Kallades förr även ”måndagssjuka”.Om man låtit bli att köra hästen söndag och kanske halva lördagen utan att dra ner på kraftfodret så kom korsförlamningen som ett brev på posten.
Att utesluta kraftfoder redan från fredagen och ”köra slut” på på havren under halva lördagen om man skulle följa kyrkans bud och vara ledig söndag. Sen var det till att köra försiktigt, och tvärstanna och stå still vid minsta tecken på måndag, kanske även tisdag. Lasta lite mindre och först när det var igång igen undan för undan öka på ev kraftfoder. Full giva blev det först kanske på torsdag sen var det att trappa ner igen. Alternativet var att köra tjuvlass på söndagen och strunta i det religiösa så hästen fick jobba då med. Ofta fick det då bli lite kortare dag för kuskens skull.
Det är det jag fått mig till livs av de gamla gubbarna, samt att en del står i Yngve Ryds ”Timmerhästens bok”
Men detta gällde hästar som arbetade på riktigt, såna finns knappt idag!
Lukas tål inget spannmål i fodret, så det blir bara hösilage, och det räcker för honom även perider när vi kör timmer 5timmar per dag, hårdare arbete är det inte.
Många lugna promenader tycker jag känns rätt, kanske lite stimulans för huvudet, hälsa på den otäcka presenningen eller nåt. För att trötta ut huvudet utan att belasta kroppen. Kan kanske lugna ner propellertendenserna i sjukhagen.
Det var bara lite av jag tänkte när jag läste tråden.
Ptr
