett kallt och regnigt år kanske man bara får upp potatisen och rotfrukterna och då blir det tråkigt.

Ett komplement kan vara att jaga och fiska för husbehov. I min hemby har alla som bor i byn rätt att jaga småvilt på byns mark, man behöver bara köpa jaktkort för ett par hundra kronor, samt att man naturligtvis måste ha jägarexamen och licens. Fiskevatten finns i princip överallt i norra Sverige bara man har fiskekort.

[Valma]

Hej Anders.

Jag håller med om mycket av det du säger och visst rasslar åren allt fortare förbi.
För mig känns det inte riktigt som ett klokt beslut att ge upp alla trygghetsmedel i form av fast inkomst och lägenhet för att ge mig av mot okända mål. Vad ska jag leva på? Lånen måste ju trots allt betalas även om jag kan överleva på linser. Din idé med stugor för folk som vill prova på lantliv kanske inte är så dum men tyvärr inget för en som saknar pengar att bygga dem för (det finns gränser för hur mycket bankerna lånar ut) och dessutom brinner av längtan efter att få vara ifred när hon så önskar.
Jag har heller inget fett bankkonto eller rika släktingar. Därför är min önskan att finna en gård som vi till en början kan ha paralellt med vårt boende i storstaden. På detta sätt kan vi ju fixa i ordning stället, starta upp de projekt vi vill driva  samt kanske finna ett jobb åtminstone.

Vi har självklart en plan för hur vi skall försörja oss men bankfolk är rätt trångsynta när det kommer till hur mycket pengar man behöver för att klara sig. Att äta lunch på stan är för mig helt främmande medan det i deras verklighetskalkyl tydligen är ett måste.

Så på din fråga om vad det är för hjärntvätt som binder mig kvar vid storstaden svarar jag nog bara att jag endast förbereder en mjuklandning.

/Valma

[Valma]

Tack EvaSara! Kan liksom inte komma på några fördelar med att flytta söder över.
Och med ett växthus som komplement så ska vi ju klara oss finfint när vi väl kommer i väg.
/Valma

[praline1]

 hej valma har du hört dig för på flera banker alla är inte trångsynta jag fick inga lån på FSB p.ga för låga inkomster och flera barn men på handelsbanken var de inga problem där fick jag bara uppmuntran för att jag ville ge mina barn ett bättre boende mvh praline1

[Valma]

Hej praline 1!
Jo, jag har en bra bank så jag tror att den dagen vi hittar ett  objekt så kanske vi skall kunna resonera oss fram till ett klokt lån. Vi tittar ju efter ställen i en rimlig prisklass just därför att vi skall kunna ha det paralellt med vårt nuvarnade boende, till att börja med.
Tyvärr är det ju så att det inte finns så många banker att välja på när man letar efter jordbruksfastigheter eftersom det inte är alla banker som belånar dem.

Apropå FSB så har jag liknande erfarenheter. Dem ska man nog inte ge sig in i diskussion med

/Valma