Fråger om avel och inavel...

[Lyckliga Höns]

Hejsan!

Köpte avelsägg och kläckte fram Stor Sussex i höstas. Fick 1 höna 4 tuppar. 
Har inte tänkt behålla någon av tupparna eftersom de kommer från ägg från samma flock som hönan ( består av 5 hönor 1 tupp). Vill inte avla på hel/halvsyskon.
Är ändå intresserad av hur stor risken för komplikationer pga inavel i denna situation är. Höns ska ju vara väldigt tåliga mot inavel.
Jag tror att hönorna i flocken jag köpte avelsäggen från är syskon, men tuppen är helt säkert obesläktad. Någon som vet?

[Nettis]

Du kan utan problem använda en av tupparna du har kläckt fram till din höna. Höns är väldigt okänsliga för inavel. Jag skulle även använda samma tupp till näst generation om det var så.

[Azoo-Lina]

Har en bekant som har en stam höns som smugglades till Sverige under 40-talet (det var inte hon som gjorde det och brottet får väl anses preskriberat nu  ) Stammen är inte blodsförnyad sedan dess och är väldigt livskraftig och vital med god fertilitet, kläckbarhet och värpförmåga.

Lite liknande historier gäller för våra lantrashöns också fast där kan stammarna ha varit isolerade betydligt längre än så.

Vist kan det vara fördelar med att blodsförnya ibland men man ska komma ihåg att likväl som att tillföra nya positiva egenskaper och nya friska gener så kan man också få in en massa skit i sina linjer...

Har man hållit på ett tag så vet man att det finns en hel del sanning i  uttrycket "Man vet vad man har men aldrig vad man får"

Var och en bör följa sitt samvete men personligen tror jag inte att man vinner speciellt mycket på att blodsförnya i var och varannan generation.

[Linkoso]

I min blandgrupp har vi aldrig bytt ut någon äldre tupp utan de går kvar så länge de orkar. Brukar spara någon ny tupp från blandgruppskullar varje år, ibland så slutar det med att de blir sålda senare ändå. Detta år har jag sparat 2 tuppar, en från samma linjer vi avlat på från jag var liten, och en helt obesläktad (Isbar/Dv kochin jag tog fram i våras) där föräldrarna har visat bra lynne, friska och hönsmamman lägger massa ägg! Har även en del nya framkorsade obesläktade hönor jag stoppat in, lika där viktigt att inte föräldradjuren varit några klena mesar. För det vill jag inte ha in i min blandisgrupp som alltid visat sig så tålig, duktiga mammor och äggläggare upp till hög ålder. =) Supersnälla, vackra tuppar.

Just nu så är den äldsta tuppen i flocken runt 13 år, Muffe, kungen. =) Däremot så har 2 andra gammelgubbar gått bort i år.  Men då får mina 2 nya "årstuppar" bli ersättare för dessa. Har väll runt 12 tuppar totalt där inne och försöker hålla runt den siffran. Ju fler tuppar, ju större genetisk bredd i flocken (dock så får det ju inte bli så många så att hönorna/flocken visar sig påverkad negativt, stress eller så... En fördel med många gammelgubbar De är lugnare med damerna Skulle nog inte kunnat ha lika många om alla vore ungtuppar ).

[Utterman]

i uppfödarkretsar heter det linjeavel, tycker du gör rätt som inte använder tuppen från samma kläckning..

[Azoo-Lina]

i uppfödarkretsar heter det linjeavel, tycker du gör rätt som inte använder tuppen från samma kläckning..

Linjeavel är en typ av inavel men följer ett bestämt mönster och parar tillbaka på samma individ eller avkommor till denna individ. Oftast var annan generation. Det är en typ av inavel som bedrivs med en plan och ett mål. Linjeavel är mycket ovanligt i hönssammanhang.

Att göra halvsyskonparningar (vilket är det troliga om man spara tupp från samma avelsgrupp) är inte linjeavel utan kort och gott inavel. Inavel är inte så ovanligt i hönssammanhang 

Om man har kläckt ägg från en avelsgrupp som består av bara en tupp kan man ju vara säker på att tuppen är halv eller helsyskon med hönorna.
Men man ska också vara medveten om att kommer äggen från en avelsgrupp med två eller fler tuppar så kan det vara så ett gruppen man har inte ens är släkt.

Inavel är ett väldigt känsligt ämne för vissa. Skall man hålla på med inavel så kräver det att man är bra på att gallra bort individer med svagheter. Att att likrikta/minska den genetiska variationen (som man gör när man inavlar) är ett måste vid skapande av nya raser och färger.

Jag själv har fött upp hundar och katter i många år och är i de sammanhangen mycket försiktig med inavel. Skillnaden i mitt tankesätt grundar sig på flera faktorer och då bla att man vårdar, behandlar och håller liv i svagare individer på ett helt annat sätt när det kommer till de djurslagen. Parametrar som trevlig, gullig, söt väger också ofta tungt  i aveln och många tar betydligt lättare på lämpliga fysiska egenskaper då det är svårare och ofta kräver mer kunskap. Man sparar därför på svagare individer och deras sämre egenskaper förs vidare i aveln.

I hönssammanhang är det annorlunda åtminstone hos mig. Det är inte det att man inte sköter sina djur men djur som blir sjuka mer än en gång behandlas som regel med yxan. Detta för att använda så starka och produktiva djur som möjligt i avel.

Var och en måste naturligtvis avla och planera sin uppfödning på ett sätt som passar dem.I hönssammanhang finns det dock väldigt många exempel på hårt inavlade stammar som ändå är både vitala och livskraftiga. Därför ska man åtminstone vara försiktig med att säga att det inte funkar och inte är bra.

[Ronny]

Vid nära släkskapsavel (inavel) kopieras en del gener. Skit in - skit ut, kan man säga. Men det kan det också bli vid högre grad av utavel. Att över huvud taget avla vidare på individer som visat tecken på svagheter som kan vara medfödda (tex mottaglighet för sjukdomar) är inte särskilt smart, om man tänker lite längre än vad näsan räcker. Att förlora genetisk varaiation är generellt sett inte bra, men om den förlorade variationen huvudsakligen består av "skitgener" är det ju bra. Jag tycker inte man helt och hållet ska fördöma alla former av inavel.

[Lyckliga Höns]

Jag blir förvirrad... Börjar tycka så mycket om en av Sussextupparna som är jättetrevlig och mysig. Men jag vill inte avla fram kycklingar som får komplikationer pga inavel...
Vad ska jag göra, hur stor är riskerna? Vad är era råd?! 

Jag tänker bara på rasen Skånsk Blommehöna, den var nästan helt utrotad under 70-talet. Dagens skånska blommehöna härstammar från tre gårdsflockar i byarna Vomb, Tofta och Esarp i Skåne. Därför bör ju den rasen inte ha särskilt stor genetisk mångfald. Men mina blommor har alltid varit friskt och härdiga.
Vad ska man tro...

[Linkoso]

Vad ska jag göra, hur stor är riskerna?

Inte stora. Behåll tuppen om du vill det. Som sagt, jag har aldrig bytt tupp i blandisgruppen, bara skaffat på mig flera för att få en bredare genetisk bredd. Inga konstiga, svaga, missbildade höns har det blivit under de 15 åren.

Om du har plats så kanske du ska behålla fler än en tupp? Eller skaffa någon till från en annan linje.

[Lyckliga Höns]

Jag har inte möjlighet att ha fler tuppar just nu och ska skänka alla utom en till en intressant.
Saken är att jag väljer mellan en Blommetupp, Sussex och en Derco/Derco....
Blommetupp är uteslutet, skulle aldrig avla på syskon/halvsyskon då det gäller blomme...

Derco/Dercotuppen är jättetam och trevlig men han kommer ju aldrig lämna några renrasiga kycklingar efter sig... Hade tänkt behålla honom iallafall, men nu börjar jag ju fundera..

Sussextuppen är jättetrevlig som sagt... och med honom kan jag få renrasiga kycklingar.

Jag tror ju egentligen inte att det är särskilt stor risk att få komplikationer på kycklingarna om jag behåller sussextuppen.. men jag är osäker på om jag försöker övertala mig själv om det eller om det är så .

[Azoo-Lina]

Saken är att jag väljer mellan en Blommetupp, Sussex och en Derco/Derco....
Blommetupp är uteslutet, skulle aldrig avla på syskon/halvsyskon då det gäller blomme...

Jag blir lite nyfiken på vad som får dig att utesluta att inavla på Blomme? Jag tycker att denna diskussion är intressant och är nyfiken på hur folk resonerar

[Ronny]

Blommetupp är uteslutet, skulle aldrig avla på syskon/halvsyskon då det gäller blomme...

Jag undrar också varför då?

[Lyckliga Höns]

Jag utesluter blomme eftersom att deras gener redan är ganska begränsade.

[Azoo-Lina]

Jag utesluter blomme eftersom att deras gener redan är ganska begränsade.

Just därför har du inte så mycket att vinna på att använda en obesläktad tupp. I population med smal genetisk variation kan ju individer som är mycket avlägset släkt ändå uppvisa en genetisk likhet som är större än hos helsyskon.

I populationsgenetiska sammanhang räknar man att när släktskapet är under 4% är individerna obesläktade. Det finns flera dokumenterade fall i avgränsade populationer där man har påvisat obesläktade individer som ändå har så lika genprofiler att dom ser ut som nära släktingar. (Finns bland annat en studie på en norsk fjordlax)

Nu vet jag inte hur smal genbasen för Blomme är men med tanke på hur isolerade de flesta lantraspopulationer i genbanksbevarandet har varit under rätt lång tid så torde de vara relativt smala stammar som förmodligen har passerar ett antal flaskhalsar under historien. Dessa flaskhalsar har minskat den genetiska variationen och kan ha bestått av exempelvis en rävattack som kraftigt decimerade djurantalet eller en sjukdom som har slagit ut alla icke motståndskraftiga djur.

Avel och genetik är inte lätt  Det finns väldigt sällan enkla eller entydiga lösningar och nästan aldrig absoluta sanningar Oftast finns det både en fram och baksida på myntet att ta hänsyn till och ibland måste man titta på kanten också 

Nu har jag presenterat ett skäl för dig att behålla just Blommetuppen och sälja/slakta Sussextuppen istället.Trots att jag tidigare sa att jag inte tyckte det var ett problem att behålla Sussextuppen. Visst är det kul att det ibland är så svårt 

Ingen av dina tuppar är helt fel, även om Derco/Derco blandisen förmodligen är den som passar sämst. Det gäller att se ut ett mål och försöka hitta bästa vägen dit. Lycka till med dit val av tupp 

[Ronny]

Jag utesluter blomme eftersom att deras gener redan är ganska begränsade.

Jag skulle inte vara så säker på att blommehönsen har mindre genetisk variation än vad som finns i sussexpopulationen eller Derco (även om det är fråga om en tvåraskorsning/hybrid). Genbankens blommehöns kommer från tre helt skiljda gårdsflockar. Det är faktiskt den bredaste genetiska basen av samtliga lantrasfjäderfän (inklusive alla lantraserna av dvärghöns, ankor och gäss)! Jo, jag måste skriva "genbankens" eftersom korsningar kan ha skett utanför densamma. Blommehöns har aldrig (vare sig före eller efter tillvaratagandet) genetiskt reducerats pga selektion för ett standardiserat utseende, inte heller selekterats hårt efter värpförmåga. Jag tror faktiskt att blommehönsen har kvar en relativt stor genetisk variation!

Men, hur det än är med den saken, så inte hade jag uteslutit blommetuppen!

Studier av lantrashönsens genetiska variation pågår i samarbete mellan SLK och SLU. Kanske kan vi få mer svart på vitt? Än så länge får vi i huvudsak gå på sannolikhet.

[henrietta70]

Derco/Dercotuppen är jättetam och trevlig men han kommer ju aldrig lämna några renrasiga kycklingar efter sig... Hade tänkt behålla honom iallafall, men nu börjar jag ju fundera..

Sparade du Derco/Derco tuppen i alla fall?

[yellgar]

?116.6demoBett????Ozdo???XVIIHart?PatrPens?Dann???More
(183?????Tere?SereLindFillSumm?1920?Film???Gree?LuxeWill
??DancSieLBoltJellLineAnju?DaviLobs????tranJameDeanGoneHTMLPoulCarlEnig
?Home?(LouiRafa?Zone??Fuxi?RossMXATJuliFuxi??Robe3206ModoZone?
?Zone?FritFyweEccoZone?Zone?PeteGera??Wolf1??????Anne02-1Step?
Zone??Grad??HotpHotp??Vide???????STARVolkEngl?Clas
?????Jack?wwwnwwwnWind?BrauPhilBookIams???Mari????
?????Rutt?(190?(190???JeweFromChocSergTris?Righ???
?????ESET??????????Jewe????GradGrad
GradCornStop????Lawr?Jenn?Coun?tuchkas?Llew